om mat.

Nu har jag varit vegetarian i 4 månader. Det är kanske de bästa matmånaderna jag haft! Jag har upptäckt rödbetsburgare, mexikansk mat, mustiga soppor och klassiska italienska rätter igen. Bara att kliva in på Ica är annorlunda. Nu tittar jag inte blint efter en huvudråvara och tillbehör. Nu får alla ingredienser vara lika viktiga!
Konstigast av allt är att jag helt blivit av med suget efter kött. Innan kunde jag drömma om stora stekar och ostron i mängder. Nu tänker jag inte på det, och ser jag någon äta en stor biff blir jag helt matt i magen. Hur klarade jag att smälta det där?
En annan sak som känns bra är att strida lite mot köttrenden. Här i Stockholm ploppar hamburgarresturangerna upp överallt, tacovagnar och köttbarer är det hippaste man kan äta på. Inredningen är slaktkrokar i taket och hängda skinkor i skyltfönstren. Dessutom har korven blivit finkultur och säljs på olika dehlis på hörnet.
Missförstå mig rätt, jag älskar att det är så.
Det är underbart att fler och fler vill veta varifrån deras mat kommer ifrån. Att informationen finns där och de som serverar och säljer vet vad de pratar om. Kött är inte bara dansk fläskfilé för 49:90 kr/kg, det är en del av en matkultur. Mat är passion!
Medvetenhet och kunskap öppnar upp för fria val och jag valde att avstå kött.
Så ser jag Annika Unt Widell prata om att en vegetarisk matdag i skolan skulle vara dåligt för barnen, hon tror inte på pekpinnar. Hur kan en dag av ett annat alternativ, i pekpinnens högborg skolan, vara någonting annat än ögonöppnande? Eftersom jag serverades kött varje dag i hela min uppväxt tog det mig 26 år att avgöra själv vad som passade mig, min kropp och mina värderingar. Att tro att en dags köttuppehåll är något annat än befriande, utbildande och välgörande tycker jag är trångsynt. I min skola var man tvungen att ha en lapp hemifrån där det stod att man var vegetarian för att äta den vegetariska maten. Man skulle vara annorlunda, tog sin lunch vid samma bord som allergikerna och skulle under inga omständigheter blanda ihop sig med köttätarna. Jag skulle hellre gått i en skola där alla fick se möjligehterna med vegetarisk kost ibland, testa hur det påverkar en och inte bara tvingas äta tvåfärgade falukorvsskivor eller filmjölk ur plastglas till lunch. Dessutom måste det ju vara underbart för de som lagar att få testa på någonting nytt en dag i veckan, jag vet att det var så för mig sju av sju, och så kan man spara lite pengar på kuppen.
Sen jag blev vegetarian har jag aldrig ursäktat mig. Jag har inte suttit på gröna restauranger eller skaffat dreadlocks. Jag har gått till tjusiga restauranger, varit med på kräftskivor och grisfester. Allt för att öka min matmottaglighet. Jag är inte annorlunda, jag vet precis som ni var min mat kommer ifrån. Jag vill bara spara lite på jorden, på mina pengar och min kropp. Jag vill testa något nytt och inte bli sedd som en utböling eller kötthatare. Jag vill lära mig laga fantastiska rätter och den dagen jag äter kött igen, då är det mitt val. Mitt fria val. Inget jag blivit påtvingad med pekpinne eller piska. Utan något jag själv kan välja då jag sett all form av mat. Fläskfilé, finkorv och rödbetsburgare!
Det finns inte köttdagar och vegdagar. Det finns dagar, och om en av dessa dagar kunde få vara lite annorlunda, så kanske vi lär oss vad vi gillar. Sen när har barn fått bestämma över sig själva? Jag håller med Annika Hedås-Falk på Sofiaskolan och säger att det finns mängder av god mat, nyttig mat och medveten mat där ute! Varför inte lära sig det redan i skolan?

I’m now 4 months into my vegetarianism! It feel so good in every aspect, I wish I had the oppertunety to try some more vegetarian food when I went to school, so I could do this earlier and easier!