Idag har jag namnsdag. När jag var yngre hette ingen annan Elsa. ”Elsa har dålig hälsa!”, kunde de äldre barnen ropa efter mig när jag kämpigt sprang runt grusplanen på gymnastiken. Jag skämdes för att det lät som att jag var en tant. Tantnamn. Min mamma hade konstiga kläder, jag hade min systers gamla och så hette jag ett tantnamn. I det lilla radhusområdet där jag växte upp kunde man inte sticka ut. Det gjorde vi, det gjorde vi verkligen. Jag är Elsa Ylva Hermine Billgren. Elsa efter lejonet Elsa. Jag känner mig ofta som ett lejon. Jagandes efter ett snabbt byte, lurandes bakom högt gräs, slappt lapandes sol i stor hög med de jag bryr mig om. Och så manen. Min röda lejonman. Den ni. Idag heter var och varannan fin flicka Elsa och det gör mig så glad, jag är inte ensam längre! Jag läste i förra veckan att en liten pojke hade blivit döpt till Q, efter James Bondkaraktären. Det är himla vackert. Att alla inte behöver heta Johan eller Emma eller Oskar. Fast det är fina namn så är det finare om de inte sitter på alla människor tycker jag. Jag gillar Elsa. ”Hälsa Elsa!” klingar bra. Så nu skulle jag vilja hälsa till alla Elsa där ute. Hej! Och grattis på namnsdagen förresten. ♥ bild härifrån
