Jag läste en kommentar från Lena som handlade om sommar- och vinterlivet men fastnade för en mening i den. Den handlade om att man ska fundera på vad man är avundsjuk på, för i det hittar man ofta svaret på vad man söker och drömmer om i livet. Att avundsjuka egentligen kan vara en positiv kraft, om man vet hur man använder den.Jag var väldigt ofta avundsjuk när jag var mindre. Jag minns mina kompisar som bodde i samma hus och hade en kanin, jag var avundsjuk på den enkelhet de hade att umgås. Jag var avundsjuk på kompisar i klassen som hade föräldrar som bakade bullar och bjöd hem massa andra barn, på de som åkte utomlands på semestrarna och på de som fick Canada Goose-jackor när mina föräldrar bara skakade på huvudet när jag ställde frågan. Idag är jag såklart införstådd i att man som liten vill ha mycket och att det inte funkar så. Andra var säkert avundsjuka på det jag hade, jag fick gå på ridskola och vi hade ett eget lantställe där vi var hela somrarna. Avundsjuka kan vara väldigt logisk, men den kan också vara mörk och obehaglig. Jag minns i högstadiet när flera av tjejerna var intresserade av samma kille och en tjej hade kommit honom lite närmare, hur taskiga de andra var mot henne då. Avundsjuka i vuxen ålder är kanske något annat. Jag är sällan avundsjuk numera. Det beror säkert på att jag är på en bra plats i livet. För fem, sex år sedan när livet kändes piss var det andra bullar. Då var jag avundsjuk på alla som var lyckliga. Jag tror att avundsjuka är starkt ihopkopplat med egen ångest och sorg, och är en projicering som inte har särskilt mycket med mottagaren att göra egentligen. Den är nämligen så krass och onyanserad, medan människor sällan är just det. Att livet är orättvist vet vi ju redan, samt att man ofta vill ha det man inte har och kanske just därför inte ser vad man faktiskt har. Men låt oss fokusera på avundsjuka på ett mer positivt vis, som framåtdriv och spegel. I Lenas kommentar handlade det om att hitta svar på hur man vill leva genom avundsjukan, och kanske om vi radar upp det vi känner nu så ser vi något som annars kanske inte är lika klart? Jag börjar.Jag är avundsjuk på:- Människor som arbetar tillsammans i grupp. Som har ett trevligt kontor att gå till varje dag med sammanhang. Att få ha tydliga rutiner och ritualer med andra, fredagsvin, kreativa möten, inlämningar. Jag tycker att det verkar så oerhört trevligt att jobba med likasinnade mot ett gemensamt mål, att inte vara ensam när krångliga saker dyker upp och alltid ha någon att prata med och därför inte lägga det på den egna personen utan lite utanför.- Folk som inte tar sig själva på så stort allvar. Som skrattar åt sig själva, fånar sig, skojar och tar livet med en klackspark. Som inte får akut ångest när de gjort något fel och inte tänker på alla vinklar samtidigt utan litar på att det kommer bli bra och bara vilar i den självsäkerheten. - De som kan hålla en hemlighet om sig själva. Som lyckas bära saker inom sig som egna karameller och inte släpper ifrån sig alla känslorna direkt och därmed mister en liten bit av känslan.- Folk som kan förmedla sin humor i text.- De med ärvda vackra antika möbler och smycken.- Folk med fina fötter.Vad betyder då detta för mig? Tror inte jag blev mycket klokare. Dags att gå på medicinsk fotvård, starta en kreativ byrå och skriva en humorserie kanske?Ni då, vad är ni avundsjuka på? 💗