om att våga.

Här kommer texten jag läste upp när jag var med i Hallå P3 i tisdags. Man skulle skriva något litet som beskriver en, som ett minisommarprat och jag valde att prata om rädsla. Hoppas ni gillar den och klicka på bilderna för att komma till källan.

Jag skulle vilja passa på att erkänna en sak. Jag är helt beroende av sådant jag är rädd för.
När jag var liten fick jag höra väldigt ofta hur viktigt det var att göra precis det man helt inte vill, i mitt fall mest bädda sängen, städa upp sminket jag la på kakelugnsspiselkanten (som när jag kom hem från skolan alltid var borta och försiktigt gömt lite överallt i mitt rum) samt att ringa folk. Jag var verkligen obotligt livrädd för telefonen. Det kanske är lite ironiskt såhär idag när jag är med i Hallå P3 och pratar i telefon hela tiden, men då var det framför allt att ringa själv. Det här har ju såklart blivit bättre, speciellt iom att man blir äldre och helt enkelt måste ringa ett samtal då och då. Till frisören, restaurangen, skattemyndigheten, läkaren, arbetsgivaren, snygga killen osv. Man gör det och så överlever man.
Men det värsta med det här är ju tillfredsställelsen efteråt. Som efter ett träningspass. Så, jag började ta för mig massor, ställa mig på scen, tala inför folk, starta en blogg, ta jobb som lät som något man behöver ha en doktorand i hjärnkirurgi för att ens våga söka.
Att göra sånt man är rädd för är kanske det farligaste av allt. Då växer man, blir modigare, man överlever varje gång och man lär sig sluta gissa så mycket på vad andra tänker om en. Framförallt vågar man ta komplimanger också.
Nu, yttrar sig väl det här mest i att jag är helt och fullt beroende av Air Crasch Investigation då jag är sjukt flygrädd. Alltså en halvdokumentärserie som tar upp och utreder alla flygcrasher sen sjuttiotalet. Jag sitter typ och ler under tiden, hur sjukt är det!? Men nu när jag flyger kan jag nästan förstå varje ljud, vet vilka saker på flygplanet som är till vad och har liksom förstått att det går att flyga, det är ju fysik.
Sen så gör jag ju andra jätteläskiga saker också, som att gifta mig efter bara ett år, ta liveprogramledarjobb och driva en blogg. Man kanske borde bli pilot också, måste bara ringa några samtal.

I’m addicted to do stuff that scares me. Like looking at air crasch investigations, saying yes to hard jobs, make phonecalls to strangers and take criticism. The feeling afterwards is plane satisfaction. click on image for source.