Hej och förlåt för att det är så många bebisrelaterade blogginlägg här just nu. Det går helt enkelt i vågor och just nu är jag inne i en boar och förberedarfas antar jag. Det kommer gå över, lovar! Finns säkert en miljard andra spännande saker att göra och skriva om så fort den förbenade solen tittar fram och det blir lite vårigare i Stockholm. Än så länge är det vintrigt och Pontus och jag har tittat på babyskydd till mammas och Helenas bil, skötbord till badkaret och de få prylarna som vi nog ändå måste köpa. På tal om prylhets och bebisar så är jag med i nya avsnittet av podden Miraklet i magen och pratar just om det där med att välja få, gamla och rediga saker istället för att gå bananas i babybutikerna. Jag har inte vågat lyssna än (det är så läskigt att höra sin röst babbla) men om ni är intresserade kan ni ju lyssna på det iallafall. Nu tittar vi på vecka 26-magen! Ja, här har vi den, kanonkulan i min bästa gravidklänning som jag fått av bloggläsaren Birgitta. Just nu är den lilla bebisen i magen inte så liten längre. Nästan 1 kilo stor och 35 centimeter lång. Och det känns. Magen spänner och jag har fått väldigt härlig främre foglossning. Det känns typ som efter den där första långa cykelturen man tar på sommaren. Som att man har blåmärken mellan benen på benet. Dock är det ju himla skönt att de benen delar på sig lite och lossar i fogarna, det tackar vi för. Jag känner mig så himla glowy! Kanske är det allt extra blod man har i kroppen, att jag aldrig sen jag blev tonåring varit så här toxinfri (läs: mitt blod består inte av en konstant del bubbel som cirkulerar runt) och än så länge är jag liksom "lagom" stor. Dock ska ju bebisen bli tre gånger så stor innan allt är klart, och var det ska få plats fattar jag inte. Ibland när det sparkas där inifrån tror jag liksom att magen ska gå sönder. Det är en sån sjuk kraft! Och ibland ligger bebisen superytligt så man nästan kan känna var huvudet och benen är. Jag kan på riktigt bli lite rädd då! Det är så himla overkligt alltihop. En liten grej jag oroar mig för är ju världens lyxproblem egentligen men något som det pratas mycket om här i Stockholm. Eftersom BB Sophia lägger ner i vår kommer mängder av födande ta sig till SÖS istället, och här brukar det ju vara fullt på sommaren som det är. Så vi får se hur och var jag hamnar. När jag tittar på brittiska hemförlossningsfilmer blir jag ju liksom pepp att bara föda i tystnad i ett mörkt rum med badkar här hemma, men så härligt ska vi inte ha det. Nej det blir nog precis som vanligt, massa bedövning och knäppa dropp. Hoppas bara att min andningsteknik som jag hörde om på Förlossningspodden och blev megapeppad på funkar när det väl gäller. En kvinna födde och visualiserade stora vågor och att hon var en delfin som dök under dem. Bästa jag hört. Ska verkligen fundera på det. Dock har jag ju lärt mig profylax nu också, så det kanske är bra. Det var dagens gravidbabbel, hörs snart! Translation: I'm 26 weeks pregnant and it's all getting so real.
