värdefull & värdelös.
click on the pics for source!
Känslan av värdelöshet:
∴ Vakna upp i någon killes lägenhet på lilla essingen och just hört vilken siffra i ordningen man är.
∴ Gråta efter ett frisörbesök och gå igenom hela sitt liv från född till vuxen och bara hitta fel.
∴ Sitta i en trapp med telefonen i handen och sen inte alls kunna säga det man menar utan istället säga något elakt och ångra sig.
∴ Tappa ett helt fullt glas med vatten i golvet och bara sitta kvar i soffan och titta på det en stund.
∴ Se sig själv på bilder från när man var nitton.
∴ Hitta klänningar längst in i garderoben man inte ens mindes att man köpt.
∴ Snurra på den lilla dimmern och se ljuset sakta fejdas ut sista gången i sin bardomslägenhet innan den blir såld.
∴ Drömma om att bli balettdansös men aldrig kunna dansa utan att blunda.
∴ Ha tusen böcker i bokhyllan, men inte en endaste läst.
∴ Göra det bästa man kan, men ändå inte vara nöjd.
Känslan av värdefull:
∴ Dricka kaffe i solen utanför studentpalatset, titta på bilder på katter i telefonen och snusa bakom en kompis öra.
∴ Bestämma att man ska fira någon som slutat röka med en lång frukost och valfri skiva på Bengans.
∴ Äta romantisk middag i stökigt kök med kronärtskocka och rosa bubbel i smutsiga glas.
∴ Köpa sneakers som man egentligen hatar och känna sig stark och vårig på promenad.
∴ Säga att någon har vackert läppstift och se att den blir glad.
∴ Skriva ett helt jobb på en och samma gång fast det egentligen brukar ta flera dagar.
∴ Hitta en gubbe på gatan som tappat sin plånbok och lyssna på hans historia.
∴ Tänka på när man piercade sin egen navel på toaletten i femman.
∴ Få sms med tusen smileys av sin barndomsvän som varit borta i tio år men som ändå får allt att kännas självklart och tryggt.
∴ Fira midsommar på samma ställe varje år.
Ten things about feeling useless and valuable. Click on the pictures for source!
kläder jag minns.
- Den hemsydda jeanskjolen.
Den var precis lagom kort, eller kanske lite för. Men nu var vi på väg till spanska östkusten, jag var sexton år och eftersom allt kändes främmande brydde jag mig inte om att min bikini tittade fram. De andra tjejerna promenerade på den sandpackade gatan enbart i badkläder och snäckhalsband. Jag satt i en gnisslig kundvagn i min älskade jeanskjol och ett ljusrosa linne. Min näsa var redan brun och smaken av annanasyoghurt fanns jämt i munnen.
Nu rullar vi fram över gatan och jag tittar på folk. Det är Emmi som puttar mig. Vi är på väg till campingen där vi ska slå upp ett tält, eller snarare ett vindskydd med tanke på värmen. 40 grader på Spaniens östkust, vår första riktiga utlandsfestival och snart är vi där! Jag tittar bak på Emmi som har kort lugg och gigantiska 80-talsbrillor på den glansiga nästippen. Hon ler med vita tänder och jag ler tillbaks. Det är så himla himla underbart. För bara några dagar sedan lämnade vi Stockholm och åkte till hennes systers kompis i Barcelona, nu skulle vi på Bennecassim-festivalen och allt var öppet. Det karga landskapet, den spanska öknen, framtiden, livet, allt! Jag hade min egenomsydda jeanskjol på mig. Den hade jag gjort om en vecka tidigare från mitt sista par jeans. Aldrig mer blir det byxor tänkte jag då och kände mig fri. Vi kör på en sten och tvärstannar med vår packning på grusvägen. Framme sägen Emmi och jag hoppar ur vagnen och sträcker händerna upp i luften, frihet!
click on the picture for source.
About never wearing jeans again. Ever.
räkna ner-listan.
10 bästa sakerna idag
- Lämna ifrån sig alla ledsna papper och kvitton till min nya revisor och bara ta av den stora tunga ryggsäck av skuld och börda jag burit i onödan i en massa år av rädsla för att växa upp. Gå lätt som en tussilago därifrån i vårsolen.
