Jag fick en fråga på Instagram i en frågestund om vad jag helst hade återupplevt, gjort om, från mitt liv. En superspännande fråga tycker jag, som direkt for iväg till min tonår i tankarna. Högstadiet för att vara exakt. En tid i livet som var full av otroligt mycket känslor och första gången-upplevelser. Jag fick min första kille i högstadiet och gick på fester. Blev kär och bråkade med kompisar. I vår skola, Engelbrekt, fanns otroliga gäng som man var tvungen att akta sig för för att inte hamna i trubbel. Tjejer i Canada Goose-jackor som rökte vid kyrkan och sneglade mot en under snabba Oakley-glasögon. Med rätt Fornarinajeans och Tessie-polotröja i pastell. En blandning mellan knickers och brats.Min kompis D hade jättelångt brunt hår i hög slickad tofs, självklart idominsalva på läpparna och de finaste tröjorna från DoRose som man kunde köpa på Jus. En gång sov jag över hos en kille som gick Östra real och fick gömma mig under sängen när hans mamma kom in på kvällen för att säga god natt. Dagen efter hade ryktet spridit sig och D ringde och sa att hon ville ha sin tröja tillbaka, tröjan från DoRose som jag lånat. Ryktet handlade nämligen om att jag haft den på när jag var hemma hos gymnasiekillen. Varför det var så hemskt förstod jag inte, men så var det sociala språket. Det var bara att lyda och mötas på Karlavägen för att byta tillbaka klädpåsar. Killen har en egen advokatbyrå nu såg jag när jag googlade. Vad D gör vet jag inte. Tjejerna vid kyrkan som sneglade och ropade efter oss är gifta och småbarnsmammor nu. Alla är vuxna och pratar med raka rör istället för att rita nidbilder med blyerts på väggen utanför bildsalen.Vore det inte fantastiskt att få gå om högstadiet, fast med en vuxen hjärna? Hur skulle det vara då? Skulle man sitta lika länge och lyssna på Kent i tysthet, hänga i uppehållsrummet en hel eftermiddag för att kanske få en glimt av han som bytt namn till Daniel från det mer ryskklingande och som hade egen moppe och gjorde fuffens på helgerna? Alla rykten som gick. Vår enda killkompis Wille som vi gav numret till alla som flåsigt chattade med oss på Passagen. Hur skulle det vara att ligga hemma hos Alice igen, planera disco, kläder och strumpor i behåns vara eller icke vara. Gömma sig uppe utanför musiksalen efter skolan stängt och snurra flaskan. Hångla med mängder av saliv. Med fel kille. En liten pirrande ilning går genom kroppen när jag tänker på hur det var. Jag förtränger det jobbiga och ser allt som var nytt och spännande, att testa sig fram in i att bli vuxen. Hur hade det varit att göra om allt idag? Vad hade ni återupplevt om ni fick chansen?
