Precis när jag fick reda på att jag var gravid började jag skriva små snabba anteckningar i mobilen. Inte för att de skulle läsas av någon egentligen, men för att jag skulle komma ihåg hur jag kände och mådde i de olika veckorna. Jag har redan glömt så även om texterna är fragmentariska, lite töntiga ibland och verkligen inte välskrivna är det fint att ha och titta tillbaka på. Annars försvinner allt på en sekund. Förbered er på megalångt inlägg med massa text. Så här har jag haft det från att jag fick veta fram tills jag berättade det för er. Puss. pic. ❣ Jag är gravid!! I vecka 6. Det är helt ofattbart. Eller, nej såklart inte. Det var planerat men jag fattar inte att testet visade två streck. Jag känner mig nämligen helt som vanligt. Inga ömma bröst, ingen värk, ingen trötthet. Snarare piggare än någonsin! Det kommer ju säkerligen ändra sig, men detta tillsammans med en liten blödning när jag skulle ha mens gör att jag knappt kan fatta det. Just nu är jag väldigt lycklig. Jag tänker mest på att jag vill att allt ska gå bra, att jag inte får missfall, och hur spännande det ska bli att berätta för mamma. ❣ Dag två och jag kan fortfarande inte förstå det. Att min mage ska bli stor och att det liksom sker på riktigt. Jag rapar jämt, har fått en vagel på ögat och sov superdåligt inatt. Det är som en orolig julafton. ❣ Nu är jag i vecka sju och det känns fortfarande lika overkligt. Dagarna går ofantligt långsamt och varje gång jag går på toa tror jag att det ska finnas ett missfall i trosorna. Det är som att något sparkar mig i magen, eller i solarplexus hela tiden. Jag är spänd och hjärtat slår superfort. Nu har vi registrerat oss hos en barnmorska så det ska bli spännande, fast det är inte förrän i vecka tio. ❣ Jag är så oerhört blödig nu. Gråter till allt. Mest podcasts och filmer, alla dokumentärer och alla sorgliga eller vackra historier. Det som känns mest så här i slutet på vecka sju är längtan efter att det ska börja synas och man får säga, men också att sluta vara så kvällstrött. Pontus är så himla snäll och fixar med det mesta så jag får vila. Att böja mig framåt är inte så kul. Jag får yrsel och svimmar lite. Mest så känns det som en klump i magen, typ att jag när som helst ska gråta eller kräkas. En härlig mix. Trappor är superjobbiga och det jag helst av allt vill äta är vitt bröd med smält ost. Kanske ingen nyhet, det är ju alltid gott, men nu unnar jag mig det. Rågbröd ser helt enkelt inte lika aptitligt ut. Undrar när brösten börjar växa? Det bävar jag inför. De kommer bli enorma. ❣ Idag har jag massa energi. Det är början av vecka åtta och ibland känns det som att jag är i nionde månaden. En gagantisk uppsvälld mage, ingen ork och bara massa rapar. Fast idag klarade jag mig igenom (med en del gnäll dock) en lång arbetsdag och känner mig helt okej. Jag inser att jag kommer missa en del när jag är mamma sen. Alltså klart jag kommer det och det visste jag ju, men nu börjar jag märka att jag verkligen vill vara med mina vänner och hitta på roliga saker med dem. Än så länge går det ju bra. Jag kan dricka alkoholfritt och gå lite tidigare, det är ingen större skillnad. Men jag behöver kolla vilka som kommer vara med och det blir lite annorlunda, för jag vill ju inte säga till hela världen att jag är gravid än. Sen med en liten bebis kommer det inte gå alls. Fast då är jag nog så trött att jag inte ens märker vad jag missar, och vänner finns ju kvar. Jag måste dock alltid vara på min vakt, de får aldrig försvinna. Eller snarare, jag får aldrig försvinna. ❣ Det är mitt i vecka åtta och jag mår så himla konstigt. Varje timme är upp och ner. Olika hela tiden och fastän jag inte mår illa så är det något som är snett i min kropp. Jag är yr, trött och orkeslös. Det är inte alls kul faktiskt. Jag blir lätt irriterad eftersom jag hatar att inte kunna producera. Det blir liksom inget bra av någonting jag gör. Jag hoppas att det känns