Vi vaknade på lördagen på Gotland till att det både regnade och var sol. När man ser regndropparna genom solstrålarna, så vemodigt vackert tycker jag. Pontus och jag tog en morgonpromenad under regnbågen och sa att det nog var sista gången vi gick den här rundan. Vår kaffemaskin fick inte plats i bilen hem från ön efter sommarlovet så en glad överraskning var att jag kunde dricka en trevlig cappuccino till frukost. Hejhej! Rosa tröja från Arket och gammal scubakjol från Stories. Petra och Sandra som bodde hos oss under helgen ville läsa och vila så Pontus och jag bestämde oss för att åka till nya huset en sväng och kika på bygget. Nästa sommar är det kanske jag bakom ratten. Det är så vackert när man kör in mot När, förbi gamla stora gårdar och krokiga äppelträd. Vi välkomnades av den fantastiska synen av gräv! Mycket ska ner i marken, dränering och en 5000 liter stor regnvattentank som vi ska använda för att rena och bruka. Sten som hittats när det grävts och som jag tänkte bygga mur och platssätta med nästa sommar. Stora drömmar! Jag smög upp på övervåningen där jag målat. Är så nöjd med golvet. Vårt badrums- och hallgolv hade kommit och stod tjusigt lutat längs med väggen i punschverandan. och kaklet till badrummet. Min favorit Zellige i Dusty white från Stiltje. Efter vi tagit en kik inne tog vi en promenad i området. Gick förbi våra grannars gulliga Walliska svartnosfår. Hej! Sen gick vi ner till havet. Zoomar ni in ser ni kossorna som ligger och vilar. Efter utflykten åkte vi hem och hämtade upp tjejerna och for vidare mot Ala gård för lunch och lite strosande bland dahliorna. Men fort hem, för vår taxi till bröllopet kom redan kl 14! Dags att göra sig fin. Jag tog klänningen jag bar på ELLE-galan förra året. En sidenklänning med rosa rosor. Sista selfien i den här badrumsspegeln nu. För alltid! Vid 14 kom taxin och vi åkte hem till Livia och Markus igen. Vi hade beställt taxi hem kl 03 för att alla skulle få ha kul och jag gick runt och funderade på var jag skulle lägga mig och ta en liten lur vid midnatt. En liten promenad till Eke kyrka, som är från 1200-talet. En liten kofta över axlarna och solbrillor. Medeltida kalkmålningar. Bröllopsselfie! Alla var taggade! Emilia har jag känt sen jag var 4 år och vi gick på samma balett i Göteborg. Livia lärde jag känna i högstadiet när vi båda gick Engelbrekt och det finns nog inget roligare än bröllop med barndomsvänner där man känner nästan alla och blir nostalgisk över alla minnen. Vigseln var oerhört vacker och sen var de gifta! Hurra! Mingel efterråt, här är Alek och Nicolina. Livia kastade brudbuketten och Leonidas fångade den. Engångskameror skickades runt. och Livia och Markus fick en av sina bröllopspresenter, en traktorgräsklippare! Fantastisk present! De blev mycket glada som ni ser. Dags att ta partybussen till middagen. Utmärkta bordsherrar och damer. Middagen pågick med tal och solen gick ner över åkrarna. Vi fick shots. och strömmen gick på hela Gotland mitt under middagen! Tur att vi hade glowsticks! och varandra! På väg från middagen i bussarna åkte vi längs kolsvarta vägar där husen var nersläckta. Vad skulle vi komma fram till? En kolsvart lada? Kommer det bli fest? Allt var mycket oklart, men Sandra hade ansvar för boomboxen i bussen så festen följde med oss. När vi kom fram till Livia och Markus gård var det eldshow på baksidan. Mycket dramatiskt i regnet och det kolsvarta mörkret! och så från ingenstans när vi klev in i ladan tändes hela rummet upp och lampor började lysa, ljusslingor började blinka och musiken sjöng ur högtalarna! Alla blev så glada! Kornél Kovacs spelade skivor och det var den roligaste fest jag någonsin varit på tror jag. Musiken flöt och dansgolvet var trångt och underbart. Jag dansade till 03 och förstod inte var tiden flög iväg. Jag var inte trött en endaste sekund. Men när taxin kom var det bara att lydigt följa med fastän vi hade flera timmar av kul kvar i oss. Men jag var så glad att få känna mig lite levande igen, efter att jag trott att fest och jag gjort slut för evigt. Så glad att det inte var så! Dagen efter sa vi hej då till vårt hus och det kändes fint att det sista jag fick se av det var under en kärlekshelg. Allt har sitt slut, och sin början. Det är svårt att veta var man hamnar i livet, men förhoppningsvis kan man förvåna sig själv på vägen och samla minnen, förälska sig i platser och bära med sig vänner på resan. 💓
