Nu ska ni få hänga med på en dag som var rätt chockartad om jag ska vara ärlig. Men vi börjar från början när jag var ovetandes och allt var som vanligt. Jag gick till Perfect days kontor på Sturegatan för att spela in podden med Sofia. När vi var klara tog vi ett litet varv på stan. Jag fotade Sofia utanför hennes favoritbutik, Kaplans. Vi hade lite intervjuer om boken att svara på så vi skapade ett kontor i Sturegallerian och satte oss där med datorn och knapprade. Sen skulle vi äta lunch med säljteamnet på PDM på Sturehof, det var mycket trevligt och gott. Jag stannade till utanför Prada på vägen hemåt och reagerade på hur fin den här klänningen var, väldigt 1930-talsinspirerad. Det känns som att vi rör oss mot en vintageflörtande modetrend nu. Efter år av avklätt, sportigt och cargo kommer kanske äntligen något mer klassiskt feminint och skräddat vackert? Man kan ju hoppas! Jag hade ärenden vid Zinkensdamm så efter det gick jag in på Judits second hand. Jag kollar alltid efter brudklänningar. Kom hem till att den här boken kommit med posten. Vad trevligt! Den ska jag börja läsa nu. Vid 18 hade jag en date med Lizzie på Bleck. Varje år ses vi här på våren och tar ett glas vin och firar in säsongen. Den här gången var det dock så kallt så vi fick sitta inne. Titta vilken fin blus Lizzie hade! Vi delade på lite plock och sen gick vi vidare mot Vitabergsparken. Jag hade nämligen fått ett mail från Sofia Hembygdsförening om att de ville ge mig ett pris. Ett pris? utbrast jag, för vadå? För att jag gjort förtjänstfulla insatser och glatt mina medmänniskor i Sofia församling och på Södermalm. Prisutdelningen skulle ske under ett magnoliaträd och jag frågade om Lizzie ville följa med som sällskap. Vi gick in genom den röda grinden in i en tom trädgård och hörde lite sorl uppifrån som vi följde efter. Vi hittade till magnoliaträdet. Där en folksamling stod och väntade. En manskör började sjunga vackra vårsånger och sen läste Sofia hembygdsförenings ordförande Inger upp ett långt tal med ord som jag inte förstod handlade om mig. Det var för fint! och så fick jag komma fram och ta emot priset som var ett alldeles eget Magnoliaträd! Plus ett handmålat diplom. Blev helt paff, detta var det gulligaste! Magnoliapriset har delats ut sen 1969 och några andra som fått det genom åren är Greta Garbo, Hasse & Tage, Evert Taube, Suzanne Reuter och Ivar Lo-Johansson. Ett otroligt sällskap. Jag var så glad! Kände mig ärad och oförtjänt men också att det var så fint att få vara med om något som innehöll så mycket värme. Jag behövde inte göra något alls, jag bara skulle få ett pris. Det var så fint att jag blev helt rörd. Sen sjöng manskören igen. Vårsång bland annat, som är så vacker. Solen gick ner över hustaken och Lizzie och jag blev inbjudna till Groens malmgård för bubbel och mer sång. Malmgården är en stiftelse och huset är byggt på 1600-talet. Här bor man fortfarande så huset lever vidare. De underbara kvinnorna från hembygdsföreningen hällde upp bubbel och tog fram chips. Lizzie och jag förstod knappt vad vi var med om. Hur kan en onsdag utveckla sig så här? Att vi står här nu bland alla dessa gulliga? Sen sjöng manskören till min ära. Jag har aldrig blivit så uppvaktad i mitt liv! Herrar med perfekta små mustascher kom fram och ville gratulera. Vid 21-snåret tog jag min magnolia och gick ut i vårsolen. Vi flyttade till Östermalm från Göteborg för 20 år sedan, men jag kände mig aldrig hemma där. Det var först när jag flyttade hemifrån i gymnasiet till min lilla etta på Samaritgränd här på söder som kärleken till stan slog till. Sen dess har jag bott här och en efter en i familjen har flyttat efter. Bakom ett rött trästaket på Malmgårdsvägen döljer sig så här fina människor. Tänk vad en blomma och lite sång kan göra!
