Hej mitt i juli! Hur har ni det? Hoppas ni sitter uppkrupna i en hammock någonstans med en kopp kaffe och en mjuk morgonrock. Här i Alskog har del två av sommaren börjat. Det är tydligt att det blivit en tudelad sommar i år och nu är den första delen över. Den innehöll husvisningar, Lynns födelsedag, massa jobb, rens och gäster. Den här halvan kommer vara något annat. Jag hoppas att den kommer bestå av att jag får börja sätta tänderna i nya huset själv och kanske även trädgården. Det är så roligt att vara där borta, en helt ny plats för oss med gulliga grannar, nya grusvägar och vidder. Igår tog Lynn och jag cyklarna när Pontus sågade isär ett träd som fallit och så cyklade vi långt långt och upptäckte området tillsammans. Jag fick en kommentar om att vi var modiga som påbörjade något nytt och kanske är det så. Vi har ju haft nio somrar här i Alskog, Lynns första nio, och det är klart att de betyder massor, men jag känner i hjärtat att det är rätt. Pontus känner det också. Lynn följer med och än har han inte sagt något om saknad. Kanske är det för att vi ändå flyttar närmare hans vänner och det som är hans värld här på ön. Tv-spelet och cykeln följer ju dessutom med och precis som i stan när vi flyttade från hans barndomshem på Mosebacke till Swedenborgsgatan så flyttar han till ett större rum. Lämnar småbarnsgrejer bakom sig och hoppar upp ett snäpp på utvecklingstrappan. Minnena finns kvar såklart och de följer med oss, så känns det iallafall nu när jag tänker på huset på När som är mitt i en renovering. Medan huset sakta får nya lister och fönsterfoder, ett nytt kök och ett badrum, ett regnvattensbevattningssystem och en dränerad grund, ett omlagt tak, nysnickrad bakdörr, några lager färg och kärlek så hänger jag i trädgården. Imorgon ska vi ha möte med trädgårdsmästaren Sara från Ala gård och jag hoppas att hon kan hjälpa oss att göra en stor plan för hela tomten. Jag drömmer om många delar att sitta på, en köksträdgård, en välkomnande framsida och en dold lummig baksida. Platser för mig att påta helt själv. Jag hoppas att jag redan i veckan kan börja rensa upp sly bakom den gamla ladan mot ängen och så småningom lägga grus eller sten där så vi kan sitta där och dricka vårt frukostkaffe. Igår visade jag en granne runt och kände när jag berättade om planerna att det var så härligt allting. Hon sa att hon var avundsjuk vilket var generöst sagt och jag förstår vad hon menar. Att vara i startgroparna inför något stort nytt är en speciell känsla. När allt är möjligt och drömmarna oändliga. Innan det blivit en naturlig del av livet som pågår trots allt. 🗝️ Den varma sommaren 2018 när gräsmattan var brun och vi hade vänner över hela sommaren.
