God morgon måndag! Ny vecka. Blåst, moln och kallare igen ska det bli. Men inte inom mig, här bor bara soliga tankar just nu. I fredags fick vi veta att Lynn kommit in på den skola vi sökt som förstahandsval och det pirrade till rejält i magen. Sju år ska han gå där. Det är längre än han gått på förskolan. Vi kommer vara tjenis med lärare, gråta på skolgården på avslutningar och köpa hem knäppa marmorerade pennskrin för att samla ihop pengar till klassresan. Det är så fint. En ny ryggsäck måste vi ha, och bokpapper. Luktsudd. Det känns verkligen som en ny era. Kanske hittar nästa lägenhet snart också och då är det verkligen en ny era. Jag tycker det roligaste med att flytta är att få nya vägar att gå, nya matbutiker att handla på och nya favoritfik att sitta på. Min pappa sa alltid när jag var liten att det är viktigt att ta nya vägar hela tiden. Inte vänja hjärnan vid samma spår. Låta slumpen göra många av de oviktiga valen i vardagen som vi tror så bestämt är avgörande för hur vi mår. Det spelar egentligen ingen roll vilken väg man går hemåt eller vilken rätt man tar på stammis-restaurangen. Alla de där småbesluten vi tar varje dag borde man egentligen låta en tärning göra åt en, bara för att bli lite mer skärpt i huvudet. Se förgängligheten. Att det mesta vi bygger upp som självklarheter bara är luftslott. Det finns saker som betyder allt, men nästan allt betyder inte särskilt mycket. Frihet att tänka så ändå, känner jag. I fredags var min svägerska i ateljén och provade bröllopsklänning. Anna och Sigge ska gifta sig nästa sensommar och redan nu provade hon klänning. Bra att vara ute i god tid, eftersom de finaste bokas flera år i förväg. Mamma kunde inte hålla sig utan smet in och hjälpte till och Annas bästis var med och tyckte. Tänk att min familj blev stor och brokig ändå? Fastän jag trodde att det inte skulle bli så. Jag älskar känslan av att kunna vara riktigt många nära på en familjemiddag, samlas, prata högt och vifta med armarna. Men så kan jag också vara bara med mina killar. I det lilla nära. Jag har inte så mycket att säga mer än så. Den här våren är fullproppad med saker och det gör mig lugn inombords. Älskar att ha massa saker att göra och längta efter, drömma om och fantisera iväg med. För mig är inte det viktigaste att allt blir av, men att det kan bli så. Stora saker, som nyheten jag kommer berätta om här imorgon tex, och mindre grejer som att jag blev mkt nöjd med fredagsbuketten. Ranunkel som ser ut som trädgårdsros och kungsängslilja. En ny favoritblomma. Den måste definitivt ner i Gotlandsjorden i trädgården. Puss vi hörs snart!
