foto: annapetrus.se Idag tänkte jag att vi skulle fördjupa oss i historien om en av Sveriges mest framträdande skulptörer och formgivare. Anna Petrus. Det mest spännande med Anna tycker jag är hennes otroligt tydliga stil, sätt att ta konstnärsskapet in i hemmet utan att tumma på det där magiska elementet och samtidigt som hon är så hyllad är hon också ofta bortglömd. Anna föddes 1886 i Uppsala som Anna Marie-Louise Peterson. 1910 börjar Anna på Konstakademin i Stockholm och det var då hon tog namnet Petrus. 1914 är hon färdigutbildad och skapar mestadels skulpturer. Planen var att resa utomlands men eftersom första världskriget bryter ut blir hon kvar i Sverige och bor i sin ateljé i Tennispaviljongen som hon delade med andra konstnärskvinnor. De ville tillsammans opponera sig mot den konservativa och mansdominerade konstvärlden och skapade ett konstkvinnokollektiv. Petrus blev vid denna tid också frälst av dans, inspirerades av Isadora Duncan och framför allt hennes fria dans som hon också börjar studera tillsammans med sina vänner och kollegor. foto: annapetrus.se 1916 hade Petrus sin första officiella utställning tillsammans med vännen och konstnärskollegan Greta Ruuth i Sveriges Allmänna Konstförenings dåvarande lokaler på Västra Trädgårdsgatan vid Kungsträdgården i Stockholm. Här ser vi hennes skulpturer och Greta Ruuths väggmålningar. Så himla vackert tycker jag. Samtidigt mörkt och suggestivt. foto: annapetrus.se Efter debuten bildar hon familj och kliver in i en ny fas i sitt konstnärsskap. Bland annat börjar hon skapa möbler helt i egen produktion. Brickborden ställs ut på jubileumsutställningen i Göteborg 1923. foto: annapetrus.se 1925 ställer Petrus ut på den stora internationella konstutställningen i Paris. Det är nu hon börjar arbeta mer och mer i svenska metaller och även samarbetar med Näfveqvarns bruk. Hennes pelare, som senare blev den klassiska blomkruka no 1 som fortfarande är i produktion, tilldelades guldmedalj. foto: annapetrus.se 1926 ställer Petrus ut på Kvinnligt Nordiskt konsthantverk-utställningen i Köpenhamn tillsammans med bland annat Estrid Ericson. Petrus formger samma år hennes kända lejon för Firma Svenskt tenn, som blivit den symbolen många accosierar henne med idag. Lejonet finns fortfarande i Svenskt Tenns produktion. Så här skriver Svenskt Tenn om produktionen av lejonet i tenn: "Det tar cirka 12 – 15 timmar att tillverka Anna Petrus klassiska tennlejon i verkstaden i Västergötland. Första steget i processen är att starta smältdegeln. Tennet smälter vid 263 grader, och det tar cirka en timme innan det är tillräckligt varmt för att hällas i gjutformarna, de så kallade kokillerna. Lejonet består av sex olika delar som gjuts var för sig, något som kräver enorm precision och hantverksskicklighet. Minsta felberäkning kan resultera i att gjutningen får kasseras och smältas om på nytt, och det är därför av största vikt att de olika gjutformarna har rätt temperatur, att de vinklas på rätt sätt och att tennet hälls i formarna med rätt hastighet. När gjutningen är klar ska varje del slipas och filas. Därefter är det dags för det mest kritiska momentet i processen, att löda ihop de sex olika delarna till ett lejon. I många andra fall kan man vid lödning använda sig av en legering som smälter tidigare än gjutningen, vilket gör processen enklare. Vid tillverkningen av tennlejonet används istället samma tennlegering som i gjutningen, vilket gör att tennet som tillförs smälter samtidigt som tennet i lejonets olika delar. Detta gör arbetet svårare, men på så sätt undviker man att få små färgskiftningar vid sammanfogningarna. När lödningen är gjord och tennlejonet är ihopsatt är det dags att slipa ner lödningar och bearbeta fram lejonets djupare konturer för hand. Därefter poleras det för att få sin fina glans. Under detta moment ser man även över om någon del av lejonet behöver lagas eller bearbetas igen. Minsta orenhet i tennet gör att lejonet får lödas, slipas och poleras om till dess att rätt slutresultat uppnås." 1930 deltar Anna Petrus i den stora Stockholmsutställningen och hon dör 1949, 63 år gammal. På 1930-talet när funkisen slog igenom glömdes Anna Petrus bort och det är först nu på senare år som hon uppmärksammats med utställningar, böcker och inköp av tex Nationalmuseum. Idag är hon en av de formgivare och konstnärer som säljs för absolut högsta summor på auktionshusen. Hennes ikoniska och tydliga motiv, levande och kraftfulla känsla och tidlösa uttryck gör att många älskar hennes design. En naken kvinna i dans, ett lejon som ryter, en skrattande mask. Blottande och ärligt, aldrig insmickrande men alltid dramatiskt vackert. foto: Bukowskis Det föremålet av Anna Petrus som jag tycker är vackrast är hennes spegel nr 322 för Svenskt Tenn 1929 som såldes på Bukowskis för 345 000kr 2017. foto: Uppsala Auktionskammare Lejonljusstakarna såldes 2018 på Uppsala auktionskammare för 520 000kr. Värt att kika efter på loppis alltså. ;) Det var dagens djupdykning i livsverket till en av mina favoritkonstnärer! Vi hörs lite senare. Puss
