Jag har en sån extreeem sommarlängtan idag att det spritter i hela kroppen! Jag vill bara att den här bebisen ska komma nu så vi kan svepa in den i en sjal och bara somra sönder tre månader av sol, bad och underbarheter. Jag tror jag romantiserar denna sommaren extra mycket, men tänker att mina vanliga känslonivåer plus extra hormoner och pirr liksom kommer göra sommaren mer fantastisk. Det är iallafall min dröm. Här kommer ett peppigt sommarcollage av bilder som kanske skyndar på våren litegrann. Jag blir sugen på att åka tillbaka till Nice snarast, dricka bubbel, plocka brokiga ängsblommor och ställa i en vas, pussa på alla mina kompisar och utforska grusvägar. Sånt man gör på sommaren helst enkelt. Längtar efter det alltihop. Men tänk om det bara blir en enda röra alltihop? Jag känner mig ensam, har ont, det regnar, inget rinnande vatten i huset, alla har kul på Instagram, ingen vill hänga, jag vill inte hänga med någon, jag bara är orolig, jag har supermegaont, Pontus och jag bråkar, jag får inte sova en blund, sommaren bara försvinner förbi och sen är det höst igen. Tänk om det bara blir pannkaka av alltihop. Hur i hela friden ska man ge sig själv en sommar? Translation: Some thoughts on summer. I'm longing so much my heart is aching. But what if it all blows up in my face? What if this summer just disappears in a heartbeat?
