God morgon och välkomna till en ny vecka! Jag hade förinställt ett blogginlägg om drömmar tills idag men tog bort det. Det kändes för nära, för privat och skört. Det i sig måste ju vara ett tecken på att något är på riktigt. Kanske publicerar jag det en annan gång när jag är närmare målet, men idag får det bli mitt vanliga här och nu-svammel från Gotland istället. Det är sista dagen och det är måndag. Framför mig på soffbordet ligger ett komplett pussel av en riddare med häst målad någon gång för länge sedan. Man kan tro att det är Lynn som lagt det men näpp det är jag. Ett tomt glas vin och en liten skål som det varit yoghurt i, som jag måste ta bort. Att man alltid blir så trött det allra sista. Glömmer mascara och disk. Men tur det finns tidiga tysta mornar att sminka av sig på och städa undan. Jag tänker på den sista tiden i stan innan ledigheten. Det är mycket som ska hinnas med, avrundas och bestämmas. Jag älskar verkligen att avsluta saker. Göra det tydligt var man står. Ringa in och gå gå vidare. Det är så skönt psykologiskt att slippa undra när man ska slappna av. Hur ska jag kunna ligga och läsa på en filt om tusen ouppklarade saker snurrar runt i huvudet? Ibland känner jag mig som en tjatmoster för jag kan absolut inte vara cool, spontan och blasé. Men så tror jag att jag väger upp det med pepp? Hoppas jag iallafall. Den här veckan ska Pontus jobba nästan alla kvällar så jag ska vara med Lynn. Han är så stor nu, snart sju år, och på dagarna är han sin alldeles egna människa. Gör och säger vad han tänker, behöver knappt någon hjälp, klarar själv. Men på tidig morgon ligger han mosig mellan oss i sängen och är alldeles varm om kinderna. Håret står på ända och jag tycker att han ser ut som han alltid gjort för mig. När han först kom upp på bröstet, och varje stund han vilat vid min sida. Kommer jag se samma sak när han ligger och vilar på min soffa som vuxen? Jag ska passa på att njuta av den här sista tiden. Försöka att inte gå in i känsloväggen. Ta Lynn efter skolan och möta upp mina vänner och deras barn i en park. Vara utomhus. Äta glass och köpa take away till någon gräsplätt någonstans. Stanna upp och dricka kaffe på lilla fiket nedanför oss på torget som öppnat nu. Fira mamma, som fyller år, på en innergård. Bli firad på mors dag, ta Lynn på kalas.Jag ska träna på gymmet som jag inte kommer se förrän i augusti sen, och så ska alla klänningar som bokats få komma till sina brudar. Ateljén ska stängas, städas och få lov. Nästa vecka är festveckan. Då händer det något sommarfestligt nästan varje dag. Jag får ta sats och fram mitt mest sociala. Det är sommarfest och Köpenhamnsresa, bokevent och hemma hos-fotografering. Den allra sista veckan innan sommarlovet ska jag säga hej då till mina vänner som jag kommer sakna och gå på möte som jag hoppas ska stilla min längtan lite. Eller iallafall avrunda den här terminen. För mitt jobb må vara spretigt men drömmarna är det inte. Sen kommer skolavslutningen. Det är ju Lynns men det känns också lite som min. Tidigare juni har inte haft ett slutdatum. Nu blir det så tydligt vad vi firar och avslutar, vad vi rundar av. Livet i stan. Vi ska fira Lynn som gått sitt första år i skolan, äta lunch med hans bästisar på rutiga dukar och sen bär det av. Jag undrar om hjärtklappningen kommer då, innan eller sen?Just nu känner jag längtan efter att avrunda och avsluta, fira av och njuta det allra sista av Stockholm. En kaffe i solstolen på Mosebacke torg. Ett samtal om alla olika Sonics som finns på väg till skolan tidig morgon. Klänningar på rad och kompisar på restaurang. För sen blir det bara Gotland. 🍃
