Hej hallå! Det är vinter, kylan kom på en dag i helgen och det är så härligt. Hög luft, blå himmel, frost och rosiga kinder. Detta är tyvärr cremerouge då och inte en rask skidtur. Min nya sminkrutin innebär att jag sminkar mig mindre och mindre. Vad beror det på? Jag minns när jag hade så här mycket smink, känns som ett annat liv. Båda okej dock såklart. Lite mer än 2 månader tills jag fyller 40. Nedräkningen har börjat. En tredje bild på mig kommer här! På väg till jobbet i fredags. I secondhandköpta solglasögon från Fendi och en huva med knyt i alpacka- och ullblandning härifrån. Jag tycker att mörkgrått som går mot blått och sköldpaddsmönstrat är så fint ihop! Kallt och varmt, ulligt och glansigt. Jag gick min vanliga väg till jobbet förbi Riddarholmen och Mettan. Är det ett tecken på att man håller på att bli gammal att jag ofta drömmer om olika klubbreunions på Metropolis och Kåken? Kanske för att jag inte tycker att klubblivet så som det är idag är så kul längre. Nu vill jag hellre sitta runt ett bord och snacka om det inte är en födelsedagsfest, då vill jag röja. Minns de som plankade in på Mettan genom att klättra över här, modigt! Man klättrade över fler staket i ungdomen. Minns ett ställe på Stadion nära familjeläktaren som man kunde klättra över när det var match. Framme i min ateljé på Konstakademin. I vinter tänkte jag piffa lite här, ta hit grejer hemifrån som jag gillar och göra rummet härligt. Ljuset! Även genom byggställningarna utanför. Fredagen gick som vanligt åt till att hålla i provningar. Tre stycken hade jag på rad med en kort lunch mellan. På fredagar har brudarna ofta med sig bubbel till sina gäster. Champagne idag, lyxigt! Mängder av klänningar provades och jag fick hålla på med det som jag älskar mest. Vara nära, hjälpa, berätta om historia, knäppa knappar och ge pepp. Jag brukar ta den finaste vägen hem ut på framsidan, speciellt när solen står lågt. Förbi Nybrogatan. Om man vill ha vintersol är det hit man ska gå. På fredagskvällen lagade vi middag länge, drack ett glas vin (detta goda!) och kollade på På Spåret tillsammans. Jag älskade verkligen avsnittet. Julia och Ankan var ljuvliga att titta på och det kändes livat och klurigt på det bästa av vis.Som vanligt somnade jag med en klump i magen. Varför måste jag vara så nervös? Himla uppkörning, himla nerver som inte jobbar med mig. Men så är ju livet också som tur var. Tänk om man aldrig fick känna pirr, det hade varit för tråkigt. Puss! ✨
