Jag kom precis hem från lilla körprovet och det gick så fruktansvärt dåligt. Så dåligt att jag vill avboka alla lektioner, aldrig mer gå tillbaka och helst av allt lägga mig under en filt och aldrig mer prata med någon. Varför skäms jag så mycket? Är det för att min personlighet är positiv och hoppfull och när det går dåligt skäms jag och fallet blir högt. Jag har kompisar som skrattar bort egna misslyckanden, inte tar sig själva på så stort allvar och borstar bort när det går illa. Men jag kan inte. Jag måste gråta och skämmas och sen får jag samla ihop mig och sakta börja resan tillbaka igen. Hitta varför det helt plötsligt var omöjligt och göra på ett nytt sätt. Att hamna i en situation där allt känns som första gången och att inte ha kontroll, det är så jobbigt. Jag önskar att jag vore mer samlad och inte tog allt känslosamt, men vissa delar av ens personlighet kanske inte går att rubba på. Som tur var är jag en envis människa och om jag behöver öva i ett år till för att få det där körkortet så ska jag göra det, men just idag vill jag bara lägga mig under en filt och vara ensam med min skam. Hoppas den övergår till jävlar anamma snart, för det är det som följer efter, om man har tur.
