När jag var liten hade jag underbara saker under min säng. Varje dag efter maten skuttade jag upp för trapporna, snubblade lite av överförväntningar och rusade in i mitt rum. Jag stängde dörren och drog fram den stora, tunga kofferten som låg längst in under sängen med allt damm. Det blev som en rökridå av dammet varje gång jag drog ut den. Lite som en trumvirvel. I kofferten låg min farmors gamla kläder. Negligéer i tunna tunna material som täckte mig ner till tårna och skapade dramatiska släp. Kjolar i sidentyger med små midjor och fyllig vidd som gick att snurra tusen varv i. Sandaler med fluffigt svandun som klapprade vuxet på parketten. Jag brukade sätta på en av mina få cdskivor och drömma mig bort till en annan värld. En värld där allt var vackert och musik kom från molnen och följde en överallt. Min kärlek till kläder har följt mig sen dess och jag skulle aldrig välja en grå mus framför en papegoja. Det kommer nog från kofferttiden. Idag har jag inte mina drömverktyg i en koffert under sängen. De bor i min garderob. bild
