Här kommer en liten livsuppdatering och en bild på "berget" som vi kallar det här hemma. Mira har äntligen fått nått att göra om nätterna då hon har utegångsförbud (pga mördarkatter på gården) och istället bestiger det lagom ljudligt ett par gånger i minuten. Vi rensar som att det inte finns någon morgondag. Jag vill liksom absolut inte ha med mig något som inte är perfekt till nya stället. Det ska inte vara en copy-paste på min tonårslya jag bott i sen jag gick i trean på gymnasiet. Ändå ser det ut så här, och det är ännu värre idag när vi satt igång med köket. Det kommer bli bra! Tänk att om två veckor, då kommer dagens outfit, receptbilder och inredningstips komma från en helt annanstans. Det känns som en ny värld som öppnar sig. Extra härligt kommer det bli när det är uppackat, inrett och klart. Så vi slipper bo i skuggan av ett berg. Jag vet inte om den blir en hej då-fest här så som jag hade när mamma och pappa sålde Grev Turegatan. Då kunde jag ju inte fatta att mammas jultapeter med 24 dec-motiv skulle målas över och att någon skulle "hotta upp" vårt knäppa kök, så jag var tvungen att bjuda in alla jag kände och säga farväl på riktigt. Berätta vad som var speciellt i varje rum, allt från när jag piercade naveln på halltoan till att visa alla kontaktuttag pappa målat in i tapetmönstret. Men den här lägenheten är jag liksom med klar med. Vi har haft så himla fint ihop. Det kanske blir ett hej då och tack för allt det fina lägenheten-inlägg istället. Vet inte om jag klarar det just nu bara, känner mig alldeles bölig här i köksalkoven. Our own moving mountain and some toughts on leting go.
