God morgon och välkomna till en ny vecka! Äntligen februari. En månad som får oförtjänt mycket skit tycker jag. I februari börjar vintern på riktigt och det är äntligen vitt, kallt och vackert i Stockholm. Svanarna sicksackar mellan isflaken vid Nybroviken, snön virvlar mellan husen och solen lyser disigt gul bakom en mjölkigt blå himmel.Januari däremot är lurig. Våren låtsas komma men lika snabbt drar den vidare. Min januari skulle handla om uppstart och utmaning och det har den verkligen gjort. I år känns det dessutom som att jag för första gången på länge verkligen gjort allt och lite till, men inte allt utåt. Det jag tar med mig mest från månaden är dock rutinerna. Det är enda sättet att orka pulsa framåt i den mellansvenska vintern. Jag har verkligen tyckt om att ha tydliga rutiner och veckoritualer. Veckodagarna har varit jobb, träning och lunk hemma, helgerna familjemiddagar och promenader. Te i silvriga kannor och låna nya böcker på biblioteket. Inget särskilt, men gott nog så. Jag tror på att sänka kraven på vintern, då visar det sig hur jag ska ta mig an den. Göra samma saker, hitta rutin och sammanhang. Den här veckan är det fullproppade dagar. Jag ska fortsätta jobba med Ett Hem, jag ska bli firad av mina bästisar, brudprovningen är fullproppad och vips är det helg igen. Det känns så fint allting, jag försöker insupa den känslan. Jag är nöjd. Hur kommer det då vara med vårluft? Jag tänker på när jag ska tillbaka till min läkare första gången efter min friskskrivning. Få berätta för honom hur jag mår. Jag tror han kommer bli glad. Vi hörs! 💙
