Det var nog natt men ändå ganska ljust som det är nu när det är sommar. Går man över broarna kan man stanna och titta ner på vattnet en stund. De pyttesmå vågorna blir som när tanter väver trasmattor fast om de gjorde det med silvertråd. Så är det under kungsbron. Du lyssnar på kärlekslåtar om Sundbyberg men tänker ändå mest på Stockholm. Man behöver inte gå så snabbt hem när det ändå snart är morgon och snälla bara låten en gång till. Genom lurarna hör det skrik. Du stannar till och det är hemska skrik och vedjan. På andra sidan bron står tre killar och en tjej. En av killarna har ett fast knutet grepp om tjejens hår och tvingar ner henne på marken och släpar henne fram. Hon har tårar överallt och hukar sig när hon snubblar fram över bron. Han släpar henne. Killarna bredvid har det himla bra. Tittar ibland ner mot silverväven, tittar ibland på sin vän med de starka händerna och arga ögonen. Inuti dig bubblar det. Som hunger. Som om du fått ett knytnävslag rakt i magen och ut på andra sidan. Först helt stilla, sen snabba och långa steg över gatan, du sliter av dig hörlurarna, känner hur knytnäven är på väg upp ur magen upp genom halsen och ut i ett vrål. Vad i helvete håller ni på med era kompletta idioter?! Är ni helt sjuka i huvudet?! Släpp henne för fan! Han släpper sin hand och håret faller fritt. Hon håller runt sitt huvud och springer nära marken bort mot brofästet och in i staden. Bort från vattnet, den knutna näven och förnedringen. Du hinner nästan se henne försvinna in mellan fasaderna innan de har klorna i dig. Omringad. Kanske ska man sätta på sig hörlurarna igen för att inte höra vad de säger? Du ska tydligen dö nu. Den hårda näven är på väg mot dig. Han tar sats och du står där, sluter ögonen och tänker på vattnet. Sommarstugan, semestern, din hund och mamma. Men det kommer inget slag. Det kommer en bil. En blå bil med män i. Män som jobbar som poliser fast utan uniform. Du backar tillbaka och de rusar ut som hundar på gärdet. Ner med knytna näven och hans vänner på asfalten. Bron är nog ganska varm under kinden tänker du. Handklovar och så hålla i huvudet när man kliver in i bilen som på film. Nu sjunger Oskar Linnros om Sundbyberg igen. Du stannar kvar och lämnar dina uppgifter. Men var är hon? Hon som försvann. Du tänker att hon var deras vän. En vän som aldrig kommer våga polisanmäla eller säga ett ljud. Hon är nog hemma nu. Translation:A friend of mine did something very brave. Read it in english here.