bättre snart, att jag får lite energi och känner mig som mig själv. Jag kan liksom acceptera att man är trött och hängig när alla vet att man är gravid, det syns och man bär på en stor mage, men att vara så här sänkt av något i storleken av ett hallon är ju skittrist. Hoppas den mår bra och om bara två veckor är jag på mvc och kollar allt. Det ska bli skönt, känns som en milstolpe. ❣ Det är tisdag och varje tisdag går jag in i en ny graviditetsvecka. Idag är det vecka 9 som börjar. På bilderna i apparna ser man en liten liten bebis som verkligen börjar se ut som en människa. Jag kan inte alls förstå att en sån, med ögon och näsa och hjärta som slår bor i mig. Jag känner mig så himla uppblåst och trött. Som att jag har infuensan. Helt slut, med undantag ett par timmar innan lunch när jag har energi. Jag längtar så mycket tills det är ute, magen börjar synas och jag inte behöver vara hemlig längre. Det ska bli så kul att börja leva efter detta, att inte bara hålla det som Pontus och min grej här hemma. ❣ Fredag i vecka 9 och idag fick jag min första hjärtsnörp om bebisen. Jag är fortfarande så orolig att den liksom inte är där inne, var tvungen att kolla på graviditetstestet igen. Daria skickade en bild från sitt ultaljud, jag längtar så! Om en månad är jag där! ❣ Jag drömde så himla mycket igår natt. Om bebisen, om att folk ville döda mig och om att Pontus var otrogen och gjorde andra gravida. Jag tror det kommer ur min oro om graviditeten, alltså att jag knappt fattar att den äger rum. Vaknade pigg trots att jag var vaken under natten, men insåg att jag sovit 11 timmar. ❣ Sista dagen i vecka 9 och jag har massa energi! Tänk om det försvinner nu, tröttheten och illamåendet? Det vore ju magiskt! Om prick en vecka ska jag till barnmorskan och jag är såehimlelapepp!!!! Jag längtar verkligen till att få se första ultraljudet, och till att man hör hjärtljudet också såklart. Nu är den stor som en jordgubbe, så fint! ❣ Nu är jag i början på vecka 11 och peppar peppar ta i trä jag tror illamåendet har släppt! Det är iallafall en och en halv dag utan illamående och uppsvälld mage nu och jag är så glad över det! Kanske kommer det tillbaka, men det finns ju också en chans att det håller i sig och fortsätter så här. I måndags var vi hos barnmorskan under rätt dramatiska former och pga att jag hade extrema kramper fick jag en snabb läkartid och de gjorde ett ultraljud för att se att jag inte hade ett utanförhavandeskap och att bebisen var okej. Då fick vi se den! Jag vet inte vad jag väntade mig men det var en riktig liten bebis med huvud, kropp, armar och ben. Tom tår. Det lilla hjärtat slog och jag var helt hänförd. Nu känns det mycket mer på riktigt, men eftersom illamåendet har lagt sig blev jag såklart orolig igen och ba okej nu är den död eftersom jag inte känner nåt. Men så är det ju såklart inte. Tänk att om ett halvår är jag mamma. Jag som ju typ är ett barn själv? ❣ Mitt i vecka elva och jag har precis börjat äta järntabletter. Det känns lite som att jag förgiftar min kropp, men såklart att det är viktigt att jag gör det om barnmorskan säger så. Igår natt hade jag fruktansvärd migrän, vet inte om det har något samband men den var helt fruktansvärd och jag låg och grät på natten för att det gjorde så himla ont. Idag har jag sovit bort hela dagen, men det sägs ju att i slutet av vecka 11 är bebisen dubbelt så stor som förra veckan, så jag antar att den slår ut mig så den kan växa. Eller tvärt om. ❣ Nu är det vecka 12! Den magiska gränsen. Om prick en vecka och tre dagar har vi gjort ultraljud och sett att allt är bra. Hoppashoppas. Sen kanske jag vågar berätta lite mer om detta för folk. Tänk att snart kan man börja göra allt det roliga, köpa loppiskläder, bygga ett mysigt hörn, fantisera och drömma! ❣ Hej från slutet av vecka 12. Jag har slutat må illa på morgonen men förstått att om jag lägger mig i soffan kommer jag aldrig upp och