I helgen flyttar jag tillbaka in i min gamla, nu nyrenoverade och skadesanerade lägenhet. Den 30 maj brann den upp. Poff upp i rök. Jag var där under branden och fick se mina klänningar knastrande försvinna in i intet tillsammans med mina smältande skor. Det kunde gått hur dåligt som helst. Det gjorde det inte. Därför vill jag tacka alla som hjälpt mig under den här knäppa tiden av runtflyttningar, rullväskor och tårar. Tack älskade Pontus för att du knappt visste vem jag var men ändå öppnade upp ditt hem för mig, efter två veckors förhållande. Vi kommer alltid minnas hur det var när du träffade mina föräldrar första gången i alla fall. Utanför min brinnande lägenhet. Tack för att jag har fått bo med dig och för att du har fått mig att inse att jag alltid vill bo med dig. Fast först lite själv. Tack för att du tog mig till Skansen, köpte rosélådvin och läste högt för mig ur Mumintrollet dagen efter branden, och tack för att du lyssnar lika innerligt nu som då. Tack underbara mamma och pappa för att ni litade på mig och visste att allt skulle bli bra. Tack alla vänner för att ni har bjudit hem mig på mys och gos och låtit mig veta att jag alltid har ett hem hos er. Och slutligen tack till alla er bloggläsare som har gett mig positiv energi hela tiden och aldrig klagat på hur bloggen blivit påverkad av faktumet att jag inte har ett eget hem! Ni är underbara och ni vet inte hur mycket jag tänker på er! Jag har insett väldigt mycket under den här tiden. Jag behöver inte prylar för att vara lycklig. Min goda smak och stil sitter i mig, inte i mina kläder. Jag har skapat den själv. Människor älskar mig i vilket fall. Släng din gamla tv. Tro på att du kommer över det. För det gör du. Alltid. Du är nämligen starkare än du tror. Stark tjej. Foto: Sima Korenivski
