Annons
Annons

Stora gravid-listan


 

26498896825_3bd8b5c174_b

Jag tänkte skriva blogginlägget ”andra halvan av graviditeten” nu, men insåg att jag ju har så himla mycket graviditet kvar ändå jämfört med hur det känns. Så den väntar jag med till bebisen är färdigbakad (om typ två veckor) och så lånar jag Sandras gravidlista som jag läste härom dagen istället. Här kommer den!

Annons

→ Vilken vecka är du i nu?

Jag är i vecka 36 enligt apparna och 35 enligt min barnmorska. Ja, ni vet de räknar ju olika vilket är lätt förvirrande.

→ När är du beräknad?

Den 14 juni ☼.

22113514578_fe9d832903_b

→ När fick du reda på att du var gravid?

Den 16 oktober 2015. En fredag då vi tog en långpromenad, drack årets sista kaffe på en uteservering och knappt sa några fullständiga meningar till varandra pga så sjukt, spännande och nästan lite heligt alltihop. Det är ju bara den dagen i livet som är den dagen liksom. ↑ Bild tagen denna dagen.

Hur gamla var du och din partner då?

Jag var 29 och Pontus 34 år.

→ I vilken vecka var du då?

Jag var i vecka 6. Jag minns det för att bebisen såg ut som en dumpling, eller en pirog i appen.

sticka

→ Hur tog du det?

Bebisen var ju planerad, men jag hade ändå ignorerat alla tecken på att jag var gravid för jag ville liksom inte bli besviken när vi testade. Men jag kissade på stickan, såg två megatydliga streck och bara stack den framför Pontus näsa och skrek ”gravid!”. ”Såklart” svarade han. Eftersom jag inte fått min mens men ändå knappt vågat tro det innan bevisen. Sen fotade jag stickan, la den i nattduksbordet (ligger där än, eeeh) och så gick vi ut. Jag blev iallafall glad. Rädd och lugn på samma gång om det låter förståeligt.

Mådde du mycket illa i början?

Jag mådde illa, men skulle inte klassa det som mycket. Jag tyckte dock att allt som jag egentligen gillar var äckligt och ville äta enbart sånt som jag annars tycker är äckligt. Alltså helst inga färska grönsaker, inga kryddor och ingen avancerad mat, men gärna fiskpinnar med endast makaroner, kanske en big mac och annan trevlig färdigmat. Jag kräktes inte en enda gång i början och illamåendet försvann i vecka 13 ungefär.

Hade du mycket halsbränna?

I början kunde jag få lite sura uppstötningar efter att jag ätit, men det kändes mest som att det var för att matstrupen var dålig på att stänga igen typ. Sen ingenting.

26688023266_227eb870b4_b

Är du känslig?

Ja. Detta är nog det som jag förvånats mest av med att vara gravid. Den luddiga känsligheten. Jag har inte känt igen mig själv under perioder, haft dålig koll på vad jag känner och vill. Det har varit knepigt att blogga och jag har liksom inte vetat hur jag vill att saker ska vara. Det är så svårt att förklara. Självsäkerheten och tryggheten i vem jag är, vad jag gillar och hur saker och ting brukar vara har liksom försvunnit lite. Jag har trevat mig fram för att se vad jag känner. Inte riktigt litat på mig själv som jag brukar. Det har jag inte gillat. Sånt är så svårt att förbereda sig på också, eftersom man knappt fattar det när det händer.

25596723666_c4797a6a7d_b

När kände du bebisens första sparkar?

Det var rätt ”sent” vilket jag tyckte var jobbigt. Många frågade och i apparna stod det att man kan känna nu, men jag kände absolut ingenting före vecka 20. Sen pang bom var det hårda sparkar direkt. Inga fiskstjärtar, inga bubblor, inga fjärilsvingar utan en rak höger i solarplexus bara en dag när jag låg i soffan.

Är du ofta orolig?

Nu är jag sällan orolig, eftersom jag känner vår bebis hela tiden. Det är som att ha en sele på sig 24 timmar om dygnet, jag bär liksom omkring på vårt barn. Det var läskigare i början när jag tänkte mycket på missfall och sånt. Nu tänker jag mer på förlossningen och tiden efter men jag är inte så himla orolig. Det som jag tycker är jobbigast nu är att jag inte vet om jag ska föda vaginalt eller med planerat kejsarsnitt två veckor före beräknad förlossning. För mig är det två helt olika saker och så himla svårt att förbereda sig för tycker jag. När man mentalt tänker på en förlossning finns ju ett kejsarsnitt där i tanken eftersom det ju kan hända akut. Men för mig är det något annat om jag får ett planerat snitt. Då vill jag liksom gå in i den bubblan och inte bara vips ha en operationstid som jag inte hunnit förbereda mig på. Dessutom tycker jag det är knepigt att ställa sig in på båda alternativen. Så jag väntar på besked, sen kan jag börja landa på riktigt tror jag.

→ Sparkar bebisen mycket?

