Foto:BurakErkil Ibland tänker jag på hur jag skulle varit som kille. Skulle jag ha samma jobb? Intressen? Skulle jag ha en blogg? Om jag var kille. Skulle jag ha höfter då? Jag menar mina är ju jättebreda så det måste finnas en gen som gör mig extra höftig om man så säger. Nu bär jag inte ett enda par byxor, har mjuka lockar och runda kinder. Är det för att jag är tjej? När jag var liten fanns det inte en tanke på kön. Jag byggde bajsmaskiner på landet där min lillebror var offret, jag förökte fånga kräftor i egenbyggda fällor, dansade i trädgårdssprinklern. Inte tänkte jag på att jag var tjej. Nu drömmer jag om röda läppar, prickiga klackar och förkläden i spets. Tänk om jag var kille. Skulle jag tänka annorlunda, leva annorlunda och behandlas annorlunda då? Jag såg en kille på gatan en gång som såg ut precis som jag. Han hade rött hår, liten kalaskula, snälla ögon, stora händer och färgglada kläder. Skulle jag se ut så om jag var kille? Bara en liten tanke. När jag var liten fick jag veta att jag var fantastisk. Jag skulle kunna göra vad jag vill, åka vart som helst. Pappa frågade mig vart jag helst av allt ville, jag sa månen. Baggis sa han. Jag är inte provocerande. Människor gillar mig. Jag är lätt att förstå och tydlig i mitt uttryck. Jag har förstått att jag är tjej och därför hittat min plats. Bullshit. Jag klär mig i rosa för att det får mig att må bra, inte för att jag inte är ”värd” en svart kostym. Bara för att jag bär rosa vill inte jag bli antastad på tunnelbanan av äckliga män och ses som lätt turistbyte av försäljare i främmande länder. Om jag var kille, skulle de göra så då? Om jag var kille i kjol, hur skulle det bli då? Skulle min pappa sagt till mig att jag var fantastisk då? Jag tänker alltid säga ifrån, skratta högt och bära vid kjol och röda läppar. För att jag vill och för att jag är fantastisk. Bara en liten tanke.
