Jag har en syster. Hon heter Andrea och är precis som jag på alla sätt och vis och på samma gång helt olik. Hon är nio år äldre men ibland är hon liten liten som en sak som får plats i handen. Ofta är hon arg och glad. Väldigt högt och starkt. Hon skyddar mig i alla lägen, frågar ut varenda kille jag träffar och har lärt mig allt jag kan om musik och kroppen. Andreas hår står åt alla håll men hon är den mest pedantiska person jag känner. När man fyller år får man kassar fyllda av presenter som är inslagna med de vackraste papprena. Min syster är det finaste jag har och jag hoppas att vi när vi blir riktigt gamla sitter med kantfyllda rödvinsglas, fotografier och skrattar högt och hjärtligt tillsammans. Precis som det var igår och kommer att vara imorgon.
