Jag satt i en bil på väg mot bandhagen. Det var den underligaste känslan i magen. Som tomhet. Jag hade fått ut allt nyss när polisen frågat tusen frågor och brandkåren försökt rädda min lägenhet från lågorna. Nu fanns det inget att göra. Jag hade fått pengar av pappa så jag kunde springa upp till götgatan och köpa en klänning att ha på mig. Och strumpor. Nu kan jag alltså inte vara i min lägenhet på hela sommaren. Fyra månader av resväska. Min syster hade sprungit in i lägenheten fastän brankåren sagt att hon inte fått. Allt är släckt men röken är farlig. Hon hade räddat ett läppstift och rosévin. Jag ville inte tänka på det, inte se det och inte vara nära det. I bilen satt jag med rosévinet i knät och vargen vid min sida. Vi blev avsläppta och det var den sista maj. Nu börjar sommaren. Vi sprang ner till det stora fältet vid svedmyra och jag hade min enda klänning på mig. Vargen hade vinet och jag hade boken. Vi låg där ganska länge och läste farlig midsommar av Tove Jansson. Om muminfamiljen och det eldsprutande berget. Vi hade hallon också. Dagen efter åkte vi en röd buss till skansen och klappade på djuren. Det fanns sälar och älgar och björnar som hade ungar uppe i träden. Sen åt vi mjukglass på en djurgårdsudde jag aldrig tidigare varit på. Jag fick bestämma allt, vad du än vill göra så gör vi det! Jag ville aldrig åka in till stan igen. Inte tänka på det, inte se det och inte vara nära det. Vi gick en promenad istället där vi passerade alla husen i hela stureby och valde ut vilket vi skulle bo i och bestämde oss till slut för en lägenhet där balkongen var överfylld av blommor och det satt en katt nedanför och jamade. På kvällen var persiennerna nere och vi tittade på de första fem minuterna av the dark knight om och om och om igen. När det blev dag köpte vi blomjord och planterade ett tomatträd på balkongen. Det blev en tomat. En gång spelade vi tevespel i två dygn. Sen var det september och jag tog tunnelbanan in till söder igen där min lägenhet var gammal fast ny och vit som dun. Här kan man ju inte bo själv tänkte jag. Translation:Romance is never leaving his apartment. And raspberries in the park.
