Här kommer den fjärde delen av mina svar på era frågor! Den här handlar om hur man växer upp och bestämmer sig, långa korridorer och sånt som är familj. Berätta vad du minns från när du gick på Engelbrekt! Lärare, korridorerna osv! Jag minns mest hur vi spelade biljard i poolhuset, som var uppehållsrummet, på rasterna. Och alla gånger som elever hängde i klasar längs korridorerna och tittade på de som gick förbi. Vi hade en gympalärare som hette Ann Ahlström också, det var ett konstigt namn. Jag minns mest den översta våningen där bildsalen låg. Bild var min favoritlektion och jag satt länge med penseln i min egen lilla värld och tecknade. En gång smög jag och en kille in i gympasalen på natten och hånglade på tjockmattan. En annan gång dog en lärare i lärarrummet. Det hände mycket i den skolan. Hur var du när du var sjutton år? Är det sant att det är den bästa tiden i livet? Känner mig bara så fel. Var du populär. Gillade du södra? Jag tycker södras underbara stämning är aningen krystad.... Hej. När jag var sjutton år brydde jag mig inte om något annat än mina närmaste vänner och teatern. Jag levde i skolan på kvällarna, skrev föreställningar med min vän Emmi hela nätterna och läste så många pjäser jag kunde få tag på. Jag älskade mina gymnasieår, men populär vet jag inte om jag var. Jag isolerade mig nog en del tillsammans med teatrarna. Jag hade ingen kille, ville inte ha nån, dansade hela nätterna och slutade bära byxor. Inte tänkte jag på att det skulle vara den bästa tiden i livet. Nä då skulle jag nog fått prestationsångest. Tiden är så flyktig ju. I de andra klasserna, de som läste natur och samhälle, blängde på oss när vi gick förbi med våra pärlhalsband och oborstade hår. Det struntade väl jag i. Däremot ångrar jag lite att vi alltid satt i cafeterian och spelade piano så högt vi kunde. För vi trodde nog att det bara var vi som existerade. Men det var så jag klarade mig. I en egen bubbla. Nu sysslar jag inte med teater, men jag har lärt mig fokusera på det jag tycker är viktigt och inte skämmas så mycket för att jag inte är som alla andra. Vad var ditt första jobb? (typ sommarjobb) Jag jobbade på café String på södermalm några månader, det var hemskt tråkigt, slitigt och jag fick väl 60 kronor i timmen tror jag. Hade du bra betyg? Jag hade väldigt bra betyg. Inte för att jag har någon nytta för dem nu, men ändå! Bästa husdjuret? Jag har bara haft vandrande pinnar och katt. Katten var gosigare. Bästa jultraditionen? Vi brukar alltid sitta framför en tänd kakelugn och spela poker på golvet. Sen filmar vi varje julafton också, och det är så himla kul att se efteråt, hur man växte upp och vad man hade på sig! Vad skulle du vilja heta om du inte hette elsa, själv sklle jag föredra judith. Pappa ville att jag skulle heta Diana eller Mercedes. Jag tycker båda är fina men gillar mitt mellannamn Hermine väldigt mycket också! Hur gick resan till jobbet du har idag? Har du någon utbildning eller hur har du gjort? Jag har ganska många jobb. Men om det är mitt arbete som Press och Pr-ansvarig på Beyond Retro du menar så var det ganska enkelt. Jag gillade butiken så mycket att jag gick in och sökte jobb som butiksbiträde. Efter två veckor hoppade Presschefen av och jag tänkte varför inte? Sökte och fick det. I ärlighetens namn har jag absolut ingen erfarenhet. Däremot vet jag mycket om vintage, älskar Beyond Retro och har ett brett kontaktnät med likasinnade, så jag tror det var därför jag fick det. Nu har jag jobbar i två och ett halvt år! Är du lika charmerande och trevlig i verkligheten som du är här på bloggen och i media? Alltså skulle du vara trevlig om man kom fram o sa hej? Haha, tack! Ja, det hoppas jag. Jag brukar vara glad om man kommer fram, kramas lite och så. Men jag är ju människa