Inte många dagar kvar av sommarlovet nu och det mesta handlar om flytten. Varannan dag har vi hyrt släp och varannan är bakluckan full av kartonger. En efter en ställs de upp i Lynns framtida rum i väntan på golv, tak, väggar, dränering, ventilation, lister, kök, badrum, ja det mesta. Eller inte väggar, men ytskikt på väggar. Tur att väggarna finns, de är nämligen de tjockaste, knöligaste och mest sneda väggar jag sett och därför helt perfekta. I väntan på allt går jag runt i trädgården och vid vägen. En grusvägssnutt som kröker sig runt en gammal lada. Det är något med korsningen jag jag gillar alldeles särskilt. Kanske för att jag fortfarande har suget i magen från när vi var här första gången och vi rullade in på gårdsplanen, kanske för att det verkar vara en liten samlingspunkt för Hallbjänne, området där vi bor. Här ligger brevlådorna och här möts två grusvägar som leder till våra grannars hus. Idag träffade vi en granne som dessutom är byggnadsantikvarie och som berättade om 1600-talshusen som låg här innan den stora branden. Benny vår byggare har hittat sten från den förra grunden, kolbitar och spelkort från förra ägarnas barndomspartier. Klänningen är vintage 1950-tal och den köpte jag från Camilla Thulin när hon sålde stora delar av sin garderob på Antikmässan i vintras. Meter efter meter av hennes klänningar. Jag tycker så mycket om den, med röda rosor och nejlikor. Den påminner mig om heta sena middagar i något varmt land. Sophia Loren och en vespa hem. Det finns historia i allt. Att få fantisera om det en stund ger mer kraft att vara i nuet tycker jag. Bara en liten stund på jorden, en pusselbit i det hela. Det är vi. 🥀
