God morgon! Måndag igen. En helt vanlig måndag efter sportlov. Skönt tycker jag, som älskar ordning och reda, rutiner och planering. Jag tror Lynn längtar efter sin skola också, och alla kompisarna. Visst måste det vara mysigt att bli bortskämd av både mormor och farmor ett gäng dagar, men det är också härligt att få vara i sin helt egna värld, även när man är sju. Jag försökte tänka tillbaka på när jag var sju för att minnas vad jag kommer ihåg från då. Som vanligt med mig är det inte mycket. Vad betyder det att jag har så dåligt minne? Är det för att jag inte är närvarande eller kanske bara något genetiskt? Jag var iallafall sju år 1993. Jag fick följa med pappa till Kanarieöarna och det var mitt livs första utlandsresa i halvstor ålder. En perfekt ålder att testa en annan frukostrutin och se nya saker. Den här veckan vill jag dock se noll nya saker, bara gamla hederliga som jag känner till. Det är mycket nytt som händer i livet och då är ritualer man känner igen viktigare än någonsin. Igår bestämde Sigge, Anna och vi att de kommer till oss även denna påsken. Det rös till på mina armar när jag tänkte på allt mysigt vi ska göra på Gotland. Grilla korv, basta och kallbad, sitta mot laduväggen och dricka kaffe, spela fotboll, gå till havet och rensa i trädgården. Ingenting är nytt, allt är bekant, men mars är så sprittande att det behövs inte något mer. En krokus som tittar fram och man ryser. Allt det härliga ligger framför oss nu, inte konstigt att det är svårt att se bakåt.Den här veckan ska solen visa sig och jag ska promenera till kostymkontoret för den allra sista veckan innan inspelning. Men först ska allt patineras, sys och flyttas ner. På onsdag ska jag på påskmiddag på Svenskt Tenn och på fredag åker jag till Norrköping för att jobba och sen på aw med Sandra. På lördag är det mellofinal och det ser vi traditionsenligt hemma hos Pelle och Pauline. Jag minns året när jag la en mango i prispåsen (vi brukar betta med hemliga vinster) som sen glömdes bort och hittades året efter som en skrumpen liten boll längst ner i tygpåsen. I år lägger jag ner något som håller lite bättre tror jag. Heja Danny förresten, jag tycker låten och hans framträdande är så fint och äkta! Jag tänker på Danny på Södra Latin varje fredag när vi hade samling och han stod där på scenen med sin gitarr. Man ser att han njuter. Vissa hittar sin grej tidigt i livet och är helt enkelt menade för det. Nu när jag skriver detta är det söndag morgon och Lynn och Pontus sitter mitt framför mig vid matbordet och gör DNs barnkryss. Snart ska jag ner till yogan och sen går vi ut i solen. Kanske får man se en krokus på Waldemarsudde. Det är ju ändå mars. Ha en fin vecka! 🌱
