Jag vaknade på söndagsmorgonen på Lovas lantställe, först som vanligt, och gjorde en kopp kaffe. Eller vänta, där sitter ju Annaklara och njuter av morgonsolen på en klippa. Vi satt och lyssnade på det stilla vågskvalpet, vinkade till morgonpigga kanotister, pratade om hur det blev allting med livet och satt tysta en stund och begrundade. Sen när Lova och Alice vaknat gjorde vi frukost och satte oss på terassen. Där satt vi i kanske tre timmar och bara pratade, om litteratur och träning, barn och jobb. Vi kom fram till att läsande är en muskel man behöver öva upp, precis som med träning så finns det en spärr mellan att ta sig till gymet och sen längta till träningen som man kan uppnå med läsning. Det får bli min morot för sommaren, som lyckats med träningen men inte med läsningen. Vill verkligen vara en läsande person! Lova skjutsade Annaklara och mig till Saltis för det var dags att åka hem, men Alice skulle stanna kvar för dagen. Tack för ett himla pangdygn! Hejhej, ses och hörs. 👋🏼 Jag kom tillbaka till stan runt lunch och hade någon timma att slå ihjäl innan eftermiddagens planer. Pontus och Lynn var hos Pontus gudmor Astrid i Vaxholm och jag slank in i Gamla stan för att kika på vintage. Jag hittade en Bardot-liknande tidig 1960-talsklänning i vitt på Stadsmissionen i Gamla stan. 350kr, ja tack! Jag köpte klänningen, bad kvinnan i kassan klippa av prislappen i nacken och hade den på mig direkt. Här satt jag i solen på trappan till Nationalmuseum och väntade in Lynns och Pontus båt. Sen kom mamma och Andrea med ballonger. Det var nämligen mammas födelsedag! Hon hade önskat sig picknick och att inte behöva tänka på eller planera nåt, så vi gick till Skeppsholmen och slog oss ner vid tennisplanerna. Andrea och Lynn gick och hämtade maten vi beställt på Café Blom. Nikita hänger ju på Skeppsholmen varje dag eftersom det är där Pontus har sin studio, så han sniffade på sina vanliga gamla ställen. Allting blommade och var prunkande vackert. Jag tänkte på vilken himla oas av grönt vi har mitt i stan, så lyxigt. Efter maten åt vi kakor som Andrea köpt med sig från Krümel. Sen satt vi här, spelade kort och pratade om hur det var när mamma föddes. Nu är hon och pappa äldst i sina generationer. Det är så drabbande när ens föräldrar blir föräldralösa. Man ser dem som så starka och kapabla, och vips får man en glimt av deras lilla jag. Det finns något mänskligt fint i det tycker jag. Dags för paketöppning. Vi ger nästan alltid loppisfyndade presenter till varandra. Mamma fick bland annat en cardigan från Baum & Pferdgarten som var helt ny med lappar som Andrea fyndat second hand. Otroligt fin på mamma, hon blev så glad! Söndagskvällen avslutades med Kapten kalsong och Kung fu panda i vardagsrummet. Inte för mig dock, men mysigt att ligga bredvid och dricka te och prata om livet med sin snart 9-årige son. Allt blir verkligen roligare, nästa födelsedag blir hans!
