När man vaknar och har lite extra svårt att komma ur sängen. Man tittar ut, det är inte blått det är inte grått. Man har inget att ha på sig fast man har massor och allt ser likadant ut. Frukosten är dyr och försvinner in i dig utan att du lägger märke till det. På jobbet är det bra. Eller, vad ska man säga, som vanligt? Du ser dig själv i spegeln och ser hur blanka dina ögon är. Varför? Ingen aning. Det är bara en sån där gråtmild dag där du glider fram och känner inget speciellt men när som helst kan tårarna börja rinna. Inget är fel, ingen är dum, du vet att du är härlig. Det kanske är hösten som är på väg, eller de två glas vin du drack igår? Kanske. Eller så är det bara en sån där gråtmild dag. Då finns det bara ett botemedel. Band of Horses.
