Vad tycker ni om bucket lists? För mig klingar det ungefär som nyårslöften. En lista på saker att checka av för att bli mer komplett, mer rätt, som människa. Men ju mer jag tänker på det desto mer inser jag att det kanske är ett bra verktyg trots alls. Att stanna i en tanke länge, fundera på varför den finns och sen visualisera en framtid. Man pratar mycket om att vara i nuet, och det är förstås underbart när det finns möjlighet till det. Vardagslivet kräver ofta något annat av en. Planering och fokus. De gånger jag verkligen varit i nuet, helt och fullt, minns jag dock tydligt. Jag var i nuet när Lynn var nyfödd. Rusig och full av hormoner, kärlekskrank och lycklig. Jag visste från start att jag ville att varje sekund skulle vara för evigt. Det passade liksom mig, att ha ett snusande knyte vid bröstet. Under förlossningen var jag också i nuet. Smärta kasserar ju allt annat, det tar över. När jag fick min cancerdiagnos befann jag mig väldigt länge i en period i nuet. Man kan ju tro att man längtar framåt då, men det var så ovisst allting så bara nuet fanns. Jag minns starkt ett tillfälle när vi bestämde oss för att köpa en soffa vi trånat efter ett tag, eftersom vi inte visste något om framtiden ändå. Folk kom och gick, jag stannade kvar.Vissa små stunder i vardagen går att vara fullt närvarande i också. När kroppen styr och inte huvudet. Som när jag springer, då känner jag mig helt närvarande. Bara ta ett steg till, ett steg till, ett steg till. När jag ser en otrolig film eller läser ett uppslukande stycke i en bok, då är jag i nuet. När jag skriver är jag också i nuet. Det är underbart. På Gotland är jag mer i nuet än i stan. Då är det kroppen som håller mig där, alla sinnena blir starka. Dofterna, vidderna, ljuden. Allt får jobba för att ta in. När jag tänker på bucket lists blir jag mer sugen på att hitta tillfällen att vara i nuet. Eller fånga en stund, en känsla. Just nu står det tre saker där.Jag drömmer om att skapa en vacker trädgård på Gotland, lära mig om hur man tar hand om den och försvinna in i arbetet. Följa säsongerna där, gro och odla. Beskära och följa. Se det lilla, förundras och testa.Jag tänker på hur det skulle vara att vara en del av ett kostymteam till en film. Arbeta med en vision, se resultatet av lång tids arbete tillsammans. Detaljer som knappt märks men som det lagts mängder med timmar på. Försvinna in i den världen.Någon gång skulle jag vilja åka till Japan med Pontus och Lynn. Utforska en främmande plats tillsammans, äta maten, besöka vackra byggnader och otrolig arkitektur. Doppa tårna i den främmande kulturen.Det drömmer jag om just nu. Vad står på er bucket list, och när är ni helt och fullt i nuet? Puss!
