ELSA BILLGREN
Välkommen till min blogg om inredning, vintage, brudklänningar, Gotland, Mosebacke, loppis och allt som inspirerar. Läs om upp och nedgångar, känslostormar, renovering och tv-programmet Äkta Billgrens.
Annons

Bucket list, so far so good och längtan

God morgon! Jag vaknade upp i en iskall lägenhet för ett fönster hade blåst upp. Jag låg och drömde om kyla för igår kväll efter vi kommit hem med båten och nattat såg vi Sopranos-avsnittet där de irrar runt i skogen i snön och letar efter ryssen. Det var kallt överallt. Vintertid på söndag, håll alla tummar att det blir snö.

Annons

Idag släpps ett avsnitt av podden Billgren Wood där Sofia och jag pratar om våra bucket lists. Saker vi vill uppleva innan vi dör ni vet. Vad har ni på era bucket lists? Lyssna gärna på avsnittet och hör våra. En av våra punkter var superlika, vi vill båda dyka och fiska efter ostron och hummer på västkusten. Sofia berättade för mig om Sveriges enda ostronfiskare Lotta Klemming och hennes företag Klemmings ostron som plockar vildfångad ostron i Bohuslän. Hon är en riktig dröm, en bucket list personifierad. Så vacker, så äventyrlig, så otrolig? Hon har dessutom släppt en bok som jag är väldigt sugen på. Jag tittar på bilderna på hennes Instagram och blir förtrollad. Vill också. Jag vill också vara så där fri.

Så kommer jag på. Det är ju min lyckovecka! Jag bestämde mig ju igår att välja glädje och låta frontalloben styra. Inte känslorna. I frontalloben känner jag att allt är möjligt, jag kan också bli ostronfiskare, och göra alla de där andra sakerna på min bucket list.

Annons

Sen tänkte jag på längtan som vi pratat om mycket här på sistone. Jag är ju en längtande person som skämts över det en del. Man ska ju inte längta, man ska vara i nuet och inte blicka framåt, även om det är ett lyckopiller för en. Men den här veckan låter jag inte känslocentret styra utan frontalloben och den säger till mig att det är helt okej att längta. Att man kan vara i nuet nästan hela tiden och då och då ibland längta, skriva ner det och njuta lite extra i små stunder. Så det gör jag nu:

Jag längtar efter:

– På lördag när Annaklara gifter sig med sin Jon. De gifter sig i Stadshuset precis som Pontus och jag gjorde för nästan elva år sedan och i vår vänskap känns det som att ingen tid gått sen dess. Eller sen vi dansade hela nätterna på F12s balkong, nakenbadare vid Stadshuset efteråt, dök efter gamla cyklar i vattnet och frös aldrig.

– Nästa vecka när det är Halloween och kanske Mira får vara liten fladdermus? Det skulle hon aldrig acceptera dock.

Annons

– I november när jag åker tillbaka till Gotland fast med Sofia, Frida och Siri. Lagar massa mat, dricker vin, eldar och går långpromenader i varma kläder, gummistövlar och tjocka halsdukar.

– I december när Pontus och jag bor en natt på Ett Hem istället för att ge varandra julklappar. Jag längtar efter stunden när vi gör oss iordning för att gå ner och dricka ett glas champagne till fördrink. Ha fin klänning och skor, bara vara med Pontus ett helt dygn på en vacker plats i december-Stockholm.

– I jul när vi fyller lägenheten med rödgransdoft, girlanger, hembakt och julmusik, man får äta risgrynsgröt och slå in paket omsorgsfullt i gamla papper, tyger och snören.

– I februari när Pontus fyller 40 och jag 35 och vi inte gör någon stor grej av det men ändå firar med de närmaste.

– I vår när boken kommer, jag får hålla den i min hand och vara stolt och lycklig över hur modig jag varit och hur långt jag kommit från några år sedan när jag bara var en blöt fläck som inte ens ville tänka på min sorg.

Annons

– När vi väl bestämmer oss för att ta hem en valp från kenneln.

– När vi hittar vårt nästa hus på Gotland.

– När man äntligen får se Frankrike och Italien igen.

– När jag blir fridykare och fiskar ostron.

– När Lynn blir vuxen och vi sitter i soffan hemma hos honom och skrattar tillsammans.

Annons

– När Pontus och jag ligger mitt emot varandra i sängen, tittar i varandras ögon och tänker på livet vi levt ihop.

– När jag helt och fullt accepterar mitt öde och hur allt blev.

– Nu, om fem minuter när kaffet är klart och jag stänger datorn och dricker det med Lynn under täcket här i soffan och pratar om vad vi ska göra idag.

