så himla mycket.
För exakt ett år sedan hade jag på mig mina Betsey Johnsonskor och stod barbent på trägolvet i mitt kök. Idag har jag inga skor alls, väntar på att Devi ska komma förbi så jag får laga rödbetshamburgare till henne och spela super mario. Igår natt knivhöggs en kille jag känner utanför mitt fönster. Rakt i hjärtat. Det är allt märkligt, hur fort det kan gå. Ena sekunden är man kär och lycklig, alla i familjen är tillsammans, det är soligt och man sjunger låten precis som den är. Sen kan det ändras, lika snabbt som ett lejon ryter och allt är borta. Idag har jag cyklat runt söder, förberett mitt sommarlov och skickat in alla jobbiga papper som måste göras innan jag stänger portarna till kontoret och öppnar fönsterna på vid gavel. Lyssnar på First aid kit och tittar ut över gatan efter Devi. Hoppas hon kommer snart, och att hon har hjärtat i behåll. Jag håller i henne så länge hon finns här, precis som de andra jag bryr mig om. För jag har förlorat en bästa vän en gång och nu vill jag inte förlora något mer. Det får räcka med hemsk, det får räcka med krossade hjärtan. Det är sommar nu. Jag är kär och Mira låter mig borsta ur de sista vinterfjunen ur hennes päls. Hoppas ni får en härlig sommar, och att ni visar de som finns nära att de betyder. Något. Så himla mycket något.
A guy I know got stabbed in the heart outside of my window. I don’t understand. My street, where I hug my friends and lock my bicycle. I hope you take care of your loved ones. I lost my best friend when I was 21. I hold tight to the ones I got left. <3