- Lyssna på the Surpremes – (He’s) Seventeen och tänka på Berlin om två veckor.
- Stil i P3. Speciellt de avsnitten om Zsa Zsa Gabor och grått hår.
- Förbereda inför vårens storstadsweekends genom att googla konstiga restauranger med hemliga rum och syrliga servitriser.
- Känslan av att redigera fina bilder med konfetti i och på söt mamma i gul jacka och solglasögon.
- Sovmorgon med vargen till klockan tio.
- Planera bröllopsstylingjobb för tidningar. Äntligen!
- Ensameftermiddag på kontoret. Violtabletter och sms med bubbelförslag i solen.
- Bra hårdag med envis snelock som går vart den vill.
- Längta efter första hemmamiddagen med vargen på mycket länge. Tänka på olika svåra rätter man sett i filmer.
9 plaster du hånglat på
- Lekparken i Gamla Stan
- Gudrun Schymans trappuppgång
- Sunkigt Parishotellrum
- Mammas och pappas säng.
- Lidingödiscodansgolv
- På cykel
- Brunnsvikens brygga
- i vattnet utanför Stadshuset
- På väg, i en taxi.
8 ord som beskriver dig
Vinglig person med stort lugn av kreativa utlopp.
7 älsklingslåtar
- Why I love you
- Honey
6 drömmar
- Bli regissör
- Skådespela
- Designa en klänningskollektion
- Bo i en annan stad än Stockholm, en större
- Alltid få jobba med vintage och gamla saker
- Göra en filmscenografi
5 hemska minnen
- De tysta sekunderna i telefonen när jag ringde mitt livs kärlek och frågade om vi skulle gå på bio ihop. Vi hade hånglat en gång hemma hos honom och jag var överlycklig. Fyllde en dagbok med tårar och versaler sen när han inte ville mer.
- Inte våga säga till mamma eller pappa att jag har en stor tova i håret och tro att jag inte skulle bli fångad om jag kastade mig ut.
- När de kallade mig hora vid Engelbrektskyrkan.
- Inte våga krama Carolines kropp.
- Min hud som knottrig citrusfrukt i killens händer och hans min när jag förstår att jag inte duger som jag är.
4 dofter
- Oljefärg på människohud
- Ny laptop
- Nytvättade klänningar med lite vintage kvar
- Lapsangte
3 saker du aldrig gjort
- Varit otrogen
- Svimmat
- Målat en tavla
2 hemligheter
- Jag snattade bhar med min kompis Sofie när vi gick i mellanstadiet.
- Jag fick 40 000 i månaden på mitt första ZTV-jobb pga ett missförstånd.
1 sommarminne
- Vi låg i hög på Långholmsbryggan, hittade på egna sjuka texter till favoritlåtar och åt Halloumisallad med plastgaffel. Vissa klättrade ner för den hala stegen ner i det iskalla försommarvattnet och snabbt upp igen. A rökte cigaretter med tårna, filmade och vi kunde inte andas av skratt. Han jag jobbade med på Trädgården var där. Solbränd och med seglarmössa på. Det var dags att sluta sörja och gå vidare. Våga titta på honom.
Click on the pictures for source.
A list of ten! Read through google translate by clicking the flag! Click on the pictures for source!
kläder jag minns.
- Carolines svarta pinupklänning.
Den hängde alltid nytvättad i hennes garderob. Lite skrynklig och snedvriden eftersom den var i strech och egentligen inte klarade 60-tvätt. Men det var just det som lockade mig så mycket. 50-talssilhuetten och känslan av att vara en pinuppa som vrider sig vid varje steg. Tajt och svår att få grepp om, slinker sig ur varje situation. Vi står i villan i Älvsjö och jag frågar försiktigt om jag får låna igen? Klart jag får. Vi åker hem till mig och jag tar fram vinflaskan. En neonfärgad bh och så klämmer jag på mig det svarta fodralet. Vi dricker vin, skrattar och leker med blixtrande tomtebloss runt det lilla platsbyggda bordet i min etta på 26 kvadrat. Min första lägenhet och vi kunde göra vad vi ville. Framför kameran såg vi likadana ut Caroline och jag. Hon hade pudervitt hår och det hade jag med. Våra Stockholmssommararmar var lena av värmen och varje bild på oss i min tunga dator var suddig och skör. Vi kunde inte sitta still, var som två konstant snurrande bomullstussar. När flaskan var slut gick vi ner till båten vid Södermälarstrand och dansade åt neonljus hela natten. Jag var en 50-talspinuppa med ett rave gömt innanför klänningen. Vi var totalt kaos, och jag älskade oss. Ville inte ändra på en centimeter hud eller minut av tonårsförvirring.