Och just det, jag glömde en doft! Såpaskurade golv. Finns det något härligare? Ha en mysig tisdag så hörs vi med bilder från Gotland snart! <3

Annons

23 kommentarer till “Bucket list, so far so good och längtan”

  1. Joanna skriver: 20 oktober 2020 kl 09:18

    Jag är såå nyfiken. Blir det en golden eller tax isåfall?? 🙂


  2. Caroline skriver: 20 oktober 2020 kl 10:03

    Hej Elsa, vill bara säga att jag tycker du är såå härlig och inspirerande och att du skall veta att jag tycker det är underbart att ta del av dina drömmar, tankar och ärligheten om ditt mående:-). Älskar att ni kombinerar djup och yta i er podd, det blir så härligt och varierande, precis som livet är. Allt du rör vid blir till guld, hoppas du själv kan se detta, du är en super talang! Hoppas du kan hitta en terapeut som matchar dig, tänker det är sjukt viktigt att man gör det så man kan känna sig trygg och vara sig själv. Har själv provat massa olika både bra och mindre bra. Jag har lyssnat på Mia Törnblom’s podd en del och läser hennes senaste bok Sårbar och super stark(tror den heter så). Hon verkar så klok och på inget vis dömmande. Kanske hon kan vara en bra person för dig? Känns som hon har ett härligt brinn och samtidigt mycket livserfarenhet:-). Tack för det fina jobb du gör, älskar att öppna datorn och läsa din blogg varje morgon! Kram och underbar vecka till dig,
    Caroline
    @harmoniskerum


  3. Magdalena skriver: 20 oktober 2020 kl 10:05

    Kan du inte berätta hur ni tänker kring ett nytt hus på Gotland? Ert nuvarande är ju så fint! 🙂 Vad saknar ni? Är det ett annat läge, en annan arkitektur, större?


    1. Elsa Billgren skriver: 20 oktober 2020 kl 10:20

      Det finns inga konkreta tankar, vi älskar vårt hus! Det finns bara en dröm om att kanske hitta ett annat någon gång som är på ett annat vis. Men jag tänker att det märker man när man hittar det! Kan ju ta 1 år, kan ta 20!


  4. Lisa skriver: 20 oktober 2020 kl 10:12

    Haha förra inlägg: pannlob. Detta inlägg: frontallob. Nästa inlägg: prefrontala cortex?
    Tror inte psykologen (som jag antar lärt dig dessa nya termer) menade riktigt så bokstavligt som du får det att framstå. Tänker iaf att det kan vara nyttigt för andra som läser detta att förstå 🙂


    1. Elsa Billgren skriver: 20 oktober 2020 kl 10:19

      Det är inte lätt! 🙂


    2. Fanny skriver: 20 oktober 2020 kl 14:36

      @Lisa, live and let live <3


  5. Lena M skriver: 20 oktober 2020 kl 10:18

    Härligt med drömmar, just nu drömmer jag om att bli frisk…. har inte så många andra drömmar. Men blir väldigt pepp och glad över att läsa om dina. Vill ni ha ett annat hus på Gotland? Ert är ju så charmigt, men å andra sidan blir allt du rör vid härligt gosigt och charmigt.
    Kram


  6. Josefina skriver: 20 oktober 2020 kl 13:25

    Så roligt att det är såna skillnader i landet, här där jag bor fiskar de flesta som har tid och en båt hummer på hösten och vill man äta ostron är det typ bara att hoppa i med en kniv och plocka. Du borde ju lätt kunna få till ett reklamsamarbete med typ Västsverige.com där du åker ut och fiskar hummer. Om du vill betala/boka själv kan jag rekommendera denna fiskare https://www.havskatten.com/hummersafari-dag på ljuvliga ön Hönö. Hummerfisket pågår ju ett tag till så du kan hinna i år. Välkommen till bästkusten!


  7. Josefina skriver: 20 oktober 2020 kl 13:28

    Just det, ostron tillhör markägaren kanske ska tilläggas så man måste fråga först innan man plockar 🙂


    1. Ninni skriver: 20 oktober 2020 kl 15:14

      Ingen person äger väl havet, mer än privata hamnar och tilläggsplatser! Men ska en fiska professionellt så är det på ett annat sätt.