Eh ja. Fast sparkar är det inte utan mer stora svepande rörelser, en fot som sticker ut ur naveln eller ett huvud som gör att jag nästan tippar över när jag står.

25094467333_7225dc598d_b

Har du fått bristningar?

Nej. Det fick inte min mamma heller och jag har hört att sånt är ärftligt. Fast jag vet inte, det kan ju vara annat också. Dock är huden runt naveln himla tunn nu och där min gamla piercing är (japp, piercade mig själv i naveln när jag gick i femman med en säkerhetsnål) är det lite rött jämt. Dessutom håller jag på och petar på små svarta hårstrån som tittar fram under naveln och som jag blir tokig på och så blir det sår och ja, inge bra. Ska låta magen vara tror jag.

Har du foglossning?

Jag vet inte om det är foglossning eller en nerv som kommit i kläm lite men nu har jag ont på höger sida bak på nedre ryggen och är dålig på att stödja på det benet. I förrgår kom det fram en person på gatan som trodde jag varit med om en olycka eller något och undrade om jag behövde hjälp.
I mitten av graviditeten hade jag mycket foglossning mitt på blygdbenet vilket var en himla konstig känsla, som efter första cykelturen på sommaren.

Har du sammandragningar?

Jag får det om jag går för fort.

→ Hur vill du att din förlossning ska se ut?

Jag skrev mitt drömscenario i det här inlägget om man vill läsa hela. Som summering kan jag väl säga att jag just nu bara vill ”veta” om jag ska föda som vanligt runt bf eller om jag kommer få ett planerat snitt två veckor tidigare.

Hur många ultraljud har du gjort?

Jag har gjort tre stycken. Ett tidigt för jag hade megaont och kramper under inskrivningen, ett vecka 13 och ett vecka 20. Om vi gör ett vändningsförsök får vi ett till! Sjukt spännande att se bebisen nu i så fall, så stor. Fast när jag skriver detta inser jag ju att jag snart kommer får se vår bebis utanför magen. Eh. Också spännande.

Vet du vad det blir för kön?

Vi frågade på rutinultraljudet och fick veta, sen får man ju se när bebisen är ute såklart om det stämde.

Hur gammal kommer du vara när bebisen kommer?

30 år. Ung om man tittar på snittet för förstföderskor i Stockholm.

25895996913_cb9a1e5fba_b

Vilka är dina favoritkläder?

Klänningen ovan tycker jag är allra finast med mage för den är enkel, skön, rak och fin. En vintageklänning från 40-talet som syddes i skolorna när man skulle lära sig korsstygn i syslöjden!

26460273835_9b223c0606_b

Vad är dina favoriträtter?

Just nu äter jag samma mat som innan, så allt med skaldjur, pasta, currygrytor, asiatiskt och hemgjord pizza. Men extrafavoritmat är all frukt, lakrits, glass och knäckebröd.

Vad tycker du inte om i matväg?

Samma som jag inte gillar annars. Dålig mat helt enkelt, typ snabbmat och smaklöst.

26642461761_414709a69f_b

Vilken sovställning är bäst?

Att sova har blivit ett projekt och jag tycker så himla synd om mig själv på natten. Jag kunde sova på rygg rätt länge och gör det fortfarande om jag bullar upp med sjukligt många kuddar så jag nästan sitter upp. Men det svåraste är att vända mig eller byta ställning. Så antingen sittandes eller på sidan och sen typ inte röra mig därifrån. Jag behöver liksom hjälp för att komma runt. Och då är det en hel månad kvar till bf. Kul det ska bli!

26010043744_e42628e799_b

Övriga tankar:

Jag har lärt mig så himla mycket om mig själv under den här graviditeten. Det låter lökigt och corny kanske men så är det. Jag tycker också att jag blivit lite snällare. Får man säga så? Jag är inte lika hetsig och stressad. Jag är glad för det lilla och för att få vara med när andra gör roliga saker. Jag känner att jag liksom inte är lika krävande psykiskt. Dock är jag lynnigare och osäkrare och har haft massa krux med integritet och vad jag känner mig bekväm med i relation till andra. Sen är det ju det här med hur man ska vara för att vara ”rätt” gravid. Jag har försökt göra så gott jag kan, men känner såklart ändå att jag gör fel ofta. Jag är snål med att säga vilket namn vi har valt, jag blir osäker i diskussioner som har med graviditet att göra, jag röjer runt fastän jag borde vila etc. Jag visar upp mig och berättar men vill ändå skydda mig själv. Och allt det där är knepigt att få ihop såklart. Men mest så tycker jag att det har gått fort. Det är liksom snart över. Min första graviditet. Hur blir det sen? Hur blir jag sen? Hur annorlunda blir mitt liv sen? Det går liksom inte att greppa eller förstå. Jag får bara göra mitt bästa.

Translation: A list about my pregnancy.

(4)
(0)
Kommentera | Translate
 

Annons
Annons


Laddar