God morgon på denna majtorsdag. Hur mår ni? Jag tänkte checka in och berätta lite hur allt känns just nu. Maj brukar vara en av mina värsta månader på året, men i år tror jag att jag lyckats hitta ett bättre sätt att ta mig av vårdeppen. Känner ni den också, eller är ni den andra halvan som njuter av våren till fullo när den kommer? Det är ju egentligen helt orimligt att man ska må sämre i ljuvliga maj än i hemska februari, men kanske håller vi ihop för att klara vintern och så fort solen och värmen kommer släpper känslorna, och pressen för att ha så där njutit härligt kommer.Visst känns det som att våren precis började? Vintern var så lång, så mycket vabb och kanske är de två pandemiåren precis som en lång vinter. Första våren nu som är på ett annat sätt. Men som vanligt är det för mycket att göra på för kort tid. Många deadlines, kippa efter andan mellan jobb och jobb och det är så tråkigt att inte hinna njuta ordentligt av det som är roligt. Jag vill ta mig tid till rejäla uppstartsfaser, inte bara hamna rakt in i prestation. Har ni också alltid mer på ert bord i maj? Kanske är det den krocken, mellan allt man ska göra och allt man vill göra, som gör maj extra klurig. Men jag har hittat lösningen. Jag tror jag blivit träningsberoende. Jag tittade i min Sats-app igår och där står det att jag tränar i snitt 5 ggr i veckan. Att jag blivit en sån person nu, hur gick det till? Ruset jag får efter ett pass kanske har blivit som knark? Jag tror det är insikten om att de 45 minuterna jag är där i salen kan ingen nå mig. Då är jag 100% fri från allt. Den enda riktiga egentiden förutom i sömnen. Plus att det är där jag hinner träffa mina vänner. Ett snabbt samtal i omklädningsrummet och promenad med kaffe efteråt hemåt. Sommaren får bli vila från både mitt nya beroende och prestation i övrigt. Det kommer ju gå bra, säger jag med ironi. Jag har verkligen svårt att bara göra inget.Jag längtar efter så många saker just nu. Högst upp på listan står trädgård. Börja bygga den där ängslika oasen med pollinerande blommor, vajande solrosor, en plats att äta middag och en plats att ligga och läsa, titta upp i trädkronorna. Röja bland sly och gräva i jord. Jag vill leva i tights och fleecetröja, leriga stövlar och sen en enkel sommarklänning när vi äter middag med vänner i byn. Jag vill tillbaka till våra sommarrutiner. Åka ner till Ljugarns strand heta julimornar, Lynn i pyjamas fortfarande sömngrusig i bilen, så köper vi nybakta frallor och badar ensamma på stranden. Sen tillbaka hem för frukost i skuggan och en hel dag framför oss.Jag bävar inför lite saker också. Jag måste till optikern för jag har insett att mitt högra öga ser mycket sämre än det vänstra. Kanske är det den där första morgonscrollen på mobilen som jag gör med ett öga stängt som till slut gjort sitt jobb med synen. Fy, jag hatar verkligen optikern. Och tandläkaren. Det var så länge sedan. Och huddoktorn. Måste kolla upp alla födelsemärken. Kan ni också vakna mitt i natten ibland och tänka "födelsemärken!" eller något annat? Så produktivt, säger jag igen med ironi, att hjärnan hjälper en att komma på saker klockan 03. Just då går det ju inte att göra något åt det alls.Nu ska jag runda av det här långa inlägget som egentligen inte fyllts med något viktigt med att le åt hur mysigt det är att bjuda på fest för att fira kärleken men också för att fira ens vänner. För det för en verkligen närmare varandra. Och dom närmare varandra. Eller längre bort. En fest är ett test på vänskapen. Ett lackmuspapper som kan ge energi eller skapa den där sista spiken i kistan i relationen. I fyra dagar nu har jag träffat kompisar på förskolan, för vi har nästan alla våra barn på samma ställe, som kramas och pratar om i lördags. Det lever vidare. Igår öppnade vi presenter och jag grät såklart igen när jag läste korten. Det är inte lätt att visa hur mycket man betyder för varandra i ett hektiskt liv. I ett fullbokat maj. Men en fest kan ge en lucka för just det.Nu ska jag gå upp och göra frukost. Idag jobbar vi vidare med Nyckeln till hemmet som ska till nollkorr i eftermiddag och imorgon påbörjar jag ett nytt projekt. Helgen blir lugn och mjuk med familjen. Kanske åker vi till mammas land och grillar korv och går på loppis. Det är ändå en vårtradition. Ha en underbar torsdag så hörs vi snart! Puss.
