Idag blir det somrig balkongbild och fin gammal dagens outfitbild för att fira att det gick bra på rutinultraljudet igår! Eftersom många undrade ville jag berätta att allt gick som det skulle, det var en livs levande bebis där inne och jag grät som ett barn hela vägen hem. Det är så himla sällan man är med om någonting så avgörande i livet, nåt man liksom inte kan styra över eller bestämma själv. Det är bara att följa med, och jag låter allt hända nu. Eftersom jag lovade mig själv att sluta oroa mig efter rul:en ska jag göra det också. Nu äntligen är det vara i nuet som gäller fullt ut. Knäppt också att jag knappt känner något, för bebisen i magen sprattlade runt, sög på tummen, drack lite vatten och tumlade hej vilt utan att jag kände ett dyft, med moderkaka på bakväggen och allt. Konstigt det där. Magen växer så det knakar, och jag blev framflyttad en dag med BF. Nu är det den 14 juni som gäller, men allt kan ju hända så vi är inställda på juni generellt. Tills dess kommer jag svälla upp till en stor ballong, hinna fixa barnhörna och förbereda mig mentalt på att bli mamma. Det är så finknäppt att vi kommer bli en familj om tre, tre individer! Tre personer som sitter och surplar varm choklad på en klippa på samma filt och tre personer som ligger tätt i sängen och snusar på morgonen i likadana pyjamasar. Translation: Everything went well on our scan, thanks for all your thoughts!
