Annons
Annons

 

Ett vykort från förr


Jag minns hur det var när jag började blogga. 2008. Då var bloggare människor som på ett eller annat sätt tyckte om att skriva, fota och berätta om sin dag. Visa upp sitt liv, ställa frågor, fundera, dela med sig. En levande dagbok, en inblick i ett liv.

De första kommentarerna kändes som försiktigt skrivna vykort, jag sparade ner dem i anteckningarna och tänkte på dem på natten sen. Dagen efter frågade jag hur ni mådde, ni svarade. Någon undrade vad jag gillar för mat, om jag var kär i killen jag dejtade, ville att jag skulle berätta mer om mina kompisar och vad vi gjorde på helgerna. Läsarna och jag var ett gäng, de som följde mig gillade vintage, roliga fester, fina frukostar, funderingar, kärlek, äventyr, drömmar och romantisering av allt det lilla i livet som kanske glider förbi om man inte fångar det, håller i och kikar lite närmare. En guide till hur man målar naglarna på ett visst sätt, min godaste bruschetta, lite bilder från en förfest på mitt golv. Jag var 20 år, läsarna var lika gamla.

Men tiden går, saker förändras. Bloggare fick ett nytt namn, nya sätt att tjäna pengar och tonen ändrades. Bloggarna blev de nya tv-programmen, man tittade utifrån och in. Vi:et är inte lika starkt, och jag saknar det något oerhört.

Kanske är det vi bloggare som blivit tråkiga, proffsiga, opersonliga, säljare? Eller så är det mediet i sig som ses på ett annat sätt idag. Bloggaren blev influencer och med det höjs tonen. Influencern har ett ansvar, den har makt. Det är långt ifrån favoritögonskugga, små tankar och gulaktiga foton. Det är proffsiga filter i gammal stil, sponsrade inlägg och stora rörelser. Perfekta scenerier i urvackra miljöer.

När vi blir för bra, har det för bra, försvinner iväg. Då är vi inte längre kompisar. Då är vi det där coola gänget som man så gärna vill vara med men inte får. Som irriterar med dryga stories, som inte är allmänbildade, som är från Stockholm. Då försvinner kontakten.

Jag minns hur det var när jag började blogga. 2008. Jag kände igen de som kommenterade. Jag kunde vara mig själv. Jag kunde också få drömma, lägga ut en bild på en gullig kanin och det var nog. Det fanns ingen prestige, ingen prestation. Det var en dagbok som man fick läsa, ett förtroende. Vi var kompisar, jag saknar den vänskapen.

Jag vet att ni finns där. Ni är intresserade av inredning, form, familj, gulliga barnkläder, vackra buketter, fina kärleksförklaringar. Ni struntar i det coola gänget, blir inte provocerade. Ni vill bli inspirerade, skiter i om jag är bloggare eller influencer. Ni vill att jag ska vara ärlig, ni är ärliga tillbaks. Det är fint. Jag tänker på er ibland.

(0)
(182)
(0)

12 kommentarer | Translate
 

 
 

Annons


 

Onsdag med gänget på ön


Klockan är halv åtta. Alla i familjen vaknar sakta upp. Det är stilla i huset, bara vi här nu. Skönt, även om jag alltid vill ha full rulle runt mig, mycket människor, så är kontrasterna det bästa. Vi står stadigt här på Gotland, människor kommer och går. Lynn börjar bli solbränd, flugorna svärmar i vårt kök, igår regnade det i Hemse, sakta ökar vattenmängden i vår brunn. Halva sommaren har gått och som vanligt är det en känslostorm för mig det här med långledigt. Så många faser jag hunnit gå igenom. Hetsfasen i början med stadskläder, smink, städ, oro och sen det perfekta lunket när lugnet infunnit sig. Paniken när kompisarna börjar välla in och vi inte har vatten. Lugnet när det inte verkar som att de bryr sig. De ser andra saker än vad jag ser. De ser gräsmattor med filt, vidder, solnedgångar, barnvagnspromenader på grus, kossor längs med vattenbrynet.

Idag är det ääääntligen storloppis! Hjärtat klapprar. Jag ska leta efter:

→ en längre byrå, sminkbänk eller annan möbel i trä att ha i stora gästrummet där uppe. Gärna grund, men låg och lång.
→ två sängbord till samma rum
→ ett halvmånebord till det andra halvstora gästrummet där uppe
→ ramar att ha fotografier i på väggen
→ korgmöbler till punschverandan
→ större spegel till övervåningen och mindre till sovrummen
→ fina småmöbler, bokhyllor etc till Lynns framtida rum
→ sånt jag kärar ner mig i!

Just möbler är ju alltid svårt, därför blir den listan lång. Vackra tallrikar, smågrejer och sånt hittar man alltid, men jag hoppas att efter sommarens storloppisar (det är två kvar efter denna) iallafall ha nästan allt i huset klart. Nästa storprojekt är ju ladan!

Nu är vi alltså själva i huset igen, men i onsdags hade vi full rulle och då såg livet ut så här:

Vi möttes i köket på morgonen. Alek och Lynn var morgonpiggast, fast klockan var iofs åtta så väldigt tidigt blir det aldrig här.

Stora koppar kaffe krävs, och yoghurt med granola, banan, jordnötssmör och blommor från oxalisen.

Man måste borsta tänderna, tycker vi har öns gulligaste handfat. Trehålskran var det bästa val jag gjort! Tror de som var osäkra på den idén och tyckte det var osmart måste trott att jag menade två kranar och ett vred.

Srandhäng! Jag har slutat med min lilla runda på 2,5 km och börjat med en ny springtur. Nu släpper Pontus mig på väg ner till stranden och så springer jag 3 km rakt ner i plurret istället! Det är så himla fantastiskt! När jag kommer fram är känslan av det svala vattnet som en gudagåva, och omgivningarna längs med grusvägen helt otroliga. Jag springer rndan varje dag också, så stolt över mitt go!

Efter badet tog vi två bilar, Sandra hängde med oss, och åkte ner till Ronehamn och vårt favoritställe Kapten Grogg.

De har öns, ja kanske hela världens (hehe), godaste fish’n’chips! Måste testat, de är helt otroliga faktiskt. Med milkshake till och halva pommes/sallad om man är som jag, lagd åt det hållet.

Vi älskar att sitta vid parkeringar!

Efter lunchen en snabb tripp till Havdhems loppis.

Hittade noll denna gång, för Lynn vaknade och var ej på loppishumör.

Så vi drog hem till huset och gullade med Alek, Amina och mest lilla Harriet istället.

Fotade mig själv i fönstret, det enda stället med bris.

Eftermiddagen tillbringade vi som vi alltid gör när detta gäng är här, med spel på en filt i trädgården.

Solnedgång vid vår grusväg.

Amina passade på att natta Harriet.

Och vi åt tacos ute tills vi storknade! Mums.

(0)
(81)
(0)

4 kommentarer | Translate
 

 
 


Annons


Laddar