Jag gillar verkligen vardagar, kanske särskilt i november. När dagarna flyter på, in i varandra, kvällarna ser likadana ut och man mest jobbar på. Mailen töms sakta, jag tränar när tid och ork finns och lyssnar på samma Fleet Foxes-skiva varje morgon medan vi kokar våra frukostägg. I den trygga rutinen smyger jag in lite smått och gott som är nytt, för det måste man ju även om det är djupaste höst. Jag hittade hasselnötsyoghurt på Ica Aptiten. Hur har jag kunnat missa att detta goda finns? Efter jobbet plockar jag upp Lynn och så går vi och fikar. Att fika är en stor del av höstmyset, speciellt med barn. Att se dem vira av sig halsdukar, göra sig bekväma i en träsoffa och sen njuta av en bulle i tystnad en liten stund. I måndags blev det saffransbullepremiär, fast jag föredrar släta eller lussekatter, Men för dem får man vänta lite till. Lynn och jag strosade runt i de mörka gränderna i Gamla stan bara han och jag. Det här kontoret på Själagårdsgatan stannar jag alltid vid och smygtittar in i länge. Föreställer mig en Nigel Slater-aktig konstälskare som skriver där inne i det varma ljuset. Inne på Hagström Bergh hängde en 1950-talskänning som jag inte kunde låta bli för 300 kr. och jackpott, ett gammalt träpussel utan synligt motiv. Skärgårdsidyll 800 bitar. Roande, intressant puzzle, jo man tackar! Anna hämtade upp Maje på förskolan och vi tog sällskap upp mot Mariatorget. Det tar sin tid att gå, men vi har inte bråttom någonstans. Här kan man stå vid skyltfönstret till Leksaksborgen och önska sig. Kom hem och provade klänningen. 15 år av brudprovningar har iaf gett mig hyfsat ögonmått. Dags för veckans första zen-kväll. På morgonen bok, på kvällarna pussel. och på tisdagarna, Reformer hiit, tydligen. Jag har testat en ny träningsform och är numera såld på att ligga på en sträckbänk i ballerinastrumpor och studsa mot en liten trampolin i discoljus. Progress till tisdagen. Fort går det inte, men det är ju så mörkt! Jag stegade till ateljén. Åt min godaste lunch, acai bowl med mandelsmör och granola. Att detta inte fanns i Sverige de första 30 åren av mitt liv. Får äta ikapp de följande 30. Tisdagen fortsatte i olika second handbutiker. Jag gör just nu kostymen till en kortfilm och det innebär att jag letar runt efter plagg som skådespelarna ska ha och känna sig närmare sin karaktär och berättelsen i. På Beyond Retro Drottninggatan hittade jag en fotoautomat, om någon behöver en bild. Jag är mitt lyckligaste när jag jobbar med kostym. Att få fundera ut vem den här personen är och se henne komma till liv plagg för plagg. Det blev onsdag och jag kanaliserade min inre Jane Birkin. Gick till jobbet i loafers och glittriga strumpor jag fått av Anna i julklapp. Lika kul som kostym är det att träffa brudar som ska gifta sig, har med sin mamma och vips står man där och pratar om stora livsfrågor, har det urtrevligt, kramas och känner varandra lite bättre. Tyll och folk som bjuder på sig själva och öppnar upp, två grejer jag gillar mycket. Mitt fina jobb! Statyer finns även i Gamla stan, vid den rosa nyputsade Storkyrkan. Jag gick till Pastis på lunchen. Visste inte ens att de hade lunch, ännu en novemberupptäckt. Jag hade nämligen ett möte med Malin som jag träffade på Agnes bokrelease. Vi beställde ratatouille och chèvre chaud och pratade om böcker och skrivande. Det var så trevligt, jag gillar verkligen Malin. Och Pastis två gånger på bara några dagar. Tips för lunch! Lika slammrigt och trevligt som på kvällen. På vägen hemåt kikade jag förbi Stadsmissionen och hittade några gamla julkulor som jag slog till på. Huset och den lilla trumpeten. <3 och så fortsatte jag här, med novembers rutiner och lite nymodigheter från 1940-talet.
