Det var ett tag sedan jag plockade bort Facebook som app på min mobil. Bästa jag gjort. Det kan ju verka dumt när man jobbar med internet, men en liten digital detox, eller iallafall utrens, tror jag vore bra för de allra flesta just nu. Det känns helt i tiden, där det lyxigaste vi har är vår egentid. Tiden att förvalta helt fritt. Med de vi älskar, med det vi älskar, med att bara vara. Den nya religionen är ju self care. Meditation och inåtblickande. I det allra första avsnittet av min och Sofias podcast Billgren Wood spanade vi ju på fredagsbuketten. Ett fenomen som verkligen är typiskt för den tiden som varit. More is more. Härligheter och inspirerande maxifotografi. Ju större blommor, ju mer lyxig fredagskänsla, desto bättre. Men vi kom ju fram till att vi tror att den nya fredagsbuketten kanske är en rökelse istället? En stilla sirande strimma av rök, som symbol för den nya tiden vi är på väg in i. 2020, dags för något nytt? Något enklare, stökigare och mer kreativt? De mest klickade länkarna på ELLE handlar om att ta hand om sig själv. De mest uppskattade inläggen jag skriver är de som bara rakt upp och ner berättar om mig själv. Vi är trötta på yta, vi vill in i människors psyke. Undersöka, lära oss något och ta reda på mer om oss själva på kuppen. Vi är på väg bort från det ensamma samhället, där egot står i centrum och kliver in i en VI-tid. Här lär vi av varandra, och petar inte där det gör som mest ont, utan vi värnar om oss och de runt omkring oss. Efter många slöscrollstimmar på Facebook insåg jag att jag får en klump i magen efter att ha varit där. Långa kommentarstrådar som urartar, diskussioner utan respekt och intresse att mötas. Utrop om att läsa artiklar utan förklaring varför. Hemskheter. Jag har tagit bort Facebook och läser om världen via nyheter istället. Jag är trött på att få verkligheten skriken i mina ögon det första och sista jag gör på dagen. Är nästa steg Instagram? Jag känner ändå att det finns många vackra och peppiga platser där som jag stärks av. Får inte alls samma magkänsla efteråt, vill investera i ett gammalt hörnskåp, gå på workshops, kontakta fantastiska brudar som jag följer och som följer mig. Det är också dags att det händer något med bloggkommentarer snart. Jag läser om hur Kenza får kritik efter att hennes pappa dött. Hur de som kommenterar antingen tycker att bloggen blivit för dålig och innehållslös eller att hon sörjer för lite. Jag läser om hur bloggare med sjuka barn får höra att de gör fel i att visa upp dem, att de borde skämmas för att kommersialisera på sina sjuka barn. Det kan man väl få tycka, men vem i hela friden säger något sånt till en mor? Vem är så störd att den inte förstår att det är människor på andra sidan skärmen? Som bygger sina egna världar och inte är ett bollplank för läsarnas känslor. Jag läser om hur snällbloggare får höra att de är skrattretande för att de ber sina läsare att hjälpa dem välja kläder. Vem tar sig sätten att skratta en person som letar efter intressant kontent i ansiktet? För det är ansiktet. Just nu sitter jag med ca 20 cm till skärmen. Jag sitter här. Kanske borde man bli lite hårdhudad och bättre på att borsta av sig? Eller kanske är vi på kulmen av otrevligheter på internet? För jag tycker det känns så fruktansvärt omodert att följa sånt som man inte når bra av. Sånt som lämnar en klump i magen. Det är dags att sluta kommentera med syrlig ton, och börja samtala på internet. Vilka är de här människorna som tar sig rätten? Ser de sig själva som nättroll? Har du någonsin skrivit en onödig kommentar? Skulle de bli förvånade om Robert Aschberg stormade in med kamerateam och berättade att man nu är med i ett tv-program som söker upp nätmobbare. Jag tror det. För det finns en känsla av att vara onåbar och mäktig på internet. Den dåliga magkänslan kan få sitt utlopp, men jag tror det är kortlivat. Jag tror vi är på väg mot en värld där vi detoxar bort dåliga platser på internet. Även om skvallerbloggar är stora nu, mår vi verkligen bättre av att läsa? Känns det bra att garva åt folk som kämpar för att hitta