      1. Josefina skriver: 20 oktober 2020 kl 19:35

        Jo, man kan äga vatten, även om kustremsan kan omfattas av allemansrätten. Det krävs i regel Markägarens tillstånd att plocka ostron, så det är alltid bäst att fråga. Vad jag förstått är det inte riktigt klarlagt om ostronen omfattas av allemansrätten eller inte.

        https://www.havochvatten.se/fiske-och-handel/regler-och-lagar/arter-regler-for-fiske-och-rapportering/ostron—-minimimatt-och-fiskemetoder.html


      2. Emma skriver: 20 oktober 2020 kl 22:25

        Markägaren äger även strand/kust en bit ut från tomtgränsen. Minns ej hur långt men det går ju att googla 🙃 Både de svenska ostronen och musslor ”ägs” av markägaren. De invasiva japanska ostronen är jag lite osäker på vilka regler som gäller, tidigare var det fritt fram att plocka dem men har för mig att även de numer tillhör markägaren


  8. Ami skriver: 20 oktober 2020 kl 20:00

    Elsa min Elsa! Ett underbart inlägg men stört omöjligt att läsa på grund av all reklam 😞 Hos mig är det typ sex meningar och sen en jättestor sminkreklam som rör sig superhetsigt (5 totalt i inlägget) – det stör hela det mysiga flowet. Snälla be Elle att tona ned, jag älskar din blogg men inte när det är såhär – blir helt stressad 💔


    1. Elsa Billgren skriver: 20 oktober 2020 kl 20:35

      Jag håller med, jag vill också gärna ha färre banners så jag tar med all feedback jag får tillbaka till möten! Tack att du säger till! Läsbarheten är det viktigaste. Kram


  9. Ida skriver: 20 oktober 2020 kl 20:07

    Hej Elsa! Blir så nyfiken. Varför vill ni hitta nytt på Gotland när ni var det verkar som hittat er plats på jorden i nuvarande huset och omgivningen runtomkring? Utveckla gärna i ett blogginlägg ☺️


    1. Elsa Billgren skriver: 20 oktober 2020 kl 20:34

      Det finns inget att säga om det, kanske det blir nåt annat ställe, kanske inte! Den som lever få se helt enkelt. Så som livet är så luftas tankar som kanske inte blir nåt eller så blir det så. Det är inget skrivet i sten, bestämt eller planerat. Kram


  10. Anna skriver: 20 oktober 2020 kl 22:24

    Om vi tänker bort pandemin för en stund, så kan jag tipsa om att åka till Ribe på Jylland och boka in sig på ostronsafari. För en överkomlig summa som egentligen går till guide och Vadehavscentret så får man plocka så mycket ostron man vill. Detta eftersom att de är invasiva och tar död på blåmusslorna ute på bankarna, då de kan sila så mycket mer vatten och därmed stjäl musslornas mat. Man gör alltså en god gärning för både natur och mage kan man säga.
    Ta med en flaska bubbel ut på musselbanken och tjuvstarta ostronbonanzan tidigt genom att äta ostron och dricka bubbel ute i det fria.
    Hyr ett hus på plats och fortsätt med ostron på alla tänkbara sätt till kvällen! 😊
    Sist plockade vi 800 ostron fördelat på 10 pers hehe


  11. Kristin skriver: 20 oktober 2020 kl 23:04

    Drömma och längta är inget att skämmas för! Är man romantiker så är man! Vi läser ju dina texter år ut och år in för att du är du, med drömmar och allt!


  12. Cecilie skriver: 20 oktober 2020 kl 23:25

    Ditt talent for å drømme må jo være et utrolig bra utgangspunkt for å skrive en roman (eller annet litterært format)?

    Å med letthet kunne forestille seg ulike tenkte situasjoner så detaljert og fengslende som du gjør, med romlighet, lys, lukt, samtaler og alt – fantastisk jo!

    🙂


  13. Anna skriver: 21 oktober 2020 kl 10:11

    Adoptera en hund istället.

    Det finns så många övergivna hundar som behöver ett hem. Hundar som har mist sin matte/husse och helt plötsligt hamnat på ett ställe med massor av andra hundar och människor som de inte känner. Eller hundar som hjärtlöst blivit dumpade. De är så ledsna, vilsna, traumatiserade och rädda, och förmodligen undrar de vart de har hamnat och vart deras människa har tagit vägen..

    Men om ni absolut måste ta en hund från en kennel, gör en nogrann research för att se att allt går rätt till. Ibland tvingas hundar vara ständigt gravida, för att kenneln ska kunna sälja mer och mer valpar, och det ÄR djurplågeri.


    1. Elsa Billgren skriver: 21 oktober 2020 kl 10:28

      Pontus mamma har kennel så jag är ingift i den bästa! ❤️


      1. Anna skriver: 22 oktober 2020 kl 23:56

        Åh, skönt att höra ❤


Dela på:
Laddar