också och ibland är tillfället inte alltid rätt, men oftast glad såklart! Vad gick du för linje på gymnasiet? Teater va? Puss Jepp. Puss! Tror du man kan lyckas i livet även om man inte gått ut gymnasiet? Mina föräldrar skilde sig när jag gick på högstadiet och då tappa jag både motivationen och orken till att plugga. Det gick så illa att jag tillslut inte fick mina slutbetyg när jag gick ut nian. Men jag kommer nu att studera på folkhögskolor alt. komvux. Undrar mest hur din syn är på ungdomar som inte klarat av gymnasiet? Finns så mycket skam över det. Tack för en fin blogg! Jag tror på erfarenhet och stark vilja. Självklart finns det yrken som kräver gymnasieutbildning, men det går ju att ordna i efterhand. Det viktigaste är att man trivs i gymnasiet, annars lär man sig ingenting ändå. Att man hittar på något man brinner för, lär sig hur världen fungerar och klarar av att leva och bo. Var stolt över att du klarat av en jobbig period i ditt liv och ta nya tag! Utbildning är dunderviktigt, men viktigast är ändå att man lever ett liv man kan vara stolt över. Jag tog studenten förra torsdagen så.. Hur var din student? Kan du berätta lite om den? Det var en regnig junidag 2005. Jag hade blont löshår ner till midjan och en genomskinlig ljusgrön klänning jag fyndat på en loppis i Paris några veckor tidigare. När jag promenerade från min nya lägenhet till bofils båge nästan studsade jag fram! Vi drack champagne, åt jordgubbar och jag var så himla glad och snurrig när vi sprang ut! Mamma och pappa hade printat ut ett fotografi av Lennart Nilsson på ett foster och hade det som skylt med ELSA skrivet över det! Jag åkte flak i ösregnet och kom hem till mig där min farmor hade ordnat mottagning. Efter en stund smög jag, några vänner och Olle Ljungström in i mitt rum, drack vin och skrattade hysteriskt i flera timmar. Sen somnade jag med håret i en enda trasslig röra och med mössan bredvid mig klockan nio på kvällen och så var det med det! Hur i all sin dag ska man ta reda på vad man vill göra med sitt liv? och vad gör du för att ta vara på dagens alla timmar? Det går nog inte att klämma fram tror jag. Man vill ju göra så himla mycket saker, men varför måste man välja? Jag har velat vara florist, balettdansös, teaterregissör, skådespelerska, kock och tusen andra saker. Sen kom jag på att jag kan väl göra det som låter roligt och inte bestämma mig någon gång alls. Det brukar komma av sig själv. Man tar chanser, kastar sig ut, jobbar lite på dagis, pluggar lite och så vips är man där. Jag försöker göra olika saker varje dag. Och så dricker jag inte så mycket att jag blir bakfull för då ryker en hel dag och den är nästan alltid solig. Hur många gånger har du varit till Paris? Kanske fem gånger? Hej Elsa! För det första, tack för att du delar med dig av ditt liv. Du verkar vara en otroligt härlig människa! Tänkte passa på att fråga dig vad du har för karriärtips? Om du har några. Men skulle vara kul att höra vad du tycker? Åh tack! Det som brukar funka är att vara framåt, fråga mycket frågor och inte ge sig! Man ska alltid träffa personer ansikte mot ansikte också. Tar man livet på för mycket allvar och tror att allt ska gå dåligt blir det svårt att gå vidare. Om man nishar sig för tydligt kan det bli knepigt också. Det är lättare att få jobb om man har olika möjligheter! Hur kommer det sig att ni röker inomhus när ni har en katt som inte kan välja att undvika röken? Inomhus röks det endast på fest. Och våran katt är ute hela nätterna så hon brukar väldigt sällan behöva vara med om det. Hon har det ganska bra ändå tycker jag! Vad är det du egentligen jobbar med? Och hur får man ditt jobb? Vad har du gått för utbildning? Jag jobbar som Press och PR-ansvarig för Beyond Retro. Det innebär att jag skriver nyhetsbrev, gör