Det var Devis födelsedag, den 20 mars. Det var fredag och vårdagjämning. Jag hade köpt en fantastisk klänning i present och vi träffades hela gänget på Tranan för att fira. Vi drack bubbligt vin och efter ett tag promenarade vi med raska ben (jag minns att jag hade flats på mig) hem till Livia för att dansa alldeles för många gånger till Charles and Eddie-Would I lie to you. Vi var nog där till klockan två minst men kvällen kändes så himla ung att vi bestämde oss för att ta två taxis till Spybar. Utanför Livias port sjöng vi högt högt och väntade på vår skjuss ut i vårnatten. I bilen blev det klassisk taxifest med radion på hög volym och en glad chaufför. Vi anlände till Spybar och gled in i Gubbrummet där vi trängdes med tusen andra hoppfulla. Jag tappade bort alla, hittade en av dem men blev bortchasad. Han var upptagen med något/någon annan. Det fick mig att rynka på näsan och för första gången på hela året gå in i den lilla, vita baren. Där dansade unga, vackra flickor till discotoner och killar i blonda afron poserade framför smattrande kameror. Jag blickade ut över rummet och såg något som stack ut. Eller snarare upp. En kille var nästan ett huvud längre än alla andra och han bar hatt. Jag tror jag tänkte på en gammal film. Jag samlade lite mod och gick fram. Efter detta tog det kanske två minuter för oss att dela på en öl, kyssas passionerat, åka taxi, lyssna på mamas and the papas, sparka av oss vårkängorna, ramla i hallen och bli kära utan att vi visste om det än. Han köpte kaffe och croissanter till frukost och vi satte oss på Monteliusvägen. Därifrån ser man hela Stockholm och allt som händer där. Vi skrattade åt kontorsbyggen och jag spillde kaffe över hela kappan. Vi promenerade till Slussen och jag var tvungen att stå på tå när vi kysstes hej då. Han ville ha mitt nummer. Promenaden fortsatte jag ensam sen inåt stan. Jag mindes att han hette de Wolfe och hade prickar i ansiktet. Vargen tänkte jag. Åh vargen. bild
