God morgon! När jag skriver detta är det lördag morgon kl 06.43. Lynn är vaken och tittar på någon Disneyfilm jag inte känner igen. Den måste vara från sent 1990-tal tidigt 2000-tal för den är så där kantigt tecknad och snabbt klippt, som allt var på den tiden. Herkules är väl den första i den genren och sen kom det ett gäng likadana på rad. Inte mina favoriter. Jag vill ha mjuka pasteller, långsamma åkningar och romantik. Kanske är den första scenen i Skönheten och Odjuret det bästa ögonblicket. Ett rådjur dricker från ett vattenfall, pianoslingan som är både vacker och sorglig och så slottet som tornar upp sig där bakom. Förväntan om allt man kommer se, inte bara pang bom underhållning nu. Så är väl den här tiden på året lite också. Långsam och melankolisk, men så så vacker. Jag har haft en molande känsla sen vi kom hem från Gotland. Kanske var inte sommaren nog, vilket såklart är fruktansvärt bortskämt att ens tänka, eftersom vi var där så många veckor. Men det är inte tiden, kan det vara så enkelt som vädret? Eller att jag var sjuk i en vecka? Eller att vi alltid saknar Gotland när vi kommer hem? Eller har jag bara inte kommit igång med hösten? Årstidsskiften bär ju alltid en konstig känsla med sig tycker jag. Det regnar och regnar och verkar aldrig sluta. Det har regnat så hårt den här sommaren att stickmyggen är uppe fick jag höra. De har legat i ide under marken i flera år men väcks till liv nu när vattnet tränger ner och vaknar upp bara för att sticka så snabbt och mycket som möjligt. Lynn kom hem från landet prickig och mina sommarbett har fått sällskap av nya. Kanske är det en del av sommaren som hänger kvar, fast inte den ljuva på stranden.Jag har börjat med yoga igen. Hot vinyasa flow. Jag bokade ett pass helt ovetandes om hur det skulle vara men tänkte att jag gillar ju allt i hot-salen så det borde ju vara bra. Första passet var en dag när jag hade otroligt mycket i huvudet och när vi skulle börja andas och stretcha kände jag att det här kommer aldrig gå. Att bara sitta och andas funkar inte för mig när huvudet rusar. Tänk inte på något säger de och jag tänker på allt. Men så fortsatte passet och det blev inte alls som ett vanligt yogapass. Istället för att fortsätta på samma snälla sätt kom vi in i ett otroligt flöde av nästan en dansliknande träning och jag kände att jag kunde använda mig av all den träning jag gjort under åren för att förstå hur jag skulle röra mig. Jag hamnade nästan som i trans och det var fantastiskt. Tankarna var bortblåsta och huvudet rent. Kroppen stark. Min bästa känsla. Det är nog därför jag tycker om att träna så mycket, det renar mig på allt. Jag svettas floder och fyller på med klart kallt vatten. Jag blir rådjuret vid vattenfallet. Idag ska vi promenera runt Djurgården, köpa grönsaker på marknaden och så vill jag ägna kvällen åt att laga en god middag riktigt länge. Stjälpa upp tomater i en korg, sätta tänderna i ett svenskt plommon. På matbordet står den finaste buketten jag sett. Två enorma rosa dahlior, några spretiga hundkex och vit höstanemon. Jag ska tända alla ljuslyktor, duka fint och sen blir det lördagskväll här hemma. Men först nu en kanna te att sippa på med mjölk. Den stora gröna burken från Sibyllans åker upp från skåpen och ställs fram på köksbänken. Kanske ska jag kika in på en antikaffär och leta efter en teburk i keramik? Ja så får det bli. Nästa helg ska det bli sol och varmt igen. Då åker vi tillbaka till Gotland, och sommaren. Ha en underbar lördag, puss! 🍂
