Jag har fått två nya tillskott i min vintagesamling som är lite extra fina. Inte bara för hur de ser ut, utan för att de har massa historia! Den här första klänningen är från 1962. Det vet jag för att Kate, som gifte sig i den då, skrev det i ett mail: "Jag hörde av din mormor Gun att du är intresserad av att titta på min gamla brudklänning. Den är 53 år gammal. Jag hade den lördagen den 24 mars 1962 när vi gifte oss i Örgryte Gamla Kyrka i Göteborg. Sedan har den hängt i en plastpåse i våra olika källarförråd, förutom en gång omkring 1980 när vår dotter som artonåring hade den på en fest på residenset. Tyvärr är där några fläckar som jag inte vet om de går att ta bort. Jag har inte lust att betala dyr tvätt om jag inte att jag får tillbaka det. så därför blev den hängande tre år till. Du får den om du vill ha den. Tror du inte att den går att använda, slänger du den, det är lättare för dig än för mig. Jag blir glad om ngn kan ha glädje av den. Den är sydd av en väninna till min moster hon var utbildad sömmerska o hade en ateljé i Guldheden. mvh Kate Eriksson" "Hej Kate! Så kul att du hör av dig! Jag tar såklart jättegärna emot din klänning. Lämna den hos Gun så kan jag eller mamma ta den nästa gång vi är där. Hoppas det känns ok, och tack igen! Kram/Elsa" "Hej Elsa! Tack för att DU hör av dig. Nu har vi varit i Mölndal och lämnat min brudklänning till Gun. Både skönt o lite vemodigt nostalgiskt att bli av med den. Trots allt. Jag glömde nog säga i mitt förra mail att det är en kort klänning, vilket var lite vågat o kontroversiellt då. Min mamma tyckte den var alldeles för kort för ett kyrkbröllop, nästan oanständigt. "Vad skall folk säga". Men sömmerskan o jag stod på oss o med hjälp av pappa fick jag min vilja igenom. Förstås. Jag måste ha varit extremt smal. Inga former över huvud taget trots mina 23 år, som du ser byggdes det upp inne i klänningen o med hjälp av massa bomull i behån. När min dotter skulle ha den som 18-åring kom hon knappt i den, trots att hon oxå ansågs vara allt för smal. Det var lite nostalgihistoria. Om du får ordning på den, hoppas jag att du skickar mig några foton på det färdiga resultatet. Spännande! Tack så länge, Kate." "Åh så underbart! Jag längtar efter att se den och tack för din roliga historia, klart man ska vara lite vågad! Heja dig. Kram/Elsa" "Hej Kate! Nu fick jag klänningen av min mamma som hämtat den hos Gun. Vilken underbar klänning! Dessutom så fantastiska detaljer så som hårsmycket och bilderna! Tack snälla, jag lovar att ta god hand om den och se till att den får ett fint liv! Tack snälla igen för att du tänkte på mig, det gör mig både rörd och glad. Massa kramar/Elsa" "Roligt att du tror att du kan använda den. Snälla fotografera och skicka till mig om/när det blir av! mvh Kate" Utan boleron ser den ut så här. Här kan man dölja massa bomull. och till klänningen fick jag det här fina kitet, med tackkort, fotografi, handskar och hårdekoration. Diadem och handskar inköpta på Emelie Åqvist i Arkaden. En specialistaffär på sidenrosor och pärldiadem. Ansågs exclusiv! 53 år sedan. Diademet testade jag så här, passar lika bra tycker jag. Den andra klänningen är egentligen tvådelad. Jag såg den på Emmaus vintage för länge sedan på en skyltdocka (som man inte fick köpa eller ta ner just då) och frågade om ålder. Prislappen sa 250:-/styck och försäljaren sa 70-tal. Jag anade (trots lager på lager-stylingen som gjorde det svårt att se på håll) att så inte var fallet och när jag var på en personal shopping förra veckan hängde de nere på en vanlig galge och då slog jag till. Den är nämligen Edwardiansk, från ca 1910 och helt handgjord i varje stygn och broderi. Arbetet är helt otroligt, och dessutom så himla trendigt och snyggt just nu! Detta liksom. Förutom att den är gjord i bra bomull, inte symaskinssydd och att varje detalj är gjord med känsla så ser man att den är gammal på knäppningen tex. Toppen stängs med hakor som man fäster direkt i tyget. Alltså så syns inget när den är stängd. Kjolen stängs med hyskor och hakor plus tryckknappar och de är fastsatta så att de inte heller syns. Kjolen är ju pytteliten också som vanligt när det gäller antika kläder, så jag fick inte ens ihop den på min minsta skyltdocka. Kjolen har en helt underbar klockad form också, så man kan förstärka S-formen med korsett. Tänk hur fin den här var med parasoll och superstor hatt med plymer. Idag skulle jag para ihop den med sandaler, stråväska, 70-talslockar och massa härliga tunna guldsmycken. Det är så himla kul att jag får mail från fina damer som vill ge bort sin bästa klänning någonsin (lovar att skicka bilder när den används Kate!), och att det fortfarande går att fynda helt otroliga saker mitt i Stockholm i vintagebutikerna! Älskar det <3. Translation: My two latest vintage finds. A lovely dress and story from Kate who got married in 1962 and now want me to take care of her dress and this amazing Edwarsian duo that I found very cheap.
