Hej och god morgon! Det är tidigt, så tidigt. Jag försöker att inte värdera min morgonpigghet men kan ändå inte hjälpa att irritera mig lite på vintertiden. Eller normaltiden som jag fick höra av Amina att det också heter. Men det är ju inte normalt att vakna klarvaken klockan 05 varje dag? Samhället är inte byggt efter det, speciellt inte samhället som är min familj på höstlovet. Så jag sätter mig här framför datorn. Tänder tre ljus och myser med mig själv och ensamheten en liten stund. Innan jag smet upp låg jag och tänkte på vad jag lärt mig det här året nu när jag är 40. Det känns som att insikter borde komma med åldern. Men det är klart, utveckling och erfarenhet kommer såklart inte med födelsedagar utan krypande över tid eller stötvis. Jag fick så mycket på en gång när jag var 30, och sen tio år av läkande efter det. Nu är det svårare att veta vem jag är, vad är mitt normala? Kanske har man inget. Jag tänker ofta att nu var det så länge sedan något stort och utmanande kom min väg att det är väl dags igen. Jag går inte runt och oroar mig, det är inte så, men det mesta brukar jämna ut sig när det kommer till livsavgörande ögonblick. Vare sig man vill eller inte drabbar ju livet en. För mig var det allt på en gång med sjukdom och bebis och acceptans. Jag tänker ibland på en grej Caroline Ferrada Noli skrev i en text som ofta glöms bort, att livet inte är en beställning utan det finns mycket saker människan inte ska få. Det är viktigt att förstå. Vi har inte rätt till allt. Man kommer sakna, missa, bli utan. Det är så det är, och det får vi helt enkelt tugga i oss. Detta var inget exakt citat såklart, men ni förstår andemeningen. Jag tror också på motsatsen. Det kan finnas där samtidigt. Att man kan nå saker man absolut inte trodde om sig själv. Komma till helt nya platser. Det är kanske inte motsatsen ändå utan en fortsättning. För när vi släpper taget om det vi fast beslutat och trott så öppnas ju andra dörrar och möjligheter. Nya saker visar sig. Det är kanske något jag lärt mig sen jag blev 40. Man kan ändra sig också. Vända helt. Något man varit fast beslutat om att inte göra kan kännas självklart när man testar sen. Vilken tur att livet är fullt av överraskningar! Jag tror absolut på att gå dit det lockar. Testa den vägen som känns härlig, för på den vägen öppnar sig ofta fler stigar. Är det lätt så är det rätt osv.Bara man kunde få sova lite längre på morgonen, det skulle underlätta ett och annat.Snart är klockan sex och då grumlas tankarna så jag får skynda mig att lirka fram dem.Den här hösten har varit krånglig. Jag pratar med min jättesmarta kompis Alice om var det kan vara och vi försöker luska i det tillsammans. När man varit jätteledsen i många år och sen jättejätteglad i flera år efter stabiliserar sig sen kanske livet och du skapas ett nytt normalt. Vad vill jag att det ska vara? Nu när vi haft gäster i flera dagar inser jag hur olika sinnesstämning alla människor har. Jag älskar verkligen att bo ihop med vänner, mycket man annars inte ser visar sig då. Morgonhumör och lynne. Hur någon är när den är sitt sanna jag. Vissa är trötta och tysta, vill ha sin frukost innan de kan prata. Andra har klätt på sig, sminkat sig och presenterar en komplett proffsig person prick klockan åtta. Jag gillar alla sorter, bara de är. Eller det är inte sant. Vissa människotyper irriterar jag mig på så mycket att jag inte kan hejda mitt humör. Det skäms jag för såklart, men det är intressant att titta nyfiket på det och försöka förstå varför. Jag tror det är personer som utstrålar motstridighet. Som både är osäkra och auktoritära. Som ler men säger något småtaskigt. Det förstår jag mig inte på. Säg bara som det är vill jag säga, eller visa att du är osäker, det är också okej.Var vill jag komma med mitt morgonsvammel? Ingen aning. Kanske att sommartid är min tid, man kan inte få allt men det är ju tur för det man får blir oftast fint ändå och människor får vara precis som de vill, bara de är sanna.God morgon! ☕
