Annons
Annons

Två vanliga frågor jag får


 

En grej som ofta dyker upp i kommentarsfältet när jag visar bilder på mitt hem är vad tusen det är för grejer jag har på väggarna? Alltså den där röda saker och den där beigea. Det ska jag berätta för er!

Det är inget mindre än konst! Japp. Min mamma gjorde skulpturerna(?) på 80 och 90-talet och jag har alltid älskat dem. Hon gjorde alla möjliga former och motiv, oftast tjejhuvuden, men dessa är alltså en kjol med handväska och fyra par byxor. ”Familjen byxa” heter den högra och består av min pappa, min mamma, min storasyster och den lilla byxan är jag. Den är gjord innan min lillebror föddes.

Konstverken är gjorda i kartong och velour. De är supermjuka och väldigt vackra. Dessutom rätt ovanligt med den typen av konst på väggarna, när man ju oftast ser illustrationer eller fotografier nuförtiden.

Det var den historien! Några fler frågor på det?

Ok, nästa fråga!

Helt utan konkurrens är de flesta frågor jag får på bloggen om Mira. Det är väldigt intressant att katter kan beröra så mycket! Eller snarare, göra människor förundrade. För Mira är en rätt ovanlig katt. Hon äter inte krukväxter eller snittblommor, klöser inte särskilt mycket på möbler och välter inga grejer. Det brukar jag få mycket frågor om. Hur jag kan ha så mycket saker framme och ändå ha katt? Ja. Vad ska man säga, Mira är en katt som inte leker särskilt mycket med mina grejer. Hon är mestadels en utekatt och leker av sig utomhus. Hon är ute hela dagarna och får komma in på kvällen och då är hon trött och ligger mest och chillar på soffan, på Pontus eller i sängen. Hon kan kräkas inne ibland, om hon fått i sig något gräs eller så ute, men det är ungefär det jobbigaste med henne. Annars är hon en väldigt mysig gosvänlig katt som smyger runt och just nu mest kämpar för att inte bli dragen i pälsen av Lynn.
Jag kan alltså ha både fina buketter framme och gamla julgranskulor utan att någonting händer dem.

Hon har bott i Strängnäs någon månad nu när jag varit nyopererad. Hon brukar nämligen hoppa upp i sängen på magen på natten och eftersom jag inte ville oroa mig för det under läkningen fick hon bo med den andra djuren och Helena i Strängnäs. Men nu är jag läkt och Mira är tillbaka i vår lilla familj!

En annan grej jag ofta får frågor om med henne är hur det funkar att ha henne ute.
Vår innergård är ju en stor park, och eftersom hon är en steriliserad hona är hon inte särskilt intresserad av att utforska kvarteren och håller sig i buskagen inne i parken. Vi tar med henne ner när vi går ut på morgonen (Pontus sätter henne helt enkelt på axlarna och går ner för trapporna). Hon har halsband med vårt nummer och sen när vi kommer hem från jobbet så ropar vi på henne på gården och då kommer hon. Sen åker vi hissen upp tillsammans, himla gulligt är det alltihop faktiskt!

Så funkar det! Om ni har fler frågor om detta är det bara att ställa. Puss!

Translation: Two questions I get all the time. What are those things on my wall and how come Mira doesn’t eat all my flowers/push down things from the table.

(1)
(0)
6 kommentarer | Translate
 

Annons
Annons


Laddar