Idag skulle kunna vara en mörk dag, kolsvart. Idag skulle kunna vara en grå, mulen, regnig, kall och sorgsen dag. Det skulle kunna vara en dag fylld av gråt, ångest, hemska minnen och lidande men jag är i trygga händer och solen skiner. Här i Strängnäs glömmer man nästan bort vad klockan är och vilken veckodag det är för allt är så vackert, varje dag fylld av kärlek och vin. Idag är det två år sedan min vän Caroline gick bort och när hon försvann skapades ett hål i mitt hjärta som fylldes med en klump. Jag känner stor kärlek inför mina vänner som lever, min familj som är frisk och min pojkvän som är full av framtid. Jag känner lugn. Carolines minne är starkt, men idag känner jag ingen klump. Idag minns jag istället hur vi älskade varandra. Idag tänker jag på mina underbara vänner som jag gick igenom allt med. Vi delade det värsta på jorden och är starkare än diamant. Jag hade velat vara hemma nu lite ändå för jag saknar er. Det är ni som är allt och för mig är den här dagen er, precis som Carolines. Ni är alla med mig även om jag sitter ute i skogen långt inåt landet där det ända som hörs är kaffebryggarens droppande och flugornas surr. Du är med mig.