aldrig tillbaks till livet. Så, bäst är att röra på mig, äta lite ofta och inte bara ligga ner och såsa. Fast jag måste ju vila också så det blir en avvägning. Jag funderar på om v.18 ultraljudet kanske blir då vi börjar kolla på barnvagn och vagga och sånt hos mamma? Då kommer det verkligen bli på riktigt. ❣ Nu är jag i vecka 13 dvs 12+0 och det är nu det börjar synas på riktigt. Mest är det väl luft och fett hehe, men jag ser på riktigt gravid ut nu. På kvällarna nästan redo att föda. Jag förutspår att min mage kommer bli gigantisk. Vill säga det redan nu. Jag mår ganska bra. Hungern är tillbaka och jag är inte lika illamående alls. Bara om jag ligger på soffan. Två nätter i rad har jag inte ens gått upp mitt i natten för att kissa utan vaknat av mig själv, mitt i massa massa konstiga drömmar, typ halv åtta på morgonen efter nio timmars sömn. Så bra ju! Jag har börjat äta kött också, det känns konstigt men rätt just nu. ❣ Idag har jag en jävla skitdag. Var ledsen igår när jag gick och la mig och vaknade ledsen. Drömde om Paradise hotel hela natten. Mos hängde på vårt landställe och ville äta den klassiska rätten gäddpodcast, så han gick ner i sjön för att bada. Min gravidhjärna alltså. Jag är så himla överkänslig nu. Gråter till Family guy-avsnitt och för halvtaskiga kommentarer. Hur ska jag klara det här? Hur ska jag kunna blogga, vara mamma, göra fel och ändå känna mig stark? ❣ Första dagen i vecka 14. Imorse kände jag livmodern tydligt under naveln! Det var hårt på ett sätt som jag aldrig känt tidigare. Idag har jag sovit även på dagen och badat två gånger. Det är verkligen bättre om jag rör mig konstant men jag antar att sovandet har sin funktion. Trist är det iaf, eftersom jag blir lite låg av att sova på dagen och att vara trött. Känner mig sjuk och ledsen av det. Oduglig liksom, och lite illamående. Mellan dipparna är allt som vanligt, det är väl skillnaden nu från för några veckor sedan, att jag ioaf har några luckor av pepp och energi. ❣ Idag har jag varit så himla paranoid. Det hände pang igår kväll att Pontus hade legat lite hårt på min mage som min hjärna slog slint och tänkte att nu har han kvävt den. Sen förstod jag ju att det inte hänt såklart men exakt då slutade alla mina gravidbesvär. Magen är mindre, brösten mindre ömma, magen mindre hård och det känns helt enkelt inte likadant som förut. Jag har ju läst om spökveckorna men det var så läskigt att allt hände pang. Nu är det minst fem veckor till nästa ultraljud och snart ska jag berätta för alla. Jag borde såklart bara njuta att jag inte har ont någonstans och mår bra. Men, det är svårt att låtsas. Ps. Jag åt köttbullemacka med rödbetssallad och cornichonger till middag. ❣ Nu har jag berättat att jag är gravid, både på bloggen och på Facebook. Hänt extra, Expressen och Aftonbladet har redan skrivit om det. Känns ju helt sjukt ändå. Men bra att de hänvisar till min blogg och inte skriver något om en bula på något foto på någon fest eller så istället, utan att det kom från mig. Det läskigaste av allt är ju om det skulle hända någonting nu. Vad ska jag göra då? Så utlämnad? Men det känns ändå värt det och skönt. Att det fick vara jag som berättade, på mitt sätt, när det kändes bra. Jag är så himla taggad på detta nu. Har en miljard idéer på saker jag vill göra, skriva om, berätta och det kommer vara så mycket lättare att vara mig själv. Jag ska göra som mamma sa på lunchen och bara försöka njuta. Innan foglossning, innan svullna ben och tung mage. Nu ska jag bara försöka ha det mysigt och känna mig fin. Tittade femton gånger på mig själv i spegeln på crosstrainern på gymet idag. Jag var så himla fin med min mage. Tycker extra mycket om mig själv tror jag. För att vi är två som bor här inne. Nu slutar jag skriva här, för nu får bloggen vara min berättelse framåt! Hej då. Translation: My everyday thoughts, from the day I new I was pregnant until the day I told you.
