Nu ska ni få följa med mig till ateljén en sund! Hoppas ni tycker att det ska bli mysigt. :) Här jobbar jag kanske tre dagar i veckan, med att köpa in, ta hand om och hyra ut gamla vintagebröllopsklänningar till brudar som gifter sig. När jag började den här tjänsten 2011 fanns det inte mycket liknande och att hyra ut saker över huvud taget ansågs inte vara någon lukrativ verksamhet. Men det går! Och det är framför allt otroligt kul och mysigt att träffa glada kära personer hela dagarna och hjälpa dem med ett spännande val. Jag brukar börja med att ställa lite blommor i vas. Hos mig är det sällan superstädat eller jätteordnat, även om jag har en assistent som hjälper mig då och då. Jag tycker på något sätt att det känns mer jag då. Det säger iofs en del om mig, hehe. Viktigt att man känner sig bekväm och trygg, kanske allra viktigast. Och i snälla miljöer mår iallafall jag bäst. Jag har ju över 200 vintagebröllopsklänningar men det var så många som ville se några så jag har valt ut några favoriter och tänkte att vi kunde kika på dem nu. Som den här nya i samlingen, en hellång 1970-talare med svandun högst upp. Så fin och perfekt avvägd med enkelhet och drama, tycker ni inte? En av de klänningarna som är mest populära är den här, också den en amerikansk 1970-talare, som är så där romantisk och flowy som många önskar idag. När jag började hyra ut ville vi vara pinuppor och hade lekfulla partybröllop. Sen bohoglitter och 1920-talshollywood. Efter det ett med naturen barfota i skogen och nu har vi nog landat i något som jag skulle kalla den andra 1940-talsvågen. Alltså som på 1940-talet när Europa gick igenom ett världskrig och många gifte sig litet, intimt och inte tog så mycket plats med sin klänning. Kanske blandade in lite färg, ville ha det superenkelt och dressat. Nu vill vi visa att det viktigaste är att vara tillsammans, äta gott och inte ta för oss mycket från jorden eller uppmärksamheten. Färre och färre bröllopshashtags och fler och fler traditioner bryts upp. Typisk favoritklänning som många gillar idag. En 1940-talare i bomullsspets. Rak i figuren men med en liten puffärm och enkel men söt modell. Funkar i trädgården, på restaurangen, lilla bykyrkan eller stadshuset. Den här puderrosa har flera sett på bland annat Hanna Wessman och Emily Slotte. Visst är den vacker? En riktigt romantisk favorit. Uppåt väggarna har jag spikar som jag hänger upp alla långa klänningar med släp. En annan favorit är den här 1940-talaren i ljust grönt med djup v-ringning och tungt fall. Hade jag kommit i den hade jag haft den jämt. En ny klänning som jag tycker väldigt mycket om är den här som jag tror är ett hopkok av en 1930-talsklänning och en 1960-talsklänning. Ibland händer sånt, då riktigt gamla klänningar är supersköra, nästan som papper när de torkar och så vill man behålla så mycket som möjligt och syr en ny kjol. Visst är axelpartiet ljuvlig här? Det här är inte mitt längsta släp, det säger rätt mycket om min kärlek till släp, hehe. Och här har vi bruden som gifte sig i den! <3 En till favvo som inte ser ut så mycket för världen på galgen men är ursnygg på är den här 1940-talsklänningen. Kjolen faller underbart och den är nästan silvrig i tonen. Min favvo. En av mina äldre är den här 1920-talaren som jag köpte av en second hand-affär som kontaktade mig och sa att de hade den. Älskar när folk tagit sig tid att skriva vem den tillhört, när och var den är köpt. Denna är amerikansk från 1925. Jag har äldre klänningar än så också. Som den här tvådelade drömmen jag fick av Babes in boyland och Linda Eliasson efter deras senaste bröllopsworkshop. Gulliga 1960-talare är också favoriter när de är i riktigt bra kvalitet. För på 1960-talet började klänningar massproduceras och det finns en himla massa vippiga liknande klänningar från denna perioden. Men den här cocktailblåsan är riktigt tung och känns som Prada. Slutligen kunde jag inte låta bli att prova några själv. Det händer aldrig annars fastän man kanske kan tro det iom att jag jobbar med dem hela dagarna. Den här 1950-talsklännigen har både spets och tyll, det gillar man ju. Perfekt att dansa i. Och den här känner ni väl igen? <3 Tio år sedan i maj jag gifte mig med Pontus i denna. Killen jag hittade på Spy bar en stökig natt. Och jag jobbade på Beyond Retro och kunde bara drömma om att få ha en ateljé som detta. Men så blev det. Och mycket annat fint har hänt under åren. Kul det ska bli att fira tio år ihop! ✨ Foto: Wilma Orr / Studio Emma Svensson
