Vi åkte till mammas land förra lördagen för det skulle bli 20 grader och sol! En smygsommardag. Jag hade en wrapklänning i en av mina favoritmodeller som jag har i flera färger för de är så sköna och perfekta på sommaren. Finns här. Lynn och Nikita utforskade nere vid sjön. och så premiärgrillade vi. Pontus hade köpt björnkorv (!) och lammkorv och så gjorde jag en stor fruktsallad som man kunde snacksa medan man åt. Grannarna kom förbi också, så mysigt att hänga ute och äta. Inne i Andreas stuga. Det känns fortfarande busigt att vara här inne nu, fastän jag är vuxen och får vara här numera. Det var annorlunda när man var en nyfiken nio år yngre lillasyster på somrarna. En liten samling loppisfynd. Jag försöker alltid flörta till mig den underbara affischen. Sola nästippen på verandan. Hemma igen. Det är äntligen pionsäsong och jag tycker att de är finast om de är korta i ekollonvasen. På matbordet står näfveqvarnurnan med en rumslind numera också. På söndagsmorgonen gick jag ut innan frukost och då är det tomt på den breda soliga Skeppsbron. Det är nog en av mina favoritgator i Stockholm. Det är kanske den plats som känns mest oförändrad och "gamla" Stockholm. På dagarna är det ju fullt med folk och turistbussar, men tidigt en solig vårsöndag kan man få det för sig själv och låtsas att man strosar 1913 och hör hästklapprande ljud på den jordlagda vägen. Snart kommer gatan fyllas av sjömansklädda gossar, damer i breda hattar och högaktade herrar. Jag promenerade till lärkstaden som har Stockholms vackraste låga tegelhus. Till Pom & Flora på Odengatan där jag skulle äta frukost med Alice, Annaklara, Tove och Lie. Det var nämligen en del av min födelsedagspresent. Vi pratade om allt som är hemligt. och sen gick vi in till stan och Escape room! Det är ju tradition när jag fyller år. Så himla himla roligt. På eftermiddagen åkte jag till söder igen och gick på en visning med Pontus och Lynn. En superfin lägenhet men som vanligt hittade vi små fel och jämförde den med den vi har. Jag tror inte det blir någon flytt i år, det går nog inte ekonomiskt att få ihop det och när jag tänker på varför vi vill flytta så är det delvis för att Lynn någon gång ska få ett större rum men det är ju inte han som klagar, han älskar sitt rum. Så varför egentligen? Det blir när det blir, under tiden fokuserar vi på Gotlandshuset och att njuta av det vi har. Allt har sin tid. Trots att det vore ju härligt att vakna upp med en Paris-utsikt på bakgården. Hemma igen. En grej jag rekommenderar är att ha en husdoft, en doft som kännetecknar hemmet. Den här från En doft är helt underbar. Den doftar jasmin, sandalträ och musk, både kryddig och lugnande blommig. På måndagen tog jag inga bilder men mina måndagar ser exakt likadana ut varje vecka har jag insett. Så här: jag lämnar på skolan, går till ett café (oftast Waynes på Götgatan för det är lugnt och man kan jobba utan att träffa någon) och sitter med mailen och deadlines, sen tränar jag Hiit Run & lift på Sats, sen går jag förbi Ica och handlar mer paleo granola för jag äter upp en påse på två dagar, sen går jag hem och gör smoothie bowl med granola och jordnötssmör och äter den framför något på Netflix, sen jobbar jag vid datorn fram tills eftermiddagen och sen kommer killarna hem och då är den arbetsdagen slut. Så nu kan vi hoppa till tisdagen! Det är fortfarande kallt i Stockholm och jag får snällt bära strumpbyxor och stickat. Efter jobbet skulle det vara smyglansering av vår nya bok Ett Hem tillsammans med en kollektion som Akedemibokhandlen släpper tillsammans med Carl Larsson-gården. Jag var inbjuden att prata lite om boken tillsammans med Ulrika men den egentliga bokreleasen är nu på torsdag när den finns i butikerna äntligen. Har ni förbokat ett exemplar? Två glada boksläppare! Längtar efter ett jobb Mira och jag ska göra på Gotland i sommar och att hon kommer med sin bebis så jag får gulla! Jag fick blommor och poserade snällt med dom under Carl Larssons fresker. Så flott att få fira boken här på Stockholms vackraste museum!Ja, nu börjar en tid av bokreleasefokus och det gör mig alltid lite melankolisk. Jag älskar uppstartsfaser men måste lära mig älska releasefaser också. För det är ju jätteviktigt för alla projekt. När jag gjort något vill jag snabbt gå vidare, jag blir så himla självmedveten och känner mig nästan (bara nästan) blyg när något ska visas upp. Men det är bara att öva och inte ta sig själv på för stort allvar! Jag tänker på pappas ord om att det viktigaste är att faktiskt göra, det är lätt att fastna i steget innan för man tänker för mycket på resultatet. Livet är för kort för kanske och sen, det är roligare att säga ja och vi kör! Puss!