utlån till stylister, hittar på olika fester och sånt. Sen bloggar jag ju här också. Och jobbar som programledare för Antikdeckarna på tv4+. Jag har inte gått någon utbildning alls, förutom att jag gick teaterlinjen på gymnasiet är jag inte så mycket för att gå i skola. Programledarjobbet fick jag när de var inne och filmade hos oss i butiken och jag hjälpte till med att prata om vintage. De gillade konceptet och ville ha med mig mer. Jobbet på Beyond Retro fick jag genom att jag jobbade mig upp. Allt handlar om tur och chansning. Och så att man är orädd såklart. Jag vågade först inte söka Pressjobbet, men då tittade pappa på mig med sina ”elsa sluta vara rädd vad kan hända”-ögon så jag gjorde det ändå. Hejsan! Jag har en fråga som egentligen inte har med dig att göra, fast på sätt och vis egentligen. Det är så att jag har en tavla av Ola Billgren (din farfar har jag för mig). Det är en tavla med en elefantskugga och ett barn som är i bakgrunden och i förgrunden står två personer och ser på pojken och elefanten. Jag har fått den av min mamma och vi har inte kunnat ta reda på vad denna tavla heter. Har du någon aning eller vet du vart jag kan ta reda på det? Förstår om du inte kan fråga, men de skadar ju inte att testa! Ha det fint! Hej! Ola Billgren är inte min farfar. Min farfar hette Olle Billgren och var bilmekaniker i Farsta. Eller alltså min riktiga farfar har inte ens min pappa träffat, men han som min farmor levde med var bilmekaniker. Min pappa och mamma är de enda konstnärerna i släkten. Så, tyvärr kan jag inte hjälpa dig. Kram. Hej Elsa! Du är så väldigt fin måste jag säga, du har verkligen varit som en förebild för mig ända sen åttan (två år sen alltså). Du fick mig att inse att jag är fin, på ett ungefär. Så tack för det fina Elsa! Hur som helst, så undrar jag vilken din absoluta favoritplats i hela vida världen är och varför? Puss och adjöken! Åh tack vad du är snäll! Min favoritplats på hela jorden är på bryggan vid vårt landställe. Vi köpte huset när jag var två år, det är ett ruckel, men bryggan är den finaste bryggan i världen! Där har jag hoppat i vattnet tvåtusen gånger och gråtit och min syster och jag brukar sitta där ganska tysta och bara le ibland. Du lägger ju alltid upp massa fina bilder på din familj men varför lägger du aldrig ut bilder på din lillebror sigge? Jag har aldrig sett någon bild på honom här i din blogg trots att du har bloggat om familjefirande med födelsedagar när hela familjen varit samlad och tagit kort på alla i familjen, även hans födelsedag, student med mera med aldrig nånsin knäppt en kort på lillbroshan sigge. Tycker det är mycket märkligt. Jag fotograferar ingen som inte vill. Så enkelt är det, inget märkligt alls. Men världens bästa lillebror såklart! Hej! Såg dig nyss i Show by Kling. Första gången i rörelse, för min del. Du verkar så genuin och fin. Vad glad jag blev för det. Apropå genuin och fin i Sthlm, hur förhåller du dig till det annars så ytliga i huvudstaden? Som icke-stockholmare får man en känsla av att de flesta strävar efter perfektion av alla de slag. Är det verkligen så? Vill gärna höra dina tankar kring det. Tack på förhand. Hej! Ja Stockholm kan vara en knepig plats. Man får leta efter ställen och människor som är sig själva och inte så krystade. I Stockholm vill alla lyckas och tänker kanske inte på att njuta under tiden. Folk jobbar övertid varje dag på en advokatbyrå för att tillbringa fem minuter med sin familj på kvällen osv. Men titta på herrarna i kulturhuset när de spelar schack eller gå till stadshuset en lördag och se de nygifta springa ut täckta i riskorn så kanske det känns lite bättre! För de finns. Translation:Here are my answers on your questions about school, home and family. Read my blog in english here.