Så dog hon, försvann från allt, och ville jag inte ha ett enda foto från alla rullar hon knäppt. Jag hade bomullstussbilderna på oss i min dator, och huvudet fullt av minnen. Inget foto kunde gå lätt framåtlutat som hon, le utan att visa tänder som hon, eller lukta som hon. Efter sjutusen tårar tog jag mod till mig och öppnade den där påsen som legat gömd i min garderob ett tag. Jag snirklade upp öglorna och ut kom en stark doft av rök, tomtebloss och aprikossköljmedel. Klänningen fick åka upp och hänga på den vackraste galgen jag kunde hitta. Sakta men säkert andas frisk luft. Nu finns den där i garderoben, vriden och dan, med en svag doft av oss kvar. Jag vågar inte riktigt bära den än, men kanske snart, när jag får rave inom mig igen.
click on the picture for source.
A piece of clothing I remember from my youth. The black pin up dress Caroline left me.
kläder jag minns.
- Den rosa DoRose-tröjan med volang runt halsen.
Jag fick låna den av Didi, men det var egentligen hennes mammas tröja. Didis blonda, vackra polska mamma med mattor över hela lägenheten. Jag såg den nog iofs som något mer än ett plagg, det var min absoluta lyckoblus. Min turtröja.
En fredag åkte vi ut till Lidingö och gick på fest, Didi och jag. Han var där, hette Marc, var två år äldre och så himla himla snygg. Med hår som en ljus Peter André och med en kropp som postern Andrea hade fasthäftat på taket nere i sin våningssäng. Uppknäppta byxor och vita kalsonger som tittar fram bakom jeansen. Mittbena och pärlor i pannan.
Helt plötsligt står vi mitt emot varandra på dansgolvet och så går han emot mig. Jag tittar bort mot Didi som försvinner iväg. Då när jag vänder mig om står han där så himla himla nära och viskar till mig. ”Har du sett min kompis där borta? Han är en sån jävla idiot.”
Vi tar en taxi hem till hans finska föräldrar och smyger in i hans pojkrum. Ligger i timmar och hånglar i hans säng och jag vågar inte ta av mig min tröja. Kanske är det rädslan för att allt ska gå fel sekunden den hamnar på golvet, kanske är det vetskapen om att jag har dubbla bhar där under.
Nästa dag i skolan pratar jag inte med någon, går mest som på små moln. Känner mig vuxen, benhård och livsfarlig. När jag kommer hem ringer telefonen och mitt hjärta slår dubbla slag. Tänk om det är han!? Tänk om han vill att vi ska gå på bio och hålla hand och berätta för hela skolan hur kära vi är och hur lyckliga vi är precis just nu! Jag slänger mig på telefonen innan Sigge hinner lyfta den. Det är Didi, och någon mer i bakgrunden jag hör bara röster. Hon säger att det ryktas att jag inte vågade ta av tröjan och att hon absolut vill ha tillbaks den nu. Dom fnittrar. Vi möts utanför Östra real och byter klädpåsar dagen efter. Mina yllepolotröjor i pastell mot hennes DoRose. Snörper på våra concealerläppar och fattar inte alls att vi är så himla olika och aldrig riktigt passat som vänner ändå. På vägen hem känner jag mig så satans förlorad. Allt är mitt fel. Jag vet ju att jag alltid gör sönder andras saker eller förstör. Ska aldrig låna igen, aldrig vara i någon annans skinn. Hur kunde jag tro att vi kunde bli något mer än igår? Om inte ens en lyckosam tröja kunde få en pojke att bli kär i mig, hur ska jag då göra? Hur ska någon någonsin bli kär i mig.
click on the picture for source.
A pieces of clothing I remember from my youth. The borrowed top with ruffles. It wasn’t so lucky after all.
