I fredags åkte Pontus och jag till Franska rivieran, den lilla byn Saint-Paul de Vence och hotell La Colombe d'Or. Paul Roux och hans fru Baptistine “Titine” Roux öppnade La Colombe d'Or på 1920-talet först som en liten bar, sen restaurang, sen 3-rumshotell, sen större hotell som vissa helt enkelt vägrade att checka ut ifrån. Georges Braque, Pablo Picasso, Henri Matisse, Joan Miró, and Marc Chagall betalade med sina verk för att äta middag och bo här. Hotellet har i 100 år fyllts av konstnärer, bohemer och annat ljuvligt folk på tidigt 1900-tal. Och nu vi då! Vi anlände vid 15, fick vårt rum och slog upp fönstret mot poolen. Här står man på tröskeln på väg mot innergården. Vid poolen, ett stort verk av Calder. Som att bada i ett konstmuseum! Inne i hotellet hänger konst på alla väggarna, vi kikade förstås runt. En oljemålning av Picasso lite avspänd där till vänster. Det kändes som att inte mycket hänt här sen det öppnade. Eller låt mig omformulera mig. Allt har hänt här. Det sitter i väggarna. I receptionen, en soffa som jag gissar stått på prick samma ställe alltid. Visst ser man en kvinna med hatt och handskar dricka ett glas sherry i den? Åt andra hållet, baren med de brutalistiska pallarna, skinnkuddarna och vackra terrakottagolvet. Kan man komma längre bort från skandinavisk stil än så här? Vi gick ut till restaurangen och bokade ett bord för kvällen. Här hittar man ett konstverk med keramikplattor av Fernand Léger och Roland Brice från 1952. Vi promenerade in till byn för en fördrink i solen på Le Tilleul. Min kille funderar på vilket verk han ska tatuera in härnäst. Deux coupe de champagne s'il vou plait! Vi gick tillbaka till vårt rum och vår tyginklädda garderob. Glad i min klänning som känns mycket fransk! Puffärm och rynkat, från Ganni. Vi kikade runt i hotellet. Gick upp den snirkliga trappan. och kikade på utsikten. Konst och konstböcker lite varstans. Sen satte vi oss i baren och vips dukades det upp snacks. Vid 19.30 öppnade restaurangen. Pontus beställde lammet och jag tog kycklingen. Vi fick båda rejält med potatisgratäng och sås till, en liten broccoli, och det kändes som det franskaste som hänt ett bord. Så mysigt att äta i mörkret, bland slammer och franska röster. 🧀✨
