✉ Ytterligare ett hus som ska köpas av rika fastlandare ... jag fattar absolut att man vill ha sommarhus på fin plats men som boende i liten landsort är jag så evinnerligt trött på de 40+ veckor om året som fina, fullt beboeliga hus står tomma medan vi som kommer härifrån aldrig kommer ha råd att köpa dem själv eftersom storstadsbor trissar upp priserna. Dessutom blir det så tråkigt över höst-vinter-vår när husen står tomma och igenbommade. Där jag bor i sydligaste Skåne är det ffa stockholmare och tyskar som köper upp husen. Gulliga små fiskarstugor går för fantasipriser och eftersom money talks är det väl självklart att man tar högsta budet. Ledsen att unleasha detta på dig men efter morgonens promenad genom en halvtom by är jag bara så trött och uppgiven att detta nykörvi blev droppen som fick bägaren att rinna över. Uppåt och inåt i landet avfolkas glesbygden för att folk flyttar till storstäderna. Runt kusten i Skåne avfolkas det eftersom en stor del av invånarna bara är säsongsboende. Hur kan det vara OK? - Katarina Hej Katarina! Först raderade jag din kommentar direkt för att jag blev stött och ställd. Men sen ångrade jag mig och tänkte att jag kanske ska stå till svars ändå? Det är ju ändå det jag älskar med den här bloggen, att vi kan ha en dialog. Jag förstår precis vad du menar och känner, på vissa sätt. Jag har aldrig bott på landsbygden, föddes i Göteborg och testat allt från radhus till höghus till våning till skrubb. Men jag har ett älskat landställe som jag vuxit upp på, som betyder allt för mig. Vi köpte vårt lilla 40-talshus 1988 i Gladö Kvarn. Ett gammalt gruvområde runt Kvarnsjön som blev sommarstugeområde på mitten av 1900-talet. Hästhagar, grusvägar och ändlösa cykelturer i det vilda. Hela min barndom är präglad av lugnet där. Tystheten och det stilla landetlunket. Idag är två tredjedelar av Gladö kvarn permanentbostäder. Grusvägar har blivit till asfalt, rödljus ploppar upp i var och varannan korsning, vändplaner och parkeringsplatser slås upp på gamla grönområden. Kommunalt vatten ska dras, men eftersom de som kommunen anställt gick i konkurs står nu stora hål tomma i marken och hela idyllen är en enda byggarbetsplats. Mina barndomssomrar är borta. In kommer gigantiska trevåningshus med monstergrillar, flera bilar och högar av grus på var och varannan tomtinfart. Stockholm har växt och vårt landställe har gått från sommarstugeområde till förort. Jag vill ge Lynn något annat. Så därför började jag drömma om ett Gotlandstorp. Jag behövde något som tog tankarna bort från cellprovtagningar som måste göras om och röriga Stockholm som ger mig stresspåslag och huvudvärk. Ett inre lugn, bara för en stund. Bara för en dröm. Att det blir ett torp är ju inte ens säkert. Men man måste få drömma, och man kan inte ta allt ansvar när man gör det. Eller? Jag kan inte skruva tillbaka klockan varken när det gäller ditt Skåne eller mitt Gladö kvarn. Och jag förstår och håller med om det tråkiga i att vackra hus står tomma större delen av året. Jag som frilansare skulle ju dock kunna bo lite mer än de där nio veckorna på sommaren. Och från Stockholm är det ju ganska nära och enkelt att ta sig till just Gotland. Men jag har inga lösningar och svar. Troligtvis blir det inget alls. Iallafall inte just nu. Men jag ville ha något att drömma om. Och när det gäller rika Stockholmare från fastlandet som kommer och tar över hela kustremsor och öar. Jag förstår och håller med om att det inte är snyggt. Ölivet måste respekteras, precis de som levt och verkat där i många generationer. Gotlands ta vad vi har-tänk och återbruk är det som lockar mig, den fantastiska naturen och känslan av att få vara mitt i något levande med restauranger och kultur samtidigt som man får sin lilla lott. Men jag vill ju inte bidra till något som förstör ett helt samhälle, det känns ju inte så kul. Kanske får drömmen ligga på hyllan ett tag till. Eller vad tänker ni? Ni brukar ju ha så mycket smarta tankar om det mesta? Hur bör man tänka, vad skulle ni gjort? Puss. Translation: A comment about big city people buying all the country houses and leaving them empty fall to spring.
