Annons
Annons

 

Min torsdag – förskola, caféjobb och middag på Pelikan


I torsdags började jag min dag med att lägga upp Lynns kläder på sammetspuffen. Att det skulle vara så kul med barnkläder? Är helt besatt av att skapa ”looks”. Just nu är favoriten strumpbyxor med bloomers och gullig t-shirt.

I jackan han fick av mamma, så söt! Pontus och Lynn gick till förskolan.

och jag tog beauty shot i spegeln. Nej men på riktigt så tror jag mitt objektiv klappat ihop efter att jag tappat det i golvet för mycket. Ska byta idag och se skillnaden. Därav svart/vitt foto då alltså.

Jag gick till Il caffé och jobbade ett par timmar. Satt med mobilen i hand redo att plocka upp på föris men fick bara små foton som pedagogerna tog när de lekte med bollar och dansade etc. ♡

Mysigt men farligt att jobba bredvid Christoffers blommor.

När det var lunch gick jag till Lima deli som har stans bästa sallader. Det vet dock alla nu så det är nästan alltid slut efter kl 12 och lång kö.

Jag köpte den sista salladen, en med kyckling, fetaost och pistagenötter och satt och jobbade i fönstret en stund till.

Hej!

När klockan var 13.30 var det dags att hämta på föris! Jag vill så gärna bo i dessa kvarteren någon gång, vid Katarinakyrkan. Vackraste plasten i Stockholm, med gröna fasader och vackra gamla hus.

När vi kom hem, efter lite lek i Nytorgsparken, kom veckans bukett från Flowery.

Jag stoppade ner blommorna bredvid förra veckans liljor som fortfarande stod fint.

och klockan 17.30 gick vi för att möta Pontus som var klarjobbad!

Jag var kvällspiffad. Vinkade hej då till mina killar.

Och träffade Sandra och Lizzie på en aw på Nytorget 6.

Vi drack bubbel och pratade om Tinder, nya lägenheter, måleri, heart breaks och killtyper.

Jag älskar Nytorgets 6 uteservering. Man sitter liksom på gatan nästan och det är så mysigt med grönt och kulörta lampor.

Dags att gå!

Hit! Haha, man ser inte Pelikanskylten men det är den och inte ett ufo de pekar på iaf.

Till Pelikan går man om man är turist och vill uppleva en riktigt svenk middag med köttbullar och gamla anor.

Eller om man bara vill dricka rödvin, älska servitörens humor och känna sig som Edward Blom.

Vi åt wallenbergare med massa potatismos, ärtor och lingon.

Det var så himla mysigt! Höstigt och cosy, som en middag med kompisar på restaurang kan vara när det är ruggigt ute och varmt inomhus.

(1)
(0)

3 kommentarer | Translate
 


Annons

Annons

 

Finns det något bra med att ha barn?


Hej! En millenial här som blir förskräckt varje gång någon bloggar om barn pga det låter helt fruktansvärt?! (Lynn verkar som världens gofis så det är inte barnet i sig) Finns det något bra med att ha barn? Har en väninna som har en 5 åring som är på riktigt världens lättsammaste barn och tom hen tröttar ut en mentalt efter ett besök hos hen fast man bokstavligen bara myser och pratar? Det kanske är kört för min del.
Kände millenial grejen kanske påverkar pga ”MEN JAG DÅ OCH MIN TID/KROPP” tänket haha.

Hej! Jag tycker detta är en intressant fråga så jag tar upp den i ett eget inlägg, hoppas okej!
Jag förstår verkligen förskräcktheten. Det är ju väldigt sällan en skaffar barn och liksom inte går totalt upp i det. Jag vet iallafall att jag har svårt att värja mig från att tänka och prata om Lynn konstant samt ha dåligt samvete all annan tid. Fattar att det verkar jobbigt. Det är det också! Men. Jag personligen har inte känt att alternativet är något för mig. Jag kan inte se (detta var alltså även innan jag fick Lynn) mitt liv utan barn. Hur jag blir gammal och inte har någon att lära om livet, som tar hand om mig när jag blir gammal, som jag vill förbättra mig själv för. För mig är det känslan av att förlänga livet som är den stora grejen. Självklart den där kärleken också som alla pratar om, men om jag ska vara ärlig så är det ju något jag upplevt först när jag fått barn, och inte något jag saknade innan. Alltså, mitt liv var lika komplett innan jag var förälder, men jag ville verkligen ha barn ”sen”. För mig är det ju lite speciellt (fast jag är inte ensam) eftersom hade jag inte fått Lynn hade jag ju aldrig kunnat vara gravid och föda barn då jag blev sjuk när han var sex månader. Man vet ju aldrig vad som händer i livet, men det fattar man ju först efteråt.

Jag hatar dock mentaliteten att man kommer ånga sig om man inte lever NU. För det är en sån himla skrämseltaktik som egentligen mer beskriver den som säger det.

Alla behöver ju inte vilja ha barn. Det är helt okej att bara vilja ta hand om sig själv i livet. Det finns mening i så många saker. Man vet bara själv vad man vill och vad som passar en. För helt ärligt. Det ÄR jobbigt med barn. Jag skulle dock inte vilja säga att själva sjået är det knepiga. För mig har det helt klart varit att jag blivit mer av mig själv. Mer känslig, mer nervig, mer orolig. Men jag kan inte tänka mig att missa upplevelsen, vill liksom ha ut allt som går av livet. Alla upplevelser. Fastän de är kämpiga.
Och om det finns något bra med barn. Japp. Massor. Det är som när jag ser introt till Skönheten och odjuret, eller Lejonkungen. Barndomen i mig kommer tillbaka, och jag får den där känslan av sorgligt perfekt vackert som skjuter som ett skott i magen och ger klump i halsen. Varje gång jag tittar på honom.
Men det har jag först upplevt med mitt eget barn. Andras är ju verkligen mest knepiga, hehe.

PUSS!

(12)
(0)

12 kommentarer | Translate
 

Annons


Laddar