Jag föddes första Februari 1986 på Mölndals sjukhus. Först bodde jag på Ankargatan I Majorna Göteborg. Därifrån minns jag inte så mycket. Bara att det var litet, mattan var rund och att vi hade en innergård man kunde leka på. Eller, jag var mest i vagn.. En gång på väg till dagis tappade jag min fingervante och av ingen anledning alls plockade jag upp den och satte den mellan tänderna. Jag bet till och gned ylletyget mellan tänderna så det ilade i hela kroppen. Det är nog ett av mina första minnen. Och därför har jag svårt att ta i bomullstussar, gå på nysnö och ha med mjöl att göra. Samma känsla. När jag var några år flyttade vi till höghusen Vita Björn i Majorna där jag sov i soffaktig säng i köket. Det var pyttelitet men jag minns hur höghusen var fyllda av barn och man kunde springa ner på gården och leka i borgarna med de andra barnen. Fast inte tvillingarna och deras storebror, de var taskiga. När jag var ungefär 7 år började folk köpa mammas och pappas tavlor och vi flyttade till ett lugnt område i Göteborg som heter Änggården. Därifrån har jag massvis med minnen. Det var ett radhusområde fyllt av gungor, skog och genvägar. Jag hängde mest med flickorna i grannhusen och vi anordnade gatuloppisar, lekte med kaniner och bytte bokmärken. Under de här åren var pappa mer och mer sällan hemma. Han hade väldigt mycket jobb i Stockholm och när jag var tio år bestämde vi oss för att flytta dit, så vi kunde vara mer med varandra. Vi flyttade till Grev Turegatan på Östermalm i Stockholm och hela min värld vändes upp och ner. Jag började fyran i en skola där ingen pratade som jag. Lägenheten var giganstisk och underbar. Till den våningen har jag rumlat tonårsfull på tidiga mornar, haft cirkus och satt upp lappar i hela stan med vår adress och kod, spelat in spice girls videor och lyssnat på Pink Floyd på högsta volym. När jag gick i trean på gymnasien flyttade jag hemifrån till fartfyllda och fantastiska Södermalm. Jag tror jag var 18 år, från 250 kvm till 26. Där bodde jag tillsammans med min dåvarande kille i tre år. Han var intresserad av stora högtalare och jag hade tusen klänningar. Vi fick nästan plats. I mars 2009 flyttade jag ner två trappor i samma hus till min drömlägenhet på 45 kvm, med parkettgolv, konstigt kök och sovalkov. Jag älskade den lägenheten. Den 30 maj brann min lägenhet upp. Jag var hemma då och såg allting. Som tur var hade jag precis träffat en fantastisk kille som jag var dunderkär i och han fanns där och gjorde allt lättare. Man blir extra stark av pussar och högläsning. Dagen efter branden flyttade jag in hos honom i Bandhagen. Jag tog med mig det som fanns kvar av mitt pick och pack och gjorde mig en liten familj tillsammans med honom och hans katt Mira. Nu flyttar jag tillbaka till Mariatorget och in i min alldeles egna lägenhet. Här tänkte jag bo ett litet tag ändå. Tills vargen och jag tar katten på axeln och drar till Aspudden. Men det blir en annan dag. bild härifrån