sin nisch på internet? Jag pratar gärna med mina vänner om sånt som jag blir tokig på. Det är lite som gödsel i ett samtal. Men jag skulle aldrig skriva det på någons vägg, blogg eller poddsida. Det är bara att sluta läsa. Det är dags att fylla mobilen och laptoppen med riktig content istället. Varma platser där vi lär oss något, som får insidan att kännas varm. Något att ta med sig vidare till sitt eget liv. Håller ni med mig? Dags för en liten detox kanske? Eller mår ni bra efter en slöscroll på Facebook? Kan vi inte fylla kommentarsflödet med tips på härliga platser på internet. Våra favoritställen att vila öronen, ögonen och läsa på? Jag börjar med mina 5 favoritplatser, de kommer här: → Johanna Bradford. Johannas blogg är varm, naturlig och full av inspiration. Hon bjussar på allt från inredning till mat. Johanna är också väldigt generös med sina egna känslor kring livet, vilket känns oerhört stärkande och livsbejakande. Jag önskar att hon var min vän på riktigt, hon utstrålar liksom så oändligt mycket kärlek och redighet. Jag tror man skulle våga vara sig själv med henne. → Ljudböcker. Jag har appen Nextory på min mobil och har nästan helt bytt bort podcaster mot ljudböcker. Jag tror det började när jag själv startade en podd. Men jag pratade med en person som jobbar på P3 och hon sa att när man startar ett eget program, podd eller liknande ska man lyssna på en man tycker är dålig. Då vet man vad det är man älskar med sitt koncept och kan stå stolt med det. Jag tror dock att för mig handlar det också om att de poddar jag alltid lyssnat på tidigare liksom har tappat sin glans. Jag vill lära mig något, inte bara höra personer berätta om vad som hänt i helgen. Men Sandra tipsade mig om En varg söker sin podd som jag lyssnade på förut men slutade med av oklar anledning. Nu ska den upp i favoritlistan igen! På tal om ljudböcker så lyssnade jag nyss på Martina Haags senaste, den var så fin! Nästa ljudbok är en av Jonas Gardell. Älskar när författare läser upp sina egna böcker. → Dagens nyheter på helgen. Detta gäller ju mest papperstidningen, men prenumererar man får man ju digitalt på köpet, hela veckan har jag för mig dessutom. Vi har haft DN så länge jag kan minnas, men sen Pontus och jag började bygga vår egen familj har vi valt att ha tidningen enbart på helgen. Fredag, lördag och söndag kommer den. Det gör något magiskt trevligt med våra frukostar de dagarna. Känslan av helg infinner sig verkligen, och extra lyxigt att förlänga helgfrukostkänslan även till fredagen, så rimligt ändå tycker jag. → ELLE-bloggarna. Jag tycker att ELLE fått ihop en sån himla proffsig, fantastisk och grym bloggarskara. Jag har ju varit fast bloggare på ELLE sen dec 2008 (snart 10-årsjubileum, wiii!) och nu består sajten av en stör drös inspirerande kvinnor. Sandra, Kakan, Nina, Anja, Brita etcetc. Har ni upptäckt alla bloggare här på ELLE? Här hittar ni dem och kan följa om ni vill. Just nu är Nina min favoritblogg. Hon skriver pricksäkert om allt och efter gårdagens Oscarsgala är det hennes blogg jag först läser för en vettig uppdatering. → Underbaraclara. Clara är en av de bloggare som jag följt längst. Hon håller en jämn och hög nivå, och står alltid på influencerns sida. Hon ryter ifrån och pratar klarspråk, håller hårt i sitt eget bildspråk och stil. Det är svårt att känna att man inte kommer henne nära och jag tror att Clara får det att kännas enkelt och självklart att vara feminist, vettig, varm och verklig. Snart är det ju dags för val. Jag tror att många av de platserna jag väljer att följa kommer ta upp det, guida, peppa och problematisera. Jag vet att jag kommer att göra det iallafall. Jag ser fram emot att bli stärkt av de jag följer, och inspirerad. För det är vad jag har internet till. Jag pratar med er, och hoppas att ni förstår att ni kan prata med mig. Vi är människor, men en skärm mellan oss. Kan nå varandra från olika sidor av jordklotet, med olika förutsättningar, syn att se på saken och olika smak, liv och stil. Men vi gör det med respekt, för det är så vi blivit uppfostrade. Puss!
