God morgon! Jag skriver detta i realtid måndag morgon. Klockan har inte ens slagit sex och jag ligger vaken i sängen med solen som strålar in genom de kala äppelträden i trädgården. Huset är så där kallt och varmt på samma gång som det är så här års. Kallt på natten och varmt på dagen. Torrt och knakande. På väg att vakna till liv. I hallen har jag ställt ett påskris med körsbärsblom som blommar försiktigt. Lynn sa igår att han är lycklig här och min oro att han ska känna sig ensam försvann samma sekund. Jag tittar på The Last Dance på Netflix och inser att basket inte alls är så ointressant som jag trott, tvärt om är det precis som allt annat där människor är involverade och som är väl porträtterat. En berättelse om människor. Jag är redo för påsken nu, längtansfull efter ledighet och små saker. Baka bröd, bullar, se bra film och läsa böcker. Jag har med mig Drömräkning av Chimamanda Ngozi Adichie. Hoppas jag kan sitta mot laduväggen i eftermiddag med en kopp kaffe och läsa den i solen. Men först vill jag berätta om några dagar förra veckan: I måndags sken solen in i vardagsrummet och jag satt, ergonomiskt som vanligt, på golvet och jobbade. Tar hand om mig själv med ett litet ljus tänt och en pion från årets första pionbukett. Lynns rum städat för en gångs skull. En snabb titt innan jag satte igång dagens ärenden, Jag åkte till Ole Lynggaard och släpade hem alla klänningar till ateljén, sen satt jag och skrev på Nyhetsbrevet En guide till: Vår som Sofia och jag gav ut i fredags. Några klänningar lämnades vidare till sina brudar. och sen åkte jag ut till Frihamnen och Independent kostym för att hjälpa Sandra titta på roliga outfit-idéer till ELLE-galan! Sabrina Carpenter, kort kort och tokigt var briefen. Perfekta glittershorts i rosa. Jag provade också, den här 1950-talaren med fågel- och blomstermotiv bland annat. Sen blev det tisdag och Nikita väckte oss. Ser ni den lilla tungan? Här låg jag sen och poddade i sängen med en havrelatte som jag lyckades att inte spilla. Pilates och sen en smoothie bowl till lunch, en intervju om boken med ELLE Decoration och sen hämtade jag på skolan och hängde hemma med Lynn. Jag gillar verkligen att tända ljus på eftermiddagen när vi kommer hem. Som en liten ritual av trivsel. I onsdags började jag dagen på Perfect Day med Sofia. Vi spelade in Vår-avsnittet som kommer med nyhetsbrevet. och sen åkte vi ut till Rosersberg och signerade vår bok Sommarhemmet som äntligen kommit! Vi är så oerhört glada över den otroliga responsen på boken. Nu finns det inga fler signerade ex och på länken står det slutsåld, men den vanliga boken utan signatur går fortfarande att förboka här. Att få boken signerad kommer det finnas tillfällen att få om man vill, tex ska vi åka till Göteborg i maj och hålla i ett jätteroligt bokevent som jag verkligen ser fram emot! Jag kom hem med ett eget exemplar och boken är så fin och mjuk! Textilt omslag designat för att passa lika bra i bokhyllan, som i köket bland kokböckerna som på soffbordet eller boktraven på sängbordet. En guide i det allra mest njutbara sommarlivet: recept, odling, DIY och inredning. Allt i en bok! Efter många timmars signerande tog killarna och jag på oss skorna och gick ut igen. Mot Nationalmuseum där pappa har fått äran att ställa ut nu i vår. Det är ovanligt att en nu levande konstnär får det och jag vet att pappa jobbat med utställningen dag och natt. Jag träffade en perfekt familj i entrén! <3 Morfar! Vi gick upp, tog ett glas vin, hängde med pappas vänner och Annas underbara familj. Dags att se tavlorna! Utställningen heter Nya minnen och jag som varit runt pappas konst hela livet kan verkligen se mixen mellan hela hans konstnärsskap och liv. Han har själv skapat piedestalerna som skulpturerna/keramiken står på, den enorma räven i brons tornar upp som en enorm mittpunkt i salen. Hela utställningen känns som en scenografi, så rolig och dramaturgiskt njutbar att se! En mörk och ljus tavla, och hans egen bänk med infällda småtavlor. Pappa tänker på allt, även inredningen är en del av upplevelsen. Man kan titta nära. Eller långt ifrån. Den här tavlan, Saknad räv från 1993, är nog pappas mest kända. Jag tycker att den är så vacker och självklar. I montrar kan man kika på pappas minnen. Där nere till vänster ser ni Sigge och mig. De gula glasögonen bar pappa varje dag i början på 2000-talet och Andy Warhol-boken minns jag från när jag var liten. Det är en pop up-bok med massa otroliga saker som händer när man bläddrar, bland annat hoppar Brillo-boxar upp ur boken. Det var ingen leksak men ibland fick man läsa den tillsammans. Fotografiet till höger på Cindy Sherman och Kieth Hering tog mamma och pappa i New York i februari 1987 på Andy Warhols begravning. Jag var 1 år och hemma hos mormor i två veckor. Så är det att vara konstnärsbarn! Nyckeln är från Fångarna på fortet och hockeyspelarna uppe till höger brukade pappa göra när de fattades till hockeyspelet. Nya minnen finns att se på Nationalmuseum fram till den 28 september. Tack för oss, dags att dra hemåt i Stockholmskvällen!Det var allt från de dagarna, puss!
