Emmi bodde där när vi precis gått ut gymnasiet. Vi brukade dricka frozen margeritas och fotografera och sånt. Jag minns mig, Emmi och Caroline. Vi slängde våra kläder i en hög så det blev allas. Jag hade mest Emmis blårutiga kjol. Carro gillade min sidenbody från 40-talet. Hon hade den på spy bar en gång. Bara den. En gång kom en australiensare till lägenheten och bodde några dagar. Han lärde oss kortspel och dryckeslekar där man drack varje gång polisen sjöng roxanne. I vindsförrådet var det studio. På en fest fotograferade Caroline alla gästerna med olika rekvisita som en såg. Bilderna hamnade i en låda som ingen vet vilken. Vi fick vara tysta och inte ha fest mitt i natten för ofta för Melody bodde där också i ett rum. Hon ville sova och det kan man ju förstå så här i efterhand. Jag tror vi lånade hennes skärp i smyg. I badrummet fanns det ett badkar som också var roligt att fota i. Med skum och Carolines roliga badmössor. Emmi var så duktig på att måla och vi satt i timmar vid det runda bordet och tecknade collage med konstiga figurer och frukt. När det inte hände något på ett tag hände det oftast plötsligt nåt. Som när Mapei kom inrusandes med videokamera och spelade in sin video i sovrummet. Eller som när vi hade fest och alla tittade ut på gården för att se två vi kände vara väldigt nära och nu ska de gifta sig i sommar. Jag köpte två långa hårflätor som jag låtsades var mitt eget hår och alla killar gick på det. Då började vi ha tyska temafester med rökmaskin och Carro fick ha sin bayerska byxdress. På julafton var vi där också. Då gick Dante på fönsterbläcket och vi var så rädda. Fast allt gick bra till slut. Jag var inte så intresserad av något annat än vi. Vi hade mycket tid, för mycket fantasi och en stor lägenhet på Åsögatan 111